Tagg-arkiv för: recensioner

Vad är poängen med calzone?

Härförleden, när jag av en händelse befann mig på den lokala pizzerian, såg jag någon få en calzone serverad. Jag frynte och undrade i mitt stilla sinne varför någon egentligen skulle ge sig på en vik-pizza; mitt enda bestående minne var våt pizzaskinka och deg. Som den djärva och undersökande blogg vi är, var steget därifrån kort till att helt enkelt utvidga empirin, och sätta tänderna i en calzone. Nu är det väl svårt att säga att det här skulle vara det platonska idealet av en calzone, eller ens en juste calzone – för att få ett hum om det, hade man nog behövt aväta ett par dussin, och helst några i Italien, och utan att gå händelserna i förväg så är jag kanske inte så överväldigad att jag kommer ge mig in på det. Men. Det var i varje fall bättre än mitt minne av våt skinka, seg deg och tunn tomatsås, det ska sägas. Det mest påfallande var utan tvivel de stora mängderna smält ost och hur det blev som en massiv såsig och intensiv upplevelse tillsammans med skinkan och tomaten. Det tog mig ett tag att inse vad det påminde mig om, men sen kom en intensiv paltkoma och jag insåg att jag inte varit riktigt så däst sen jag åt ostfondue på stundentkorridoren. Efter att ha återhämtat mig ett par dagar kan jag i backspegeln fråga mig i vilket sammanhang den typen av mat-utmattning kan vara passande, kanske möjligen om man fått stränga order av sin doktor att göra så lite som möjligt under ett par dagar, men i vardagslag ter det sig opraktiskt. Jag tror inte jag nånsin tänkt det tidigare, men jag hade faktiskt kunnat tänka mig att dela en sån här pizza med någon, eller be om en mindre storlek, för jag tror inte den vinner något på lagring i kyl eller annorstädes. Allt detta sagt så är det dock ingen dålig pizza, bara möjligen något intensiv i större mängder (och det ska sägas att pizzerian ifråga definitivt har pizzor av det större formatet). Vi känner oss därför stärkta i vår övertygelse att pröva på en del saker som kanske inte ter sig så värda att pröva, om än med visst urval.

Tre komma sjuttifem koman av fem möjliga.

Posted in Okategoriserad | 2 Kommentarer

White Rock Cream soda

Jag insåg något när jag hällde upp ett glas White Rock Cream soda: jag har bara druckit cream soda på burk. På något sätt har min hjärna kört en omgång connect the dots och bara utgått från att cream soda inte bara smakar fejkgrädde utan ser ut som det också – som en mjölkdrink på burk, fast läsk istället för sprit, ren ondska, typ. Givetvis kan man inte låta något sådant bara passera när man ser det på butikshyllan, men jag är gruvligen besviken över att inte ha något gräddigt och vitt, bubblande och pysande läskigt i glaset. Smaken ska ju vara inspirerad av sk ice cream floats, dvs läsk med en skopa glass i, men på något stadium har man alltså gjort den inte helt ologiska slutsatsen att en mjölkig läsk inte låter helt aptitretande. Jag kan inte annat än instämma, samtidigt som jag känner att min värld har blivit lite fattigare, en galenskap mindre, lite mer rationell i det lilla. Jag får trösta mig med att jag dricker en läsk som smakar i princip som en flytande Werthers original, rakt av smörkola med tonvikt på vanilj, och det är väl ganska knasigt i sig självt. Men det hade varit strået vassare som ersatz-grädd-läsk. Jag bara säger det.

Två knas av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln för typ 15 spänn eller så.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Boylan Ginger Ale

Denna ginger ale doftar äpple och pepparkaka, det senare kanske inte helt orimligt. Däremot smakar den i anfangen fruktsoda men med en lite längre eftersmak av päron och ingefära, och någon slags kemisk oroande nyans. Men det är en nyans i en helhet som annars mest är mild, söt och okomplicerad. Nej, på det hela taget är det här mycket mer Apotekarnes än jag hade anat, och hade det inte varit för den långa kryddiga eftersmaken hade jag inte hajat till så som jag förväntar mig när jag dricker en Boylans. Efter deras smakmässigt ganska rättframma, för att inte säga renodlade, birch beer och root beer är dock detta lite överraskande, här har vi något lite mer återhållet och komplext. Om det nödvändigtvis är bättre vet jag inte, men jag kommer nog också ha svårt att inte leta upp fler sorters Boylan. Och det säger ju en del. Sen verkar det ju dessvärre verkar svårt att skaka fram en del av deras lite mer spännande sorter, som deras Creamy Red Birch Beer. Cream soda är ju lite ett kapitel för sig. Vi hoppas att en liten trevare per mail till City Gross kan lyfta fram lite av dessa rara drycker till en bredare kundkrets.

