Edward Bloms Glögg (72167)

Edward Blom glögg litenEdward Bloms glögg är en glögg av kraftigt rödvin, torkad frukt, klassiska kryddor och prima konjak, och då har jag ändå bara läst på etiketten så här långt. Att öppna flaskan skulle vara att gå för långt. Det brukar inte bli så bra.

Likväl är det dit vi är på väg. Det finns en ny flaska med Edwards Bloms namn på och jag dras till den som man dras till undergången. Det brusar på spisen och alkoholröken driver i min riktning, det finns nu ingen återvändo.

Det finns många bra saker att säga om en flaska Edward Bloms glögg. Exempelvis innehåller den inte Edward Bloms Riesling. Den har dock även andra kvaliteter. Det kraftiga rödvinet är kraftigt nog att ge en strävhet sällan känt mellan tunga och gom när det är glögg i muggen. Hur ska man då beskriva smaken? Jag tror jag vet var jag ska börja.

En gång för länge sedan stod jag inför uppgiften att tillaga en gammaldags studentikos måltid vid den Blekingska Nationen i Lund. Trots att jag spenderade många år i Lund och nästan lika många vid nationen så var detta inte någon uppgift som passade mina kvalifikationer. Min främsta merit inom det gammaldags studentikosa är att jag hyrde partytältet till Jan-Öyvind Swahns 75-årsfest i Botaniska trädgården. Det är inte inget men det hjälper dig inte att komponera en stofil meny om tre rätter. Särskilt svårt var det att finna en efterrätt, tills någon kom med de förlösande orden: ”Vi får väl göra någon kaka med sprit i”. Det är så jag tänker att Edward Blom löste problemet med att göra en glögg lika stor som sin (TV-)personlighet.

Edward Bloms glögg smakar vällagrad sprit, alla de gamla fina märkena av hög bouquet. Det är ett val jag kan sympatisera med och till och med applådera, inte minst i sken av att en del producenter gör glögg med smak av gelégodis.

Den smakar också kraftigt av pepparkakskryddor även om jag inte har någon långsökt anekdot om det. Även vad gäller kryddorna har Blom alltså valt sin hårt hållna princip om mycket av allt. Det är en strategi som i sina bästa stunder ger en livsbejakande syndighet men som lika gärna kan leda till infantila excesser, som när man låter barn vara med och laga mat trots att man vet att det kommer att bli en väldig massa kanel i köttfärssåsen. Glögg är dock en utmärkt plattform för excesser, det är svårt att gå till överdrift i något som kombinerar rödvin, socker, kryddor och sprit. Glögg är inte en dryck för de subtila nyanserna.

För att ändå tala subtila nyanser är jag rätt säker på att jag dricker vad som i grunden är ett ytterst uselt rödvin kryddat till oigenkännlighet. Jag gör det dock nöjd i förvissningen att inget gott vin föll offer för pepparkaksmixen. Kanske har vi funnit ett användningsområde för Edward Bloms viner ändå?

På det stora hela är detta en glögg man kan dricka om det är något man gör. För egen del har jag fått nog av glögg för i år.

99 kronor på systembolaget, nummer 72167 i katalogen

3 saturnus av 5 möjliga

Edward Blom och sanningen

108339612_Sereny_306649cDet har varit en lång väntan fylld av både längtan och fruktan. Edward Blom höll sitt musikackompanjerade sommartal i den statliga riksradion idag och jag lyssnade nervöst. Medan radions underhållningsorkester spelade “Sommar, sommar, sommar” drack jag redan lite för hastigt ur en sejdel Spaten.

Hur skulle det bli? Det slutade ju inte så bra sist. Först var jag tvungen att säga sanningen om hans i det närmaste odrickbara vittvin och sedan vedergällde han på det allra grymmaste sätt.

Jag hade inte behövt frukta. Bloms sommartal skänkte både upplysning och underhållning. Hans berättelse om de tre gångerna han nästan blev vräkt från sitt rum i Trier fick mig att skratta så att duvorna lyfte i skräck nere från Solursparken

Ett litet smolk i glädjebägaren återstår dock. Låt mig närma mig ämnet med vederbörlig försiktighet.

Edward Bloms kokbok heter som bekant “Allting gott och alldeles för mycket” och det framstår av hans sommartal som om han likt Molière tar (alldeles för mycket av) sitt goda där han finner det (samma Molière sa dock att man ska “äta för att leva, inte leva för att äta”, så det är uppenbarligen ingen primär inspirationskälla för Blom).

