Kanske framstår det i efterhand inte som överraskande, men en kväll i samkväm med enbart julöl kan smakmässigt bli en rätt enahanda upplevelse. Utöver franska devianter som experimenterar med kryddor finns det en tendens att ledorden blir surhet och mörker, och med tanke på hur vissa uppfattar julen, är det kanske som det ska.
Men det finns ljusglimtar, inte helt logiska sådana, men likväl. Beryktat opålitliga Nils Oscar, som gett oss såväl storheter som deras rökporter, som kalasöl vilka endast i en dogmefilm skulle förtjäna namnet, slår här till med en Winter Edition. Det är omedelbart klart vartåt det lutar: såfort kapsylen åker av, sveper en tjock, tjärig rök bland de efter ett flertal julöl något betagna svinen, och från första smutten till den sista är man du och broder med denna utpräglade ton av bitumösa kolväten. Balans är det således inte tal om – nånstans bland rökarna skymtar en tung, bastant maltighet åt stout-hållet, som i vilket annat rimligt sammanhang borde varit framträdande, och för ett ögonblick tycker vi oss nästans skymta den store jul-satan, kryddnejlika. Rökigheten lämnar dock inget rum för sådana excesser. Sammantaget skulle winter edition alltså näppeligen passa till julmat, men kan nog sitta ganska fint under de där perioderna då man huvudsakligen ägnar sig åt att smälta större kvantiteter av julbordets läckerheter.
Sällan ska väl rököl framhållas som pigg, glad, nyter och uppfriskande, men i sällskapet julöl, kan underverk ske. Kanske är detta julmiraklet?
Tre och en halv pigg rök av fem möjliga. Nr 11954 på monopolet.
Väl talat. Men vad folk är verkligen intresserade av är förstås de intressanta böckerna som står så fint jämte ölen där i min bokhylla. Lyckligtvis har Gödsvinet skrivit om dessa tidigare, vilket trots allt inte kan sägas om alla böcker i mina hyllor. Om romanen “Er ist wieder da” kan man läsa här:http://godsvinet.radium.se/mat-dryck-och-massmord/ . Om man vill veta allt som boken “Der Russe ist eine der Birchen liebt” så kan man följa följande länk: http://godsvinet.radium.se/tyskifiering-total-uppdatering/
Är det hyllan eller fotografen som har slagsida?
En glädjande kommentar eftersom det vanligtvis är jag som anklagas för att ta sneda bilder.
Det är Vällingby som har slagsida. Det drabbar envar som vistas där en längre tid (se: avd. Vällingby). Elaka tungor vill påtala att det enbart gäller själva örnnästet, men åt sådana ska vi inte låna vårt öra.
Se där, ja. Allt hade sin fullt naturliga förklaring. Vällingby har slagsida. Sätter någon form av kant på tillvaron om inte annat.