Gnocchi, salsiccia och rödtjut

IMG_0086Nu i juletider lagar många gärna italiensk mat. Eller ja… det kanske de inte gör. Men jag gjorde i alla fall det idag och jag tänkte dela med mig av resultatet. En man, vi kan kalla honom Marcuz, lärde mig det här receptet på en bergssluttning i norra Italien tidigare i höstas. Det är enkelt, rustikt, stabbigt och väldigt väldigt gott.

Du behöver

  • 3 st färska italienska korvar
  • En halv gul lök
  • En klyfta vitlök
  • En näve körsbärstomater
  • En näve örter som tål kokning, tex rosmarin, salvia eller timjan.
  • 2 portioner gnocchi
  • Rödvin
  • Parmesan

Så här gör du

1. Skala korvarna och smula sönder den goda färsen. Stek i olja.

2. Finhacka löken och lägg i när färsen börjat få färg. Efter ett litet tag, i med den finhackade vitlöken också. Låt den steka med någon minut, men låt den inte bränna.

3. Halvera tomaterna och lägg i dem med resten i stekpannan och slå över rödvin tills det känns bra. Örterna kan du också lägga i nu. Låt koka tills det smakar gött, sådär fem-tio minuter räcker. Smaka av med salt och peppar men var försiktig med saltet, det blir ganska salt som det är.

4. Koka gnocchin, men inte för länge. Koka tills de flyter upp till ytan eller så länge som det står på förpackningen (det av dem som kommer först). Häll av vattnet och ös ner gnocchi-bollarna i pannan med det andra goda. Blanda med rustik träslev.

5. Lägg upp på tallrikar och riv över parmesan tills rätten bara vagt kan skönjas. Avnjut med vinet som inte gick åt.

 

Gödsvinets rov och korvsoppa

rovsoppa

Bilden föreställer en tallrik med rov och korvsoppa och gud vet om det finns något att skriva om det. Jag tänker mig att det inte gör det. Vi får väl se. 

Det var tidigt i morse och det var söndag redan då. Som så ofta om helgen tog jag en promenad till Tensta bara för att åka blåbussen hem igen. Det hjälper mig att tänka även om en betydande del av tankearbetet ägnas åt hur i helvete man kan bosätta sig i Spånga. 

Tillbaka i Vällingby gav jag mig själv uppgiften att finna något att äta som passar för en söndag i januari. Jag kom nästan genast att tänka på rovor. 

En rova är en rotknöl som av skapelsen placerats under jorden och i många fall med goda skäl. En vanlig dag hade jag låtit dem stanna där nere i mörkret utan att skänka dem en tanke. Nu var det dock ingen vanlig dag. Det var en söndag i januari och sådana känns ungefär som en rova smakar. 

Jag skulle vilja föra till handlingarna att jag så här långt i detta inlägg medvetet avstått från att kalla lusten till en rova för “rovinstinkt”, för den goda smakens skull och för att hedra döda humorister i alla länder. 

Jag fyllde en korg med rotsaker på Coop och i kassan vägrade kostnaden för dem överstiga 35 kronor. Jag slängde på en rätt massiv, rå fläskkorv på räkningen bara för att komma upp i en hel femtilapp. 

Det finns trots allt något djupt tillfredsställande i att koka soppa på grönsaker. Ingen riktig mat är fullt så riktig som stora, skrovliga rotsaker skalade, hackade och placerade i en gryta med kokande vatten. Det är en syn så tillfredsställande att man knappt behöver äta den för att känna att man investerat sina 35 kronor väl. 

Naturligtvis äter man den. Det hör till och på mer än ett sätt. Att koka rotsaker och livnära sig på dem är att leva så litet så det är realistiskt att göra i ett samhälle som vårt i en tid som denna. Allt utöver en gryta med kokande rotsaker är bara olika grader av överflöd. 

Det är där korven kommer in. Tanken på att man klarar sig på lite kokta rotsaker motsäger ju inte att man tar tillvaron till en ny och högre nivå med hjälp av en framstående råkorv fylld med köttet från en gris. 

Gör så här: Koka upp vatten i en stor gryta, kanske en liter eller lite mer. Sänk värmen och låt korven sjuda försiktigt. Hacka sedan några morötter, lite lök, rotselleri, någon palsternacka, purjolök, några rovor eller nästan vad som helst som du tror skulle se bra ut i botten på en sopptallrik. Jag använde en majrova vilket inte är någon typisk sopprotsak men det var ingen som försökte stoppa mig. Det gick bra. Häll alla de hackade rotsakerna i korvbadet, låt koka upp igen och sänk sedan värmen igen. Låt soppan bli till under cirka 40 minuters stillsamt sjudande. Skär korven i skivor och servera med rikligt med grönsaker. 

Det är enkelt, gott och allt du behöver. 

Gödsvinet Veganoff v0.1

Under oklara former startade häromdagen en utmaning i att skapa en god vegetarisk korv stroganoff. Läs om det i kommentarsfältet till det här inlägget.

Jag tänkte att jag börjar enkelt. Inga krusiduller, jag har bara ersatt falukorven med en grönsak med ungefärligt rätt form och konsistens, nämligen zucchini. Så här kommer Gödsvinet Veganoff v0.1:

  1. Hacka en lök och skär en zuchini i ganska tjocka stavar. Hacka lite chili. Fräs i olja en stor kastrull. Försök få stekyta på zucchinin utan att den blir för mjuk.
  2. Klicka i tomatpuré, kanske tre matskedar, och fräs ett tag till.
  3. Späd med grädde och/eller mjölk till bra konsistens på såsen. För mig tog det kanske 2 dl grädde och några klickar mjölk.
  4. Smula i en halv buljongtärning, och salta ordentligt och smaka av. Det är nödvändigt tillsammans med chilin för att få smak på det hela. Utan kött smakar stroganoff nämligen ännu mindre än orginalet.
  5. Pryd med färsk bladpersilja innan servering.

Den här rätten smakade som en utmärkt lagom korv stroganoff. Zucchinin funkade bra som ersättare, men gav inte riktigt samma mättnadskänsla eller fyllighet som korven, i nästa variant behöver jag komplettera med något stabbigare, typ bönor eller så. Med rätt mängd salt och chili så smakar såsen bra. Som ett allra första utkast i den här tävlingen är jag mycket nöjd. 3,5 gurkor av 5.

En annan sorts sommarmåltid

Vi här på Gödsvinet har redan uppmärksammat  den ekonomiska och sociala segregering som råder mellan våra skribenter. En del har och en del har inte. Det är så det ser ut i Sverige idag. 

Jonas har och han fortsätter att ta för sig. Bara för ett par dagar sedan såg han det för angeläget att uppmärksamma omvärlden på vad som bara är den senaste av hans många excesser.

Denna gång hade han tagit in på ett gods i Skåne med sitt följe men den fulla historien om vad som skedde på denna fördömda plats är skoningsfullt döljd för oss som läser här. Vi vet att han vräkte i sig hummer och snortade kaviar från silverfat. Kanske avslutade han kvällen med att låta en dvärg piska en stalldräng, för lite lätt underhållning? Vi vet inte.

Samtidigt i förorten lever andra av Gödsvinets skribenter i en helt annan verklighet. Hårt arbetande i ett höghus av betong försmäktar jag långsamt av klimat, kost och knappa omständigheter. 

På bilden ser ni vad jag förmått frambringa för min omedelbara överlevnad. Det är inte mycket men jag är stolt över det jag har. Det är något herrarna där uppe aldrig kommer att förstå.