Vad försöker jag säga? Jag försöker säga att han uppenbarligen rådfrågat Melania Trumps talskrivare inför sitt radioframträdande. Jag säger att jag har hört hans sommartal förut. Stora delar av talet i fråga har uppenbarligen sitt ursprung någon annanstans än i de Blomska hågkomsterna.

Plagiat är en allvarlig förbrytelse och lika allvarlig är således min anklagelse. Lika fullt är det viktigt att föra fram sådana övertramp i ljuset. Plagiat är därför också farligt, det är som jag sa en gång:

“If you must write prose and poems, the words you use must be your own. Don’t plagiarise or “take on loans”, there is always someone, somewhere, with a big nose, who knows”.

Låt mig därför sakligt leda mina anklagelser i bevis: 

1. Sommartalets allra första rader sägs vara hämtade från Bloms opublicerade roman. Med dessa förmedlar han en bild av en färjeresa, där beskrivna ljud och synintryck blandas för att förmedla den unge Bloms tillförsikt och nyfikenhet inför framtiden. Jag tror att vi alla vet vad detta är lånat från. Bevismaterial A: Tredje stycket i en recension av Ballantine’s.

2. Det första av sommartalets musikinslag utgjordes av en tonsättning av Heinrich Heines dikt die Lorelei. Var har vi hört det förut? Bevismaterial B: Samma dikt användes som recension av en flaska riesling den 19:e mars 2011, här på Gödsvinet.  

3. Edward Blom beskriver hur en sjukdom som barn gjorde honom bortklemad då ingen fick uppröra honom. Detta kopierade uppenbarligen den tidigt försigkomna Blom från Cornelis Vreeswijk som upplevde och präglades av samma sak.

4. Blom beskriver en scen från en fest i Trier där det dansades på borden. Bevismaterial C: Den är så klart plagierad härifrån.

5. Blom beskriver hur euforin från studenttiden senare i livet gjorde honom svårmodig då han genom den fått en smak av hur livet kan vara men sedan inte längre är. Bevismaterial D: Detta är ett av de bärande temana från Evelyn Waughs “Brideshead revisited. Den bokens beskrivning av katolicism känns förstås också igen hos Blom.

6. Blom valde universitetet i Freiburg vilket han skrupelfritt kopierade från Edmund Husserl, Martin Heidegger och Hannah Arendt.

7. Framför allt och viktigast är att Blom plagierat mig: Även jag läste “Den unge Werthers lidande” i gymnasiet (jag avskydde den). Blom var aktiv i Snärkes nation i Uppsala, jag i dess vännation i Lund, den Blekingska Nationen. Blom hängde på Heimdal i Uppsala, jag på Ateneum i Lund (till skillnad från honom undviker jag numer att nämna det). Blom for på studieresa till Tyskland, det har jag också gjort och likt mig har Blom trots det fortfarande svårt med den tyska grammatiken. Både jag och Blom har uppenbarligen vänner trots att vi spelar hemsk musik för dem. Blom blir euforisk av alkohol och det blev jag också för väldigt länge sedan. Är jag Blom? 

Jag är inte arg. Molière hade förstås rätt i det han sa då han anklagades för plagiat. En berättelse är bara så bra som den man stjäl från och i det avseendet är Bloms berättelse utmärkt. 

Man känner hans glädje och man känner med hans sorger och även om en del av hans nöjen är obegripliga blir man glad av dem. Lyssna på hans sommartal här.

Backlash

edward_blom

Jag har nästan helt avstått från att kommentera den serie av olyckliga händelser som på ett mycket sorgligt sätt återförenat oss med vår andlige ledare Edward Blom. Det har helt enkelt varit för smärtsamt. En dramatisk eskalering av tragedin har dock gjort det oundvikligt för mig att ta bladet från munnen. 

Det började som du vet med att jag skrev en recension av Edward Bloms egna vittvin, en malörtsgrön vätska som i smaken påminner lite om substral. Recensionen föranledde genom sin totala uppriktighet en väldig massa uppståndelse sedan Blom först själv kom ner svingande i kommentarsfälten, uppbackad av ett band av lismande sykofanter som senare visade sig vara hans egna företagsdrönare. 

