Någonstans mellan två arbetspass fann jag mig hemma på jakt efter ett snabbt mål med tillräckligt med energi för den avgörande sista sträckan av dagen.

Snabbt och med stor rutin dukade jag upp en rätt bestående av tre oskalade men kokta potatisar, två sorters sill, två wasa husman med cheddarost, en Dugges Spring Beer och en flaska OP Anderson Aquavit.

Halvvägs igenom den sista potatisen börjar jag, något matt, ströläsa på etiketten till flaskan med OP. Mina ögon fastade instinktivt på den del av texten som löd “Pernod-Ricardo”, längst till höger på baksidan av flaskan.

Det var då allt plötsligt stod klart för mig: Vi har haft en borgerlig regering i snart fyra år. Som filosofie doktor i statsvetenskap hade jag förstås redan misstänkt detta, men effekten av insikten var ändå betydande.

Den tredje söndagen i september 2006 förkunnade jag högerns seger redan efter vallokalsundersökningen för en misstroende republik i egenskap av expertkommentator i P4 Radio Jämtlands valvaka. Ändå var det först nu, först ikväll som jag förstod.

Sveriges kanske mest traditionella och förmodligen bästa aquavit är inte längre i statens ägo. Saker och ting har verkligen förändrats till följd av det borgerliga maktinnehavet.

Någon sa till mig att OP Anderson hade utgått från systembolagets ordinarie sortimente. Detta fick mig att planera en underjordisk gömma med flaskor i samma del av Blekinge som jag redan grävt ner allt annat jag vill spara till eftervärlden. Nu var det ju inte sant att OP utgått, men oron har ändå aldrig lämnat mig.

Denna oro strömmade av någon anledning tillbaka när jag insåg det internationella ägarskapet av denna kulturskatt. Det är en irrationell oro och jag är inte stolt över den. Ändå vill den inte försvinna.

Kommer OP Anderson att påverka valet i höst? Helt säkert och på fler sätt än vad vi nu anar. Tills dess smuttar jag försiktigt och uppskattar varje droppe så länge som den varar. 255 kronor på systembolaget, nummer 42 i katalogen.

Fyra genuina spritmonopolister av fem möjliga