Tre komma tjugofem apotekare av fem möjliga. Typ en tjuga för en flaska på City Gross Bromma.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Muttley & Jack’s Las Nubes

Las Nubes når inte riktigt de där rarifierade höjderna som en del av deras andra kaffe, men är ändå ett schysst, straight kaffe: beskt, bittert, och behagligt. Kanske är det nån hint av karamelliserat sockerhörn på pepparkakshus, kanske kan man ana någon nyans av papaya i kulisserna, men på det hela taget är det ett väldigt straightforward kaffe, och ett bra kaffe. Efter en springkopp americano på Pressbyrån tidigare idag, som på något sätt lyckades få till den där sura smaken av inpyrd sump från en institutionaliserad kaffebryggare, så ser man ju även värdet av detta desto tydligare. Det finns en plats för bra, straight, rakt kaffe i mitt liv, och jag vill tro att det gör det även i ditt.

Tre och en halv rak höger av fem möjliga. Slutsålt på Muttley & Jacks, lär ha kostat 139-149 kr för 250 g, om man skulle gissa.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Boylan Root Beer

Boylans root beer sprider en arom av .. ja, vad är det, ingefära och tuggummi? och smaken följer precis därefter. Jag är så välbekant med doften och kliar mig i huvudet tills jag ger upp och letar upp ingredienserna på Boylans hemsida, och då slår det mig – oil of wintergreen, eller metylsalicylat, har jag ju arbetat med i olika sorters insektsforskning i ett antal år. Många insekter tycker tydligen det luktar mumma, och om nu Boylan menar att det är kanel, sassafrass, vanilj och körsbärsbjörk i den här drycken så är det säkert det, men det jag märker av är metylsalicylat eller vintergrönolja som det tydligen också kallas. Användningsområden som liniment och behandling av vävnader för formaldehydkonservering är ju inte så aptitretande, men trots allt detta är ju denna root beer från Boylan om inte lysande bra så i varje fall intressant för en som länge arbetat med metylsalicylat och aldrig fått för sig att smaka på det. För andra kan det möjligen vara aningen å den ensidigt udda sidan av smakspektrat. Å andra sidan är det såhär jag minns root beer, inte för att jag är någon expert på ämnet. Har man som jag en svaghet för läsk som smakar sådär överdrivet syntetiskt kan det däremot vara precis rätt. Eller i varje fall ganska.

Tre och en halv kemisk förening av fem möjliga. Typ en tjuga för en flaska på City Gross Bromma.

Posted in Okategoriserad | 2 Kommentarer

Weihenstephaner Hefe Alkoholfrei

Om man är en vända på gamla stan i ett eller annat ärende är det lätt att trilla in på Zumen, som har blivit lite av en kvarterskrog för avd Bromma, och sämre kan man ju ha det. De dagar det inte blir en rököl så ligger det ju nära till hands med en veteöl, och där erbjuds ju ett alkoholfritt alternativ från Bayerische Staatsbrauerei Weihenstephan. Ingen ska säga att jag är någon veteöls-fanatisker, eller någon tillskyndare av tysk öl, men efter en del helt klart njutbara upplevelser så är jag likväl öppen för att pröva på. Veteöl kan säkert vara på många sätt, men jag associerar den otvetydigt med något lite krämigare, ibland banan-anstruket, kanske lite citrus nånstans, ja en lite knepig men intressant öl helt enkelt. Våra bayerska vänner levererar dock något som bara kan beskrivas som en fyrkantig tysk öl med en kvadratisk maltighet, d:o beska, och någon hint av något jästigt någonstans i bakgrunden. Jag ska inte sitta här och säga att det är dåligt, det fungerar bra till mat eller samkväm, men det är inte så överdrivet spännande. Kanske vilseleder mina minnen och Maisels mig, men jag trodde nog jag skulle bli lite mer fascinerad, om än inte komma hela vägen till banana-weisse-land.

Tre geometriska ting av fem möjliga. Finns t.ex. på Zumen, för typ 50-75 kr eller så, det finns inte på menyn, och minnet sviker mig.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Muttley & Jack’s Daterra Sweet

Daterra Sweet är ett kaffe som börjar milt, med en arom av mjölkchoklad, men som sedan sveper iväg långt bort, med dofter av tropisk trädgård, villfarelser och gröna berg. Daterra Sweet talar med dig om röd jord, damm, krokiga hus under sneda träd där skalbaggar girigt suger nektar från små blekgula blommor och syrsor svirrar. Daterra Sweet är ett kaffe du dricker istället för att resa, när världen bortom hemmets hörn ter sig avlägsen och oåtkomlig, när det känns som en livstid sedan du satte foten på en annan kontinent, när du blåser dammet från en svartvit reseskildring någonstans i dina hyllor. Trots alla dessa chimärer och hägringar är Daterra Sweet ett påtagligt och handfast, runt, rejält och mustigt kaffe med en fin beska. Det passar för dagar när de lockar och kallar från kulisserna, de främmande och uppfriskande nya tingen, dofterna och smakerna man inte träffat tidigare, men som talar till något djupt i ens sinne.

