Tagg-arkiv för: öl

Bögölen

mullerstrasseVerkligheten är en udda plats och en som jag helst undviker. Ändå har det fallit på Gödsvinets lott att skriva om verklighetens öl, den där ölen i vardagen som annars inte får någon uppmärksamhet. Du har läst här om flygplatsölen, konsertölen, travölen och många andra fullständigt verkliga ölar. Idag är det dags igen, du står i begrepp att lära känna bögölen.

Jag har genom mina många resor, betydande alkoholkonsumtion och sviktande omdöme besökt fler bögbarer än kanske någon nu levande människa i Vällingby. Från San Francisco via Berlin till Tokyo och alla andra platser har jag druckit en öl som kännetecknas av en fullständigt homosexuell inraming: Bögölen

Det börjande i Berlin eftersom jag aldrig skulle kunna tänka mig någon annan början än en som är placerad i Berlin. Det var en regnig kväll i november året jag fyllde 17 år och jag tror förresten redan att jag har skrivit om den.

På den vägen var det och vilken väg det har varit.

Bögölen är en öl som dricks lite för hastigt i social oro. Oron kommer ifrån att man aldrig riktigt vet vilken sorts bögbar man befinner sig i, även om det ofta finns ledtrådar. En bögbar kan vara allt från en vanligt bar med en regnbågsvimpel vid porten till en sylta med en transsylvanisk tortyrkammare i källaren. Bögölen dricks lite för hastigt medan man letar efter de där ledtrådarna.

Bögölen är som regel ingen stor öl eftersom ingen som går till lokalen där den serveras egentligen bryr sig om öl. Jag bryr mig om öl och jag är bekymrad över bögölens tendens att vara en avslagen lager av tvivelaktig kvalitet.

Världens bästa bögöl serveras i München. Det är bara naturligt. En afton i augusti drack jag ett 15-tal Tegernseer på ett ställe någonstans i Glockenbachviertel. Det var en allt igenom vacker upplevelse.

Världens vanligaste bögöl är förmodligen Beck’s och det beror bara delvis på att 87% av världens bögbarer ligger i Tyskland. Eller det är förstås en rätt stor del av förklaringen.

Bögölen har tyvärr fallit vanrykte då den dragit till sig oönskad uppmärksamhet från Sveriges fascistiska parti. Jimmie Åkesson sågs nyligen inmundiga den på lokal nära slussen och nära ett spektakulärt fall av lynchning. Kanske tog han ett uns inspiration från brodern i den bruna rörelsen Jörg Haider, en österrikisk politiker som förmodligen druckit fler bögöl än resten av världens politiska representanter tillsammans. Fortfarande inte fler än mig men ändå rätt många.   

Det började i Berlin och Berlin är en plats att återvända till. Ska du bara dricka en bögöl i år ska du göra det på Motzstrasse. Vilket år som helst, alla dagar i veckan. Kvarteren kring Nollendorfplatz har gett trötta små löften åt bögölsdrickare i snart hundra år och det finns inga tecken på snar föråldring. Släpp det du gör och bege dig dit.

Behöver man vara bög för att uppskatta bögölen? Självklart inte. Nyckeln till en lycklig bögöl för de hetrobegränsade består egentligen bara i att inte gå fel på vägen till toaletten. Om du ser ett illa upplyst rum lite vid sidan av de andra så ska du veta att ljuset lämnats ute av barmhärtighetsskäl. Det är bäst så och du behöver inte veta mer än så.

Bögölen är en bra öl och liksom Berlin är den något som man återvånder till. Den är ett fint stycke av verkligheten och verklighetens öl är och förblir vår angelägenhet.

Posted in Verklighetens öl | 3 Kommentarer

Suntory craft select wheat ale

suntory-wheat-ale

Suntory är på det stora hela inte ett särskilt bra bryggeri. Jag inser det nu. Egentligen har jag alltid vetat. 

Det här är en wheat ale, eller det är åtminstone vad de vill att du ska tro. Jag för min del har en annan teori. Det här är vad som kom ut ur rören när de spolade tankarna som hållit Suntory’s IPA. Varför wheat ale? Det är förmodligen en sorts öl som den breda allmänheten i Japan ändå inte känner till. 

