Tagg-arkiv för: stark mat

Bönpytt

Kampen för den onyttiga vegetariska maten har nu kommit att leva ett eget liv. Jag kontrollerar den inte längre. Det är inte utan förvåning som jag konstaterar att experimenten nu helt tagit över min vardagskost.

Min definition av något enkelt och gott har nu kommit att bli bönpytt. Hur gick det här till? Jag vet inte men det fascinerar mig och jag undrar vart det här ska leda. Här följer ett ganska typiskt exempel på vad jag steker ihop på nästan daglig basis nu för tiden.

Bönpytt (1-2 portion)

200g bönor

2 st carlipaprikor

1 liten lök

5-6 champinjoner

2 piri-pirifrukter (inlagda)

2 klyftor vitlök

Olja

kryddor efter smak

Själva definitionen av en pytt är att man kan hälla i nästan vad som helst. Detta gör varje recept en smula löjligt. Detta receptet är ganska minimalistiskt och det baserar sig enbart på vad jag råkade ha hemma just ikväll. Låt ditt kylskåp bestämma, det vet vad du behöver. Gör så här:

Hacka löken och vitlöken och lägg det i en panna med olja. Låt det värmas upp medan du skär svamparna. Tillsätt dessa och fortsätt med de skurna paprikorna (som kan vara vanliga paprikor också) samt piri-pirin. Håll pannan puttrande medan du skär. Jag har för detta recept valt två piri-piri eftersom min vana att äta tre om dagen långsamt fick mig att förlora kontakt med verkligheten. Där det finns ett bruk finns det ett missbruk. Generellt sett tycker jag att man kan krydda bönrätter ganska rejält, bönorna bär upp hettan på ett fint sätt. Sist tillsätter du de sköljda bönorna. Bönorna kan vara av den sort du föredrar. På bilden ovan har jag använt endast svarta bönor. Det finns dock ett stort antal olika att välja mellan och dessutom många olika blandningar. Jag använder bönor direkt ur en paket från go green men det finns många alternativ på marknaden. När bönorna är tillsatta kan det hela få steka på lite svagare värme i ett par minuter. Total tillagningstid är kring tio minuter. Servera med en folköl från Lidl.

Posted in Okategoriserad | 8 Kommentarer

Min vecka i jalapenos

De kom från ingenstans och nu är de överallt

Det har varit vinterns kallaste vecka så här långt men hettan lämnar aldrig mitt Örnnäste här i Vällingby centrum. Jag håller den vid liv med gröna små frukter från Mexico. Det kommer att bli en lång vinter.

Jag är inte riktigt säker på hur jag kom att bli ägare av en mycket stor burk inlagda jalapenos. Det är inget man planerar. Förmodligen gjorde misstaget att gå och handla hungrig. Alltså riktigt hungrig, så där hungrig så att en 2 kilo tung halalslaktad salami kan hamna i matkorgen utan att man riktigt vet om man kan dricka öl till den utan att dra på sig en fatwa. Eller så hungrig att man kommer hem med en stor burk med inlagd jalapeno. Det var det jag gjorde, det är det jag försöker säga.

Så nu sitter jag här med min burk och kan inget annat. Denna vecka var ändå veckan då jag sjösatte en storoffensiv mot det gröna giftet som kommit att marinera hela min tillvaro. Målet för anfallet mot den stora burken var ett totalt utrotande av alla jalapenobaserade livsformer i kylen. Det var en fåfäng manöver, det var kokkonstens Galipoli.

Jag började veckan med en wok. Små bitar mysteriekött, lök, ägg, äggnudlar och en försvarlig mängd jalapeno. Det var inte sofistikerat och det var inte vackert men gud vet att det var mycket jalapeno. Så mycket jalapeno. Att äta så mycket jalapeno är först inte så illa. Man blir alldeles varm inombords, lite som om man dragit ett glas stroh. Eller utvecklat ebola.

Tisdagen bjöd på jalapenoburgare. Det var fabrikstillverkade köttpuckar med ett par fula frostbett från att blivit ignorerade längst in i frysen för länge. Förmodligen köpte jag dem också i någon sorts blodsockerdipp under en deperat födojakt på Hemköp. Jag la dem mellan bröden tillsammans med två skivor ost, dressing från en tub och jalapenos. Mer jävla jalapenos.

Igår var jag nära att missa de gröna små undren men mest för att jag var nära att missa mat överhuvud taget. Jag kom hem sent från en resa till vackra Västerås. Trots att det var sent ansåg jag mig ha tid att koka två korvar. Två korvar i bröd med senap, ketchup och jalapenos. Du skulle inte tro mig om jag sa hur mycket jalapenos jag fick ner i de där bröden.

Det är idag torsdag och jag har precis avslutat en jalapenopizza. Den känns igen på sin lufttorkade skinka, sin goda ost och sin perfekta botten. Samt jalapeno. Så väldigt, väldigt mycket jalapeno.

Burken är nu fylld till ungefär två tredjedelar. Kriget är över, jag är besegrad.

Fast kanske är det för tidigt att kapitulera inför den gröna övermakten. Medan jag skriver detta kommer jag på nya sätt att konsumera fienden. Kanske jobbar tiden för mig. Hur det än är med den saken så är inte veckan över än. Någon av oss kommer inte att få uppleva slutet på den, nu är det jag eller burken.

Posted in Okategoriserad | 8 Kommentarer

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.