Fyra och ett halvt avlägset ting av fem möjliga. 139 kr för 250 g, Muttley & Jack’s.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

KFC

Det finns saker man vill testa mest för att man hört talas om dem så förbaskat många gånger. KFC var en av dem för mig, men nu är dådet gjort. Efter svettiga minuter borta vid Bromma Blocks var jag stolt ägare till en bytta med 5 bitar original recipe och en pommes. Kundtrycket var högt och kön till drive in avskräckte, kanske på grund av att en av våra mindre seriösa kollegor skrivit upp maten. Men till slut fick man sin beställning och en trafikfarlig bilfärd senare var det dags att avsmaka dessa legendariska högtrycks-friterade kycklingbitar med hemliga kryddor, och jag får säga att jag blev positivt överraskad – det var faktiskt helt ok. Att stöta på något som faktiskt är igenkännligt som bitar av ett riktigt djur på en snabbmatsrestaurang känns även detta lite unikt, med McRibs i oefterhärmligt men kanske inte precis positivt minne. Det ska dock inte sägas vara någon fantastisk kyckling, och de tjockare bitarna var heller inte lika saftiga, men nog var det intressant att ha prövat – en gång i varje fall. Jag grämer mig dock över att jag i stressen och pressen vid skärm-beställningen – ni vet, den där som hotar en med pistol om man inte vill beställa en meny – missat att få med mig någon coleslaw, som jag har hört är något av deras bättre. Jag är dock osäker på om de ens har den, om de inte vill kalla den dip (och det vore väl att överdriva), de hade t.ex. inte potatismos som tillbehör, bara pommes. Nåväl. En dag får man kanske ta reda på hur det ligger till, men det känns inte som någon överdriven brådska.

Tre överhettade tryckkokare olja av fem möjliga. 119 kr för fem bitar och en liten pommes (läsk hade jag hemma, och snabbmats-läskmuggar hade nog legat pyrt till som jag kör när jag är hungrig och har varm mat i bilen).

Posted in Okategoriserad | 3 Kommentarer

Muttley & Jack’s Mahembe #2

Jakten på ett riktigt förbaskat trevligt kaffe i koppen kan ta sig många former. Ibland vill ju suget annorlunda, men ofta ger jag mig på en kopp färskmalt, gärna single source. Häromsistens tipsade vår vän Robin om en trevlig handlare som hade intet mindre än Yirgacheffe i sortimentet, och som detta länge varit lite av en guldstandard och husgud, blev steget från ord till handling relativt kort. Viss förvåning infann sig dock när paketet öppnades: häri fanns en provpaket med sex sorters single source, istället för två rejäla paket Yirgacheffe. Efter kontakt med Muttley & Jacks blev dock lösningen att en laddning av de saknade sorterna kom ett par dagar senare, utan knussel. Så plötsligen stod man där med 600 gram kaffe av bättre halt, utan ytterligare omkostnad. Sämre missförstånd kan man helt klart råka ut för!

Exakt varför det blev Mahembe #2 som öppnades först är kanske inte glasklart. Jag  tror jag gillade färgen på paketen. Hursom var det inget dåligt val, det är ett mycket trevligt kaffe. Möjligen något överraskande starka drag av mörka bär – kaffe är ju förvisso ett mörkt bär, men man brukar inte tänka på vinbär eller björnbär trots detta. Till detta kommer på ett inte oangenämt sätt toner av mörkare choklad. Nu låter detta kanske knappt alls som kaffe, men det är dessutom väldigt otvetydigt en god kopp kaffe!

Tre komma åttiotre koppar av fem möjliga. 149 kr för 250g, Muttley and Jack’s.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Boylan Birch Beer

Det är farligt med youtube. Jag satt och tittade på en man med en charmig kanadensisk accent som höll på att återskapa en 1800-tals-läsk, och rätt var det var så hade jag med mig en flaska av någon slags läskartad dryck hem från City Gross Bromma. Nåväl. Man kan dricka sämre till en lökig amerikansk 80-tals-rulle och en påse ostbågar, tänker jag. Som flaskan stolt proklamerar är det ju dessutom rörsocker, inte den ohemult onyttiga high fructose corn syrup, så då är det ju nästan nyttigt dessutom. Nästan. Vi hoppar över alla kalkyleringar av antal kalorier och bara dricker vår björköl. Ja. Det är ju inte öl i någon egentlig mening, det här: ingen jäst är involverad och ingen bryggning av något slag, det är läsk med diverse essenser från naturen. Kanske är namnet en historisk artefakt, från tider då det (likt brydgen i länken ovan) faktiskt var bryggning det var fråga om. Hursomhelst. Här sitter man och undrar hur björk egentligen smakar, och jag får erkänna att jag blir svaret skyldig. Hursomhelst tror jag inte den smakar pepparmynta, då hade den inte fått vara ifred från godismakare och andra med smak på livets essentiella oljor, och om man kort skulle beskriva Boylans Birch Beer så vore det just pepparmynta, vilket också är en tongivande ingrediens. Cola med stark och tydlig smak av pepparmynta, och en lite speciell arom av sirap med lite hintar av kallt kaffe någonstans i periferin. Och det är väl inte dåligt, även om det inte precis var det jag letade efter. Det gick helt klart ner, men det är osäkert om det blir några fler flaskor.

3 Cronk av 5 möjliga. Finns i dagligvaruhandeln om man har tur eller bor i USA.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.