Ölen, om det verkligen är en sådan, skummar diskmedelslikt. Färgen är sjukligt gul och smaken är avståndstagande. Det här är inte bra. Inte bra alls. 

Jag åker hem till Sverige och Vällingby senare i veckan. Min plan var att innan dess ha druckit en riktigt bra japansk öl. Det kommer inte att bli så. Suntory craft select wheat ale hjälper onekligen ingen på väg mot det målet. 

Kanske var målet för högt satt, jag borde satsa på något enklare. Innan veckan är över ska jag ha druckit det perfekta japanska vinet. 

1 magica av 5 möjliga

Finns inte på systembolaget

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Suntory craft select I.P.A

suntory-ipa

Det här är en japansk IPA som inte är gjord av Kirin. Det här en japansk IPA som är gjord av Suntory. Skillnaden är ungefär som man kunde förvänta sig. 

Skillnaden mot Grand Kirin 2016 Calypso IPA är inte stor men den finns där ändå, någonstans mellan den tredje och den fjärde klunken. Suntory’s säsongsöl talar med nasalare humletoner och de reglementsenliga 6.5% alkohol ger vikt åt vad den försöker säga dig. 

Budskapet når dock inte ända fram. Suntory craft select IPA är när allt kommer omkring mest en IPA i rätt av att vara just besk. Längre än så har det kemiska laboratoriet på fabriken i Yamazaki kommit. 

Den här ölen är lite som en tidig Saab, en bil framställd av flygingenjörer som bara har sett en bil på bild. En IPA är en öl som är lite beskare än en lager, det är allt de visste på Suntory och det var allt de behövde. Resultatet blev förstås därefter. 

1 industriavfall av 5 möjliga

Finns inte på systembolaget

Posted in Okategoriserad | 1 Kommentar

Grand Kirin 2016 Calypso IPA

grand-kirin-calypso

Jag vet att jag sa att Kirin släppt två hipsterförsök till öl och jag vet att jag bara har skrivit om ett av dem. Jag vet. Det finns ingen anledning att skriva in, låt vår post och godsmottagning i Malmö vara ifred och för guds skull sluta att cirkulera oroligt runt Solursparken i Vällingby. Jag vet. 

Den är här nu, recensionen. Av det andra hipsterförsöket? Från Kirin? 

Grand Kirin 2016 Calypso IPA är en i stort sett onödig öl. Den har när allt kommer omkring ungefär samma värde som ett nytt försök av Spendrups att göra en mikroöl i makroformat. Grand Kirin 2016 Calypso IPA är ett försök att göra en mikroöl i makroformat.

Fast i Japan. Det gör förstås skillnad. Här finns det inget annat och det är omständigheter under vilka även Spendrups hade framstått som en bra idé. Ska jag vara tacksam?

Nej, eller jag kan uppskatta gesten, men nej. Detta är en IPA som stannar i medvetandet marginellt längre än öl ur Kirins övriga sortiment. Calypson är helt och hållet frånvarande, öde ligger dansgolvet.  

Jag vet att jag riskerar förnyandet av mitt visum men Japan förtjänar en IPA som inte görs av Kirin. 

Två felsteg av fem möjliga

Ingenstans i närheten av ett systembolag

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Brewdog bar, Hong Kong

brewdog-hong-kong

Jag var egentligen på jakt efter något annat, som man ofta är på Hollywood road i Hong Kong. Mina prioriteringar fick en ny prioritering när jag såg en skylt med ett budskap från hembygden. Brewdog har kommit till Hong Kong och det har Gödsvinet också. 

Baren på Sankt Eriksgatan är lika bekant som Brewdogs samlade sortiment är för oss, även om vi bara skrivit om baren i Edinburgh. Vi har till och med recenserat deras Tactical Nuclear Penguin, efter ett generöst bidrag från en läsare. 

Det var därför med stor tillförsikt som jag klev in från den ångande gatan, fylld av holländskt mod, redo för skotska hjältedåd.

