Årets årsgångsblossa heter alltså Arabica och precis som namnet antyder så är årets ingrediens just råolja. Råolja är en unik och mycket karakteristisk blandning av hundratals olika kolväten men inte vanligtvis ansett som ett livsmedel, precis som i fallet med förra årets Blossa 10 Saffran.

Oljan för Blossa 11 arabica kommer från de soliga sluttningarna på Nahr Umr fältet utanför Basra, berömt för sin rika förekomst av jordartsmetaller och den därav så tydliga mineraltonen i alla grader av raffinering. Den numera finska producenten Altia har förstås ifrågasatts för sitt val att inkludera ett fossilt bränsle i en annars huvudsakligen organisk glögg men företagets VD Antti Pankakoski meddelar i ett sällsynt framträdande att Altia har planer på ett system för klimatkompensation.

Blossa 11 arabica är en fin årgång efter ett antal år av tvivelaktiga smakval. Den har en stabil grund som påminner väldigt mycket om blossas egna starkvinsglögg och endast en diskret överbyggnad med smak av kaffe och möjligtvis något litet lakrits. Det påminner på det stora hela om när man fyllt en mugg med blossaglögg utan att först diskat bort resterna av kaffe. För slapphänta diskare som mig känns det som en upprättelse.

89 kronor på systembolaget, nummer 76200 i katalogen

3 oktan av 5 möjliga

Så du tycker det är för tidigt att börja dricka glögg? Fördärvar julstämningen? Vet du vad du kan göra med din julstämning? Just det, tidigarelägga den!

Inget är så avskyvärt som jul men glögg utgör ändå ett liten lättnad i det brinnande helvete av fet mat, dålig musik och tindrande jävla ögon som vi känner som decembers storhelger. Det är naturligtvis en dryck som inte är av naturen begränsad till en enda säsong. Mina egna bästa minnen av drycken är från en solig gräsmatta i juni på ett universitetscampus någonstans i Norrland. Tillsammans med ett par kollegor tömde jag en box Blossa på tre liter i ett försök att visa upp ett gott akademiskt föredöme för förbipasserande studenter. Varje dag var julafton på mitt gamla universitet.

Blossa 10 är förstås den senaste installationen i Blossas återkommande och mycket uppskattade årgångsglögg. Förra årets clementinglögg skapade rubriker med att inte hamna i systembolagets ordinarie sortiment utan att någon drog några slutsatser om vad det innebär att ha ett försäljningsmonopol på alkohol.

Mer framgångsrik var 2008 års blåbärsglögg och jag vet människor som fortfarande talar i fördelaktiga ordalag om havtorn och kanelglöggen från 2007. Många av de tidigare årgångarna är mer bortglömda men det finns gott om fascinerande historier om hur de olika smakerna blivit framställda. Mitt under den gröna vågen 1978 valde vin och sprit att smaksätta glöggen med kamomill och johannesört med fantastiskt resultat för alla överlevande. Ingredienserna till 1973 års upplaga odlades uteslutande hemma i Gabriel Romanus klädkammare, ett övertramp som kom att förfölja honom långt in på 1980-talet. Smaker som krusbär, arrak, pommes friteskrydda och våt hund har passerat revy under årtionden sedan introduktionen av årgångsglöggen under beredskapsåren.

Årets glögg, Blossa 10 saffran, är en vackert kissgul glögg med påtaglig men samtidigt ihålig smak av saffran. Det saknas verkligt djup i aromen, alla smaker ligger “långt fram”, ungefär som alla instrument utom basen på Metallicas svarta skiva. Kvar två sekunder efter den första munfullen är endast en del dova bitoner, viss sötma och Jason Newsted.

Blossa 10 saffran dricks bäst till enklare tilltugg och dess du inte känner för att lukta som en förbannad spansk fiskgryta längre.

89 kronor på systembolaget, nummer 76137 i katalogen

2 lussekatter av 5 möjliga