Jag tillhör inte dem som tar bilder av min mat. Det kan ha hänt någon gång. Jag tar bilder på flaskor mot skitigt kökskakel. Denna bild är dock långt för vacker för att inte förevigas.
På bilden ser du den frukost jag intog vid ett köksbord i Lund för precis en vecka sedan. Det var lördagsmorgonen efter fredagskvällen då jag testade samtliga öl från Lundabryggeriet.
Havregrynsgröt med en rejäl klick hallonsylt, termonukleärt kaffe med en hälsosam injektion av whiskey och ett äpple.
Havren ger dig energi nog för att starta i två lopp på Jägersro. Det finns inte en bakfylla i världen som kan stå emot riktigt starkt kaffe vars bitterhet neutraliserats av irländsk nektar.
Kombinationen kan vara nog för att få vem som helst att tro att allting fortfarande är möjligt, trots allt.
Så här ser en typisk bagel med ost och skinka ut i New York. De flesta gånger man beställer en macka med pastrami eller corned beef eller någon liknande köttprodukt av tvivelaktigt ursprung i USA så ser det ut så här. Jag har aldrig fattat varför.
Jag brukar oftast betrakta brödet som en transportmekanism för att få in ordentligt mycket pålägg i munnen, men detta är ju löjligt. Det kan väl omöjligt vara gott att trycka i sig motsvarande tre paket “tunna skivor”?
Nåja, det positiva är att man kan köpa en bagel med skinka och ett par med bara cream cheese, och sedan omfördela skinkstackarna innan man äter sin frukost. En stadig New York-bagel är nämligen en ypperlig början på en bra dag.
Är man i centrala Amsterdam och sugen på frukost kan man lika gärna gå till Greenwoods. Eggs benedict, alltså bröd, skinka och pocherade ägg dränkta i hollandaisesås är ett syndigt bra sätt att börja dagen på. Eller avsluta för den delen, Greenwoods slutar inte servera frukost bara för att morgonen är över. Äggen var härligt krämiga och såsen var frisk och fin. De korslagda gräslökarna fyllde ingen gastronomisk funktion, men var dekorativa och väldigt korslagda.
Övriga rätter är olika varianter på frukostar, främst engelska sådana. Några mackor ryms också på menyn, och en hamburgare. Stället är litet och närodlat och ekologiskt och allt det där, och har till och med en liten trevlig uteservering.
Jag skulle kunna tänka mig att bli snut bara för munkarnas skull. Men i munkarnas förlovade hemland USA tycker jag att man kan märka en förslappad attityd till dessa slemmiga bakverk. Jag har visserligen vett att uppskatta en donut au naturell, men jag är än mer fascinerad av den artrikedom som ryms bland de mer smaklöst utsmyckade munkarna. Rosa, gula, prickiga och randiga samsas ofta om utrymmet på Dunkin Donuts, men där brukar de ha legat länge nog att bli torra som knäckebröd. Och kaffet på Dunkin Donuts står på FNs lista över substanser som är förbjudna bara på grund av sin fruktansvärda smak.
Så jag blev glad när jag hittade en instans av kedjan Big Apple i Malaysia. Ovan syns munkarna Teen Dream, sprängfylld med kladdig kräm, och Ono Oreo, kryddad med krossad oreo och med cream cheese i mitten. Den stora glasmontern där munkarna låg såg ut som ett japanskt dockhus på extacy. Fantastiskt! Varför har vi inga munkhak i Sverige?
Dreglande går jag in på deras hemsida. “Always near you” står det. Närmaste stället verkar ligga i Jiangsu, strax utanför Shanghai.
Big Apple Donuts, fyra och en halv liter glasyr av fem rekommenderade. Den sista halvan är avståndet till närmsta utskänkning. Suck.
Ägg är en evig källa till frustration för många. Just ägg kan man misslyckas med på så många olika sätt, och folk gör det på ännu fler. Nu tänkte jag att jag i en serie artiklar skulle delge mina kunskaper om detta ovala fenomen. Det mesta vet ni säkert sedan tidigare, men kanske kan ni snappa upp ett eller annat tips.
Scrambled eggs, eller äggröra som det kallas på svenska, är en självklar del i en bastant baconfrukost. Det är säkert många av er som har ätit det på en finare restaurang eller ett dyrt hotell, och undrat varför är den så krämig och obränd jämfört med den man gör hemma. Tillsätter de en massa grädde eller smör för att få den så härligt syndig?
Nej, hemligheten ligger inte i att tillsätta ingredienser. I en riktigt bra äggröra ingår bara ägg, samt de kryddor man vill ha. Och kryddor behöver man inte så många av om äggen i sig är rätt tillagade och smakar bra. Hemligheten ligger i temperaturen. Receptet lyder så här:
Knäck X antal ägg i en kastrull. Variabeln X ska anpassas efter antal gäster och dessas vikt.
Vispa eller rör runt bara så att det blandas lite. Salta och peppra.
Sätt värmen på löjligt lågt, kanske två eller tre av sex.
Rör jätteofta.