Personalen var lika patologiskt trevlig som i alla andra Brewdog barer i världen och det berodde bara delvis på att det inte fanns så många andra gäster att konkurrera om uppmärksamheten med.

Baren öppnade för sju månader sedan och de anställda har drillats skoningslöst i ölkunskap och brittisk pubmentalitet sedan dess. En tunn, lång yngling i spretigt hakskägg rekommenderade mig en ale och jag var inte i en position att säga emot.

Det var en Dead Pony Club, kanske den bästa folkölen i världen. Inget dåligt val med 32 grader i luften och 45 grader i slagsida. Likväl förtjänar en nybörjare en andra chans att göra något riktigt bra. Han föreslog en uppföljning med en Ace of Hops Citra och det var bra. Riktigt bra.  

Personalens fortbildning fortgick framför mina ögon. Medan jag satt vid baren öppnade någon en medhavd Mikkeller Nelson Sauvin för förkovran och kompetensutveckling. Jag bjöds med i studiecirkeln och jag tror att vi alla lärde oss mycket av det.  

Brewdog bar i Hong Kong är ett lysande alternativ om man någonsin behöver en sval plats att lyssna på britpop på och det vill jag tro att vi alla behöver ibland. För min egen del var jag entydigt positiv då jag fortsatte på min väg in i SoHo, entusiastiskt nynnande på ”The Drugs Don’t Work”. 

Brewdog dog har kommit till Hong Kong och Gödsvinet kommer tillbaka. 

brewdog-hong-kong-2

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Grand Kirin dip hop IPL

grand-kirin-dip-hop

Vi här på Gödsvinet har en lång och stolt tradition av att recensera öl som du inte har en chans att hitta i Sverige. Vad passar därför bättre än att skriva om just en sådan öl nu när jag är återbördad till min etablerade hemvist i norra Osaka?

Japansk öl är lätt, torr och ständigt tillgänglig från din lokala Family Mart. Det är alla dess företräden och sex av sju dagar i veckan räcker det. Den som önskar något mer för den sjunde har det generellt sett rätt svårt i landet. 

I Japan kan du finna allt du kan tänka dig och en hel massa saker du aldrig hade kunnat föreställa dig men öl bortom vad man finner i Lawsons standardsortiment är en nästan omöjlig dröm. Ett lokalt varuhus har som illustration sådär 900 olika sorters sake men precis samma 10 öl av amerikanska lagertyp som varje närbutik.

Detta förhållande håller på att förändras, ett hopp för Östasiens ölnördar har plötsligt känts av som en störning i kraften. Ryktet går på stan, jag har sett bilder på öl i glasflskor i tunnelbanan.  

Det är Kirin, det minst stötande av de stora bryggerierna, som har lanserat två hipsterförsök. Du ser det ena på bilden.  

Grand Kirin Dip Hop IPL är ett försök och låt oss vara tacksamma för det. Det viktigaste är att försöka och som vanligt när man säger att det viktigaste är att försöka så är resultatet rätt värdelöst. 

Grand Kirin Dip Hop IPL smakar som en lite starkare kirinlager med lite tunnare kolsyra och det är en lite starkare kirinlager med lite tunnare kolsyra. Det är kanske så bra som det blir, kanske var det dumt att förvänta sig något mer. 

Det här är ingen dålig öl, japansk öl är sällan riktigt dålig. Den är bara inte så bra. 

Två Sunkus av fem möjliga

Finns inte på systembolaget. 

Posted in Okategoriserad | 1 Kommentar

Bier macht München

bier-macht-munchenSå var det den där tiden på året igen. Oktober närmar sig München och den har redan etablerat sig på Systembolaget i Vällingby. Dess plantor reser sig ur hyllorna i form av ännu en årgång oktoberfestöl. Det är en välkommen syn men det är ett sådant där återseende som är lika mycket sentimentalitet som verklig glädje.

Jag minns forna års oktoberfestöl och jag minns München. Det borde jag, jag var där senast för en månad sedan.

Det var mot slutet av sommarens vapenvila som jag bestämde mig för att oktoberfesta. Att det blott var augusti talade bara till förmån för mitt beslut. Jag har sagt det förrut men här kommer det igen: Åk gärna till München, ha gärna en oktoberfest, men se för guds skull till att det inte sker i september eller oktober. Jag föreslår maj, den vackraste månaden i Bayern.