Den dom som Gödsvinet Vällingby svårmodigt tvingades lägga på Bloms vin bekräftades av oberoende testare som kom fram i samma kommentarsfält. Även Gödsvinets Malmö-sektion kunde bekräfta det korrekta i min bedöming även om det slagrädda skånska svinet nigande och med flackande blick gav ett något högre betyg än vad som är korrekt. 

Här kunde historien vara slut men som nästan alltid när man säger att här kunde historien vara slut så var den inte det. Tidigare idag tog jag hemmavant en promenad mellan hyllorna på Systembolaget i Vällingby. Medan jag valde mellan de två flaskorna acceptabel riesling som butiken har att erbjuda lät jag blicken vandra i en utsiktslös jakt på något nytt och spännande. 

Längst ner på hyllan mötte mig ett 30-tal leende Edward Blom i form av flaskor med hessisk terpentin. Trots att produkten är isolerad till beställningssortimentet så hade “någon” beställt ett fullständigt osannolikt antal flaskor till mitt alldeles egna systembolag, placerat bara ett 50-tal meter från mitt höghushem. 

Leendet som en gång värmt mig hade nu något hårt och kallt i sig. Det fanns en elakhet och en råhet som jag aldrig tidigare sett stråla från en flaska tysk konserveringsvätska. Jag insåg med ens att det som allmänheten kommit att kalla blomgate gått in i en ny fas. 

Eftersom jag inte har något intresse av att dra ut på denna sorgliga historia valde jag att bara gå där ifrån. Jag borde ha insett att detta inte var en kamp som man bara vandrar iväg ifrån. 

Borta vid ölavdelningen gick jag lätt skakad för att få mig några Spaten. Till min förvåning stod de inte att finna på sin vanliga plats. Jag hittade en representant ur den lokala personalkåren och frågade om mitt livsvatten och vart det tagit vägen. 

Mannen i det gröna förklädet stod mitt framför mig och såg mig rakt i ögonen men hans röst kom som från en annan dimension. Han sa: “Vi har inte Spaten i den här butiken”. 

Det svindlade för mina ögon och jag fick greppa med vänsterhanden runt en stapel av spendrupsflak för att inte falla baklänges. Spaten var borta. Ölen som fört mig genom en annars kärv förortstillvaro, ölen som varit värd för varje fest och varje vardag, ölen som jag lätt söndagsjuk köat för i den enda helgöppna butiken på Hauptbahnhof i München. Spaten var borta.

Det är förstås omöjligt att inte se sambandet mellan Bloms ockupation av rieslingsektionen och Spatens grymma eliminering från ölhyllorna. Omöjligt och naivt att försöka. Blom har slagit tillbaka och han har slagit där det gör som mest ont. 

Nu sitter jag här och sörplar sorgset på en Paulaner oktoberfestöl och undrar var det här ska sluta. Förutsåg jag att det skulle gå så här långt när jag sa det som behövdes sägas? Nej, det erkänner jag att jag inte gjorde. Skulle jag göra det igen? För att svara på den frågan måste vi påminna oss om att det här är större än mig och dig. Det här handlar om sanningen och den är det enda vi har att förlita oss på här på Gödsvinet. Ja, jag skulle ha gjort det igen. 

Edward Blom riesling trocken, igen

2014-09-20 16.26.39

Gödsvinets kunniga men aningen rabiata Vällingbyavdelning provade nyligen vinet Edward Blom riesling trocken. I ett i övrigt ömsint blogginlägg sågade han vinet vid fotknölarna varpå en diskussion uppstod i kommentarsfältet. Även Gödsvinets strategiske partner Edward Blom talade ut. Vissa ogillade vinet, vissa tyckte att det var utmärkt.

Vad som förenar vinets försvarare var att de alla är avlönade av vinets producent. Vad som förenar vinets belackare är att de alla har en koppling till den bittre recensenten på Gödsvinet. Vissa kallar det wine-gate. Av dessa skäl blev det snabbt tydligt att det krävdes en parallellprovning, en oberoende blick på det kändisvin som skulle kunna bryta trenden med risiga restlager tappade på flaskor med någon B-kändis tryne på. Detta är ju Edward Blom!

