Söderkällaren, Stockholm

Bilden är lite vinklad

Det finns en plats där alla vet ditt namn och det finns en plats där den albanska maffian stjäl dina personuppgifter. Söderkällaren har möjlighet att vara båda de platserna och jag vet inte om jag är redo för någon av dem. För inte så länge sedan gick jag dock dit.

Vi var visserligen välkomna på Kvarnen men personalen var upptagen med att återställa den mäktiga men öde lokalen från lunchen. Vi tog en försiktig öl i baren och gick till Söderkällaren som ligger bara ett rätt ynkligt stenkast österut på Tjärhovsgatan. När vi svängde in genom dörren såg jag min arbetsplats långt bort i ena ögonvrån och jag kom ihåg att klockan fortfarande bara vara lite efter tre på eftermiddagen och att nog borde ha varit där och inte på jakt efter dagens tredje öl i en bar endast befolkad av en arg, kedjerökande bartender och ett par som grälade på arabiska.

Inredningen på Söderkällaren säger “pizzeria” och är du som jag så svarar du “nej tack jag har redan ätit”. Vi beställde öl från den minimala bardisken i förrummet på markplan. Merparten av Söderkällaren är just en källare som där på klassiskt vis placerats under markplan. Dit gick vi aldrig, hindrade av en arg lapp och en arg iranier i förkläde.

Ölen var billig om man valde rätt och det var inte svårt givet antalet alternativ.

Min Åbro smakade inte längre som den gjorde en gång för länge sedan på den Blekingska Nationen i Lund. Den var kall. Jag tryckte den nära intill mig för att återge den livet med min kroppsvärme men det var hopplöst. När jag ivrig av törst såg innehållet snabbt sjunka bakom det gröna glaset insåg jag med vedmod att den ölen aldrig skulle få uppleva ljummenhet igen. En Åbro är inte riktigt en Åbro om man inte dricker den rumstempererad men det finns cyniker som hävdar att inte riktigt en Åbro kan vara en ganska bra sak att vara.

I en hörna visade en TV en repris på dagens morgonprogram från TV4. Någonstans nära botten på min flaska började jag långsamt glida in på det frekvensområde som Malou von Sivers lever sitt liv inom men rätt snart gled jag tillbaka till verkligheten med Malou kvar i den dimmiga värld som är endast hennes.

Jag besökte Söderkällaren med en person som rest från Lund för att se Stockholm. Jag funderade en stund på om Söderkällaren kunde sägas vara en del av den ambitionen. Sedan drack vi upp och gick.

Två nödöl av fem möjliga

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.