Är rooibos te?

Man brukar säga att när en rubrik är ställd som en fråga, är svaret nej, och det enkla och raka svaret är såklart även i detta fall nej. Rooibos är inte te, det är en helt annan buske med en helt annan smak, syrlig, renons på beska, och framförallt kemiskt ren från koffein/tein/vafanduvillakalladet-in. Ja, av nån anledning vill de ju heta olika, även om det inte precis är nån skillnad på molekylerna, ett fenomen som vi kan känna igen från andra sammanhang.

Samtidigt står jag här och smuttar på lite mango passion rooibos från Tehuset Java nere i Lund, och ja, det är ju inte fel. Jag vet inte om det är så rackarns rätt heller, men som något slags inte alltför blommigt och heller inte alltför syrligt alternativ till te, för tillfällen när man inte kan dricka te, är det ju inte så dumt heller, antar jag. Det luktar betydligt fruktigare än det smakar, smaken är rätt nära nåt lite mindre beskt English breakfast tea, typ, lite som färgen antyder, även om det osar tropisk frukt lång väg. Istället för efterbeska har man en eftersyrlighet, och ja, det funkar väl på sitt sätt, det med.

Sen är det en annan sak att jag sedan ovanstående produkt inköptes, har insett att det inte riktigt behövs någon ersatz för te – till skillnad från kaffe, verkar det inte hålla mig vaken även vid ett senare intag. Men det må väl vara hänt.

Tre lösningar på problem jag märkt att jag inte har av fem möjliga. 59 kr för 100g, Tehuset Java i Lund.