Augusti skulle visa sig att fungera fullständigt utmärkt. Englisher Garten låg grön och väldig där jag sist lämnade den. Kvarteren kring Sendlinger Tor var lika frisinnade som någonsin. Till och med mina gamla kvarter kring Maßmannpark var sig lika.

Bäst bland platser var förstås Augustiner-Keller Biergarten på Arnulfstraße. Det var där jag fann den, oktoberfesten.

En Biergarten är inte riktigt en park och inte riktigt en uteservering. Det är en Garten med Bier och du är lämnad att själv göra kopplingen mellan de två. Två sorters öl finns i en Biergarten och i München är det massor. Du kan välja en Helles eller en Weisse och om det vore upp till mig kan du välja båda. Du kan dock inte välja något annat.

En maß ljus öl eller en halvliter veteöl. Där har du den. Dryckesmenyn.

Det är därför jag gillar München, eller det är en av anledningarna.

Jag drack mig modigt igenom flera eftermiddagar där i den gröna lungan nära Hackerbrückes bussterminal. Fyra maß är allt kul du behöver och även jag var observerbart road när jag avlägsnade mig i riktning Hauptbahnhof framåt kvällen tre kvällar i rad.

Du kommer inte finna mig i München i denna eller nästa månad. En anledning till det är att jag istället kommer att vara i Osaka och som anledningar sett är det en bra. Det är dock inte den enda.

Oktoberfest är bäst när det inte är oktoberfest.

bier-macht-munchen-2

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Gaffel kölsch (1320)

GaffelDu minns att jag skrev en recension av Früh kölsch i augusti 2014. Det var en recension som överträffade till och med Gödsvinets högt ställda ambitioner för osaklighet. Det var kanske mitt finaste verk i det avseendet.

I recensionen från 2014 återkom flera gånger en jämförelse mellan Früh och Gaffel, två av de stora kölschen i Köln. Sanningen är förstås att det är en helt onödig jämförelse eftersom det är två i princip identiska öl.

Därför är det bara naturligt att Systembolaget i all sin paternalistiska välvilja gjort valet åt dig. Früh är ute ur hyllorna och Gaffel tog den första mars i år dess plats. Det finns ingen anledning att protestera och – vad viktigare är – inte heller någon mening.

När vi ändå pratar om smak så ska det sägas att varken Früh eller Gaffel smakar särskilt mycket alls, vilket ytterligare underlättar valet.

16,90 kronor på Systembolaget, nummer 1320 i katalogen

3 Früh av 5 möjliga

Posted in Okategoriserad | 5 Kommentarer

Vi är många, vi är ofta

verklighetens ölUpprorets fackla har tänts i Hägersten och dess ljus manar oss till handling. En ledare har stigit ur leden, hans kamp och hans budskap är vårt. Leden tätnar för ett styrkeprov. Du är med oss eller så är du mot oss.

Ingen har kunnat undgå denna insändare i tidningen Liljeholmen/Älvsjö. Om du nu är en av de som trots allt lyckats med det så kan du läsa den nu. Jag väntar. Men inte hur länge som helst. Det här är för viktigt.

Gentrifieringen har dragit över Stockholm och du kan följa dess spår av tomma IPA-flaskor söderut från söder. Det har inte undgått Rikard Johansson och han förklarar vad det betyder i en artikel, åter i tidningen Liljeholmen/Älvsjö.

Den mörka sidan av öl-elitismen har förstås inte heller undgått Gödsvinet. Redan för sex år sedan uppmanade jag dig att stoppa den progressiva ölen. Stoppade du den progressiva ölen? Nej, den har fortsatt att breda ut sig och nu har den nått krönet av Hägerstensåsen med en blick mot horisonten och nya erövringar.

Vi närmar oss dagen då ölen slutar vara rolig. Lyckligtvis är Rikard Johansson ganska rolig. Han påminner lite om en-tragisk-generation-mannen i Malmö. Precis som denna har han rätt.

