Jag har en tysk bekant, och ibland ser vi film. Det överraskar kanske ingen att detta brukar åtföljas av ett modest antal öl. På tyskars maner har han en enkel, robust inställning till öl: den ska vara enkel, och robust. Med detta i åtanke plockade jag ner en flaska Gösser i varukorgen. Först senare insåg jag att jag råkat ut för slumpölen. Ty detta var icke en gul, ganska anonym, inte alltför skummande öl. Nej, det var en Gösser Dark beer. Existensen av denna mörka öl hade gått mig så fullständigt förbi att jag vid åsynen av “Gösser” på etiketten helt enkelt inte läste vidare. Står det Gösser, är det lager. Men icke.
Slumpölen kan vara god, den kan vara rätt beklämmande, och är kanske sällan den mest spännande öl du druckit. Ungefär så är Gösser Dark Beer. Det bästa man kan säga om den är att den åtminstone inte är övermåttan söt och maltig, som mörka öl från bryggerier mest kända för lager ibland annars är. Eftersmaken drar dock åt det vattniga hållet, och humlen är det inte mycket bevänt med. En liten bismak av knäckig malt gör sig vagt påmind. Likväl smakar den påfallande lite, speciellt i relation till färgen, som leder tankarna till Guinness, eller rentav nån slags imperial porter. Nåväl. En riktigt dålig öl är det inte heller.
Har slumpölen drabbat dig?
Två och en halv slump av fem möjliga. Nr 1282 på systembolaget.
Eftersom landet Tyskland trots allt nämndes så bör det förstås för säkerhets skull nämnas att Gösser är från Österrike, även om du förstås inte hävdat något annat. När det gäller slumpöl så är det de flesta ölen för mig. Eller inte slump kanske men jag köper nästan aldrig en öl bara för att jag vet att jag gillar den, köper i första hand allt som jag inte druckit och det kan vara vad som helst (därav viss slump).
Onekligen finns det grader av slumpmässighet – jag fick åtminstone med mig en starköl (om än inte av den typ jag hade räknat med), inte lättöl eller maltdryck, vilket enligt uppgift bekanta ska ha lyckats med. Vi får hoppas att det inte blev några missförstånd ang. Gössers hemvist. Det hade ju dock inte varit första gången en österrikisk produkt nästan skulle kunna tas för en tysk ikon, men.. nej, låt oss stanna vid detta.