Svär över att det inte verkar hända något alls, och motstå frestelsen att vrida upp temperaturen. Fortsätt röra.
Vips börjar det stelna. Nu får du röra nästan konstant, för det är lätt att det bränner vid. Strax är den perfekt.
Det finns sanningar och det finns saker vi håller för sanna. Skillnaden mellan dem är försvinnande liten och den kan vara nästan omöjlig att finna. En sak jag hållit för sann i tjugo år kan mycket väl vara det. Har jag levt en sanning alla dessa år?
Nej, antagligen inte. Detta är en fullständigt osannolik sanning men när jag hörde den var jag inte mycket äldre än en hyfsad flaska vin så på något sätt fastnade den. Det var min skollärarinna som förklarade varför hon inte drack kaffe eller te. Enligt henne tog dessa drycker fullständigt kål på all c-vitamin i kroppen. En person som drack en kopp kaffe gick omedelbart från rosenkindad vitaminbomb till blek stackare med dödens blå skugga över ansiktet.
Det är i princip det enda jag minns från dessa tidiga skolår. Det och att man av någon anledning skulle spela fotboll hela tiden. Var det en pedagogisk lögn för att hålla den blekingska landsbygdens framtid borta från koffeinets skadeverkningar? Jag har svårt att ta hennes ord på allvar men jag kommer ändå inte undan från dem.
Den senaste gången jag kom att tänka på dem var i frukostmatsalen på ett hotell i Istanbul. Jag är ytterst skeptisk mot frukost och jag hatar hotell så hotellfrukost är inte min definition av roliga timmen. Min kollega såg på den ensamma kaffekoppen som jag fyllt med kaffe sedan jag lyckats rycka kannan från den flegmatiska serveringspersonalen. Han pekade mot en kylvagn och sa något om att frukten var bra. Jag äter vanligtvis mer frukt än ett aphus men jag kunde inte förmå mig att hämta ett fat. Det kändes inte rätt att blanda med kaffe.
Jag berättade varför för kollegan och han såg på mig som om han hoppades att jag bara var berusad. Är jag verkligen galen för att inte kunna blanda kaffe med frukt? Inger, vad har du gjort med min hjärna?
Jag måste gå till botten med detta. Jag måste veta sanningen för att kunna gå vidare.
Det är ett allmänt erkänt faktum att frukost tillhör de sju viktigaste målen på dagen. Personligen rankar jag nog frukosten någonstans mellan stödmackan och fruktstunden i relevans men för många är frukost det viktigaste målen av alla. Så var det exempelvis för journalisten och författaren Hunter S Thompson och jag vet att jag läst hans beskrivning av den ideala frukosten någonstans. Det var därför jag alldeles nyss stod framför Hunter S Thompson hyllan här i min lägenhet med en uppgiven min och rätt mycket för mycket fritid. Hjälplöst bläddrade jag i slumpvist valda volymer utan att finna ett ord om frukost. I en vild chansning googlade jag “Hunter S Thompson +breakfast” och fick upp hela citatet som den översta träffen. Nu kan jag presentera det i sin helhet här nedanför:
Breakfast is the only meal of the day that I tend to view with the same kind of traditionalized reverence that most people associate with Lunch and Dinner. I like to eat breakfast alone, and almost never before noon; anybody with a terminally jangled lifestyle needs at least one psychic anchor every twenty-four hours, and mine is breakfast. In Hong Kong, Dallas or at home — and regardless of whether or not I have been to bed — breakfast is a personal ritual that can only be properly observed alone, and in a spirit of genuine excess. The food factor should always be massive: four Bloody Marys, two grapefruits, a pot of coffee, Rangoon crepes, a half-pound of either sausage, bacon, or corned beef hash with diced chiles, a Spanish omelette or eggs Benedict, a quart of milk, a chopped lemon for random seasoning, and something like a slice of Key lime pie, two margaritas, and six lines of the best cocaine for dessert…. Right, and there should also be two or three newspapers, all mail and messages, a telephone, a notebook for planning the next twenty-four hours and at least one source of good music…. All of which should be dealt with outside, in the warmth of a hot sun, and preferably stone naked.
Detta är förstås bara hans vision om den ultimata frukosten och inte något han åt regelbundet? Som vanligt är det svårt att veta med Thompson men som vanligt är det också egentligen ointressant vad som är verklighet och fiktion med honom. Allt han någonsin gjorde var båda sakerna och de två sidorna gav kraft åt varandra. Hans excentriska matvanor var dock välkända och bevittnade i många av varandra oberoende historier. Tom Wolfe har till exempel återberättat ett restaurangbesök i Aspen där Thompson beställde fyra Banana Split och fyra Banana Daiquiri till sig själv. När han var färdig beställde han en runda till. Ytterligare fyra Banana Splits och ytterligare fyra Banana Daiquiris.
Vad som är en bra start på dagen måste bero på vilken sorts dag det är. Ur det perspektivet är jag beredd att tro att frukosten som den beskrivs ovan var en fullständigt naturlig start för just Hunter S Thompson.