Det är inte för sent att stoppa det här. Förändring är möjlig. Vi har kraften, vi har kunskapen. Vi har Rikard Johansson.

Budkavel! Läs högt! Sänd vidare! Rid i natt!

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Old style

old styleDet finns en sprithandlare i Chicago som inte längre talar med mig. Jag var där, i hans butik, för ett tag sedan och det var då allt gick fel. Nu finns det ingen väg tillbaka.

Butiken ligger på Wabash, bara meter söder om loopen, vilket är en ideal placering för oss som utan respekt för brottsstatistik och en lång rad smittorisker väljer centrala Chicagos billigaste hotell. 

Läget var rätt och behovet fanns så jag klev in genom dörren en köldslagen novemberkväll. Jag var på jakt efter något att dricka men att dricka är att skriva så jag sökte en flaska med en historia.

Väl vid kyldisken kom berättelsen till mig. Old style är Chicagos öl om man får tro den lokala folkloren och en ganska offensiv marknadsföring från Pabst Brewing Company. Det var en berättelse att berätta och det var en öl att dricka med det syftet men få andra.

Nu var det här egentligen inte en spritbutik man går till för att köpa ett sexpack Old style. Spritbutiker man går till för att köpa ett sexpack Old style har speciella skåp med stålgaller där de ställer särskilt stöldbegärliga varor som Axe bodyspray och färgglada flaskor med Gatorade.

Det hade börjat så bra. Sättet på vilket mina röda ögon spärrades upp vid synen av alla de vackra flaskorna från alla världens hörn. Sättet på vilket den spritelitistiska handlaren hälsade erkännande inför min våldsamt europeiska uppenbarelse. Sättet på vilket våra blickar blygt möttes mellan raderna av whiskey i papprör. Vi hade något gemensamt, något vackert och skört.

Så var jag tvungen att förstöra alltsamman. Jag kan inte ha fina saker. Jag tror att jag visslade förtjust på Ray Acuffs gamla  ”Wabash cannonball” när jag stegade fram till kassan med sexpacket dinglande från höger lillfinger.

Han tittade upp och leendet stelnade för att sedan falla sönder och försvinna för alltid. Jag hade gjort honom mindre besviken med en pistol i handen. Old style är ingen fin öl men egentligen var det kanske inte det värsta. När jag köpte de där burkarna var jag inte längre utlänning, jag var en turist.

Old style från Pabst är en nära släkting till samma bryggeris Blue ribbon och om man bor på södermalm och måste dricka en urindoftande öl från Pabst så förstår jag inte varför man inte kan dricka en Old style istället. Den är till att börja med något mindre offensivt äcklig. Old style är mer subtilt osmaklig, lite som en Sofiero. Den går att dricka och många har redan upptäckt det.

Ett annat gott skäl att dricka ölen är att den förekommer på en framträdande plats i den amerikanska versionen av TV-serien Shameless, en våldsamt underskattad dramaproduktion som utspelar sig i södra Chicago.

Old style är en öl för alla tider och jag borde veta eftersom jag har druckit ett par till frukost. Det var dagen för utcheckning från det magiska hotellet där det på något sätt fortfarande var 1978. Kvar av sexpacket var fortfarande två öl och om du vet något om hur jag dricker öl så vet du att något inte stod rätt till. 

Kvällen innan kämpade jag fruktlöst med en pannpizza av Chicago-typ, pizzan vann och jag spenderade några timmar på toalettgolvet. Om någon säger att den nog var preparerad av en sprithandlare från området så tänker jag inte protestera. 

Det var med blandade känslor jag insåg att jag skulle vara tvungen att dricka upp ölen den följande morgonen. Öl är med sin maltiga godhet av gyllene spannmål förstås en utmärkt frukostdryck men bland sätten att återhämta sig från en matförgiftning tillhör den de modiga alternativen.

Old style är dock en vänlig öl och den gav mig ett ljuvt farväl av den fantastiska staden vid Michigan. Det är en öl att dricka mer än en öl att köpa och för min del tänker jag dricka fler.

Förbluffande billig, finns inte på systembolaget

Två Frank av fem möjliga

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.