Gemi’s Teapot Bag

Efter en donation från en anonym välgörare (vi kan kalla honom Ante) sitter nu avd. Bromma och återupplever en fin gammal tradition, nämligen den att mjuka upp en lite trött eller håglös lördag med att brygga en hel kanna te och konsumera den allt som eftermiddagen går. Det är en fin vana och jag läste först om den som bakfylle-botemedel i den ärevördiga serietidningen Tank Girl, och har sedan dess praktiserat den med något oregelbundna mellanrum. Numera dricker jag ju inget starkare än alkoholfri öl, men likväl kan de där långsamma lördagarna smyga sig på, och då är det inte fel med en stor panna hett te.

Hur är då Gemi’s tepåse? Jo den är bastant och tung, och får vanliga tepåsar att se ut som rena flugviktare i jämförelse. Enligt någon slags tanke om ett gram te per deciliter, byggde vi en panna med 1.2 liter, men det är antagligen i underkant, teet är mörkt som tusan och man hade ju kunnat låta påsen ligga i någon minut till, vi högg den strax innan fyraminuters-strecket. Nåväl – hellre det än att det blir för tunt. Det är ett fylligt och robust te med klar English breakfast-karaktär, men man märker ändå att det är en Ceylon, frisk och klar. Det är väldigt mycket ett typiskt  standard-te vad vanligt svart te anbelangar, det frammanar bilden av hotellfrukostar såväl som limpmackor kalla höstkvällar. Det är ändå lite trevligare och rundare än säg t.ex. Liptons gula, utan att vara något överdrivet komplicerat te. På det hela taget passar det utmärkt till en eftermiddag med ett par böcker och kanske lite youtube, ett te att dricka en hel del av, ett te man inte tröttnar på, ett te som funkar några koppar i streck. Det är helt enkelt ett utmärkt session-te.

Tre och två tredjedels kannor av fem möjliga. Finns på hotell och restauranger – kanske har du redan druckit den?

5 reaktioner på ”Gemi’s Teapot Bag

  1. Kul att det kom till användning och att det blev en läsvärd recension! Kan tillägga att Kooh-i-noor (i staniolfolie) – också ceylon – inte alls är lika mörkt. Kooh-i-noor nästa?

  2. Tack själv! Det var intressant att testa denna påsarnas mammut, inte dumt alls, faktiskt!

    Apropå Kooh-i-noor har man ju druckit det i den grå forntid utan att bli sådär direkt överdrivet imponerad, vilket det ju alluderats till här och där. Jag får fundera på saken. Man blir ju fast med en jäkla massa te och för den som är uppfostrad på gammaldags vis tar det ju emot att slänga, faktiskt ännu mer än det tar emot att dricka upp ett te som kanske känns lite mindre än högintressant. Kanske kan man donera det till någon törstig själ?

  3. Ju mer jag tänker, desto mer känner jag att driften till konsumentupplysning tar över. Någon måste dricka Kooh-i-noor och skriva ordentligt om det, helt oavsett (eller kanske särskilt) om det är ett te av diskutabel halt. Frestelsen att leja ut uppdraget till en av våra läsare måste motstås. Nästa gång jag passerar ett stanniolpaket med en bild av en dansande indier i festbyxor kommer jag inte kunna gå förbi utan att det åker ner i korgen, sen må det gå som det vill.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.