Oberoende och oberoende. Nåja. Jag är i allmänhet svag för rieslingviner, och i synnerhet de torra och syrliga, detta skulle alltså kunna passa mig utmärkt. Och inget skulle göra mig lyckligare än att få skriva Gödsvinets Vällingbyhögkvarter på näsan med en förnumstig uppläxning i komplexa smaker, doft och annat som han inte begriper sig på.

Således beställde jag ett par flaskor, en halvmeter paté, en platta kallskuret, en massa smågurkor samt en skara goda vänner för att en gång för alla avgöra vem som vet bäst: Gödsvinet Vällingby eller Gödsvinets strategiske partner Edward Blom. Gudarna ska veta att jag litar mer på den senare.

Jag avslöjar betyget redan nu. Två rätt sura citroner av fem möjliga. Vällingby hade rätt. Det är ett ganska anonymt vin, men med en högst oangenäm syrlighet. Den har inget av den elegans som man hittar i bra rieslingviner i samma prisklass, snarare smakar det som något jag förväntar mig att hitta på hyllan där Castillo de Gredos kartonger står. Det smakar helt enkelt som ett billigt surt vin. Jag sträcker mig dock till en tvåa, då jag ändå valde att dricka upp.

Detta känns tråkigt. Mycket tråkigt. Dels för att jag inte fick chansen att mästra Vällingbykontorets smaklökar, men mest för den spricka som uppstått mellan Edward och Gödsvinet. Vi behöver hitta tillbaka till varandra Edward, låt inte denna fadäs stå emellan oss! Sätt ditt namn på ett nytt vin, så är allt bortglömt.

En enda risig riesling kan inte påverka min uppfattning om dig som Gödsvinets gastronomiske förebild, så vi fortsatte sedan kvällen med att laga en schweinshaxe enligt ditt recept och sköljde ner den och dess knödlar med orkistliga mängder oktoberfestöl. Allt gott.

Edward Blom riesling trocken (74310)

edward blom

Tanken på att det fanns en flaska där ute med Edward Bloms namn på som jag ännu inte druckit besvärade mig en lång tid. Med där ute menar jag systembolagets beställningskatalog och alla som någonsin behövt beställa en flaska vin från ett statligt monopol vet att något inte kan bli mer ute än så. Desto större blev därför glädjen då jag för några veckor sedan fann en flaska i den långt mer tilltalande inramningen av ett kök i Fruängen.  

Detta är förstås ingen flaska man köper för innehållet. Detta är en flaska man köper för att Edwards Bloms ansikte är på etiketten. När jag lämnade det där köket i Fruängen ville jag ta tomflaskan med mig men det fick jag inte. Värden ville behålla den och jag förstår honom. Jag tog en bilder av både fram och baksidan på flaskan när han inte såg på. Ganska många bilder faktiskt. 

Nu sitter jag här med en hel hög bilder av Edward Blom och ett problem. Problemet har att göra med det där innehållet som vi kanske egentligen inte skulle prata om. Det blir ju bara problem. Med en sista blick i Edwards vackert druckna ögon och en djup, närmast sentimental suck tar jag mig ändå an den uppgift som av ödet tilldelats mig. 

Det här är inget bra vin. Jag är beredd att tro på att det är en riesling och jag är till och med beredd att kalla det torrt men inte ens Edward Blom kan få mig att kalla det bra. 

På den utsmugglade bilden av baksidesetiketten läser jag att Edward Blom redan som 19-åring blev förälskad i rieslingviner. Jag också Edward, jag också. Problemet för mig, Edward, är att de viner som jag fann för gott att köpa och dricka som 19-åring påminner rätt mycket om det som du nu hällt i en flaska med din, visserligen sköna, avbild på etiketten. Det är inget bra betyg Edward, inte bra alls.

Vad ska vi göra? Vi hade ju något bra, Edward. Minns du när en representant från Gödsvinets Malmö-filial tryckte sin närvaro mot din på bokmässan i Göteborg? Det hade kunnat vara så för alltid.

Nu har vi den här urindoftande fönsterrengöringen till vittvin som en vägg av vinäger och brustna drömmar mellan oss.

Men du har alltid en plats hos oss på Gödsvinet, om vi kan finna en väg tillbaka. Skjut din vinbonde och sätt eld på rankorna, låt hela Hessen stå i lågor. Ur askan reser vi oss tillsammans igen.

89 kronor på systembolaget, nummer 74310 i katalogen

1 krossat hjärta av 5 möjliga