te

Dammann Freres The Vert Jasmine

av zonk

Jag har hört sägas att man inte ska recensera sådant man vet att man inte gillar, så det var med viss tvekan jag gav mig på att testdricka detta jasminte från bröderna Dammann, som ju hittat hit via en av våra läsare. Jag har förvisso bara testat ett jasminte tidigare, från det ekonomiskt sinnade sortimentet från Golden Sail, men dess intensiva och milt sagt tvåliga smak och doft hade liksom inte gjort mig sugen på några fler. Te ska ju, åtminstone för mig, vara en njutbar upplevelse, och att känna sig allmänt förpestad i övre luftvägar och matsmältningskanal passade inte riktigt denna definition. När jag så doftar på bröderna Dammanns skapelse i samma genre blir jag alltså orolig – för det doftar likadant, om än inte lika kraftigt: blommigt på ett sött men väldigt specifikt aromatiskt sätt, ett sätt som kanske inte är per se dåligt, men som jag numera associerar till sådant man inte bör dricka. Smaken är dock efter detta en lättnad: visst är det sött, runt, och blommigt, med en tydlig ton av vad som antagligen måste vara jasmin, men det är ändå trevligt. Jag ska inte säga att det är mitt nya favorit-te, men det är riktigt schysst, och det är cirka hundraåttio grader bättre än vad jag trodde det skulle vara. Som helhet är det liksom sin bror Earlen en trevlig, väl sammanhållen helhet, där inget sticker ut övermåttan. Det är ett te jag hade kunnat tänka mig föreslå till någon som är sugen på att testa jasminte, till skillnad från Golden Sails variant, och det är ju inte så illa pinkat för en recension från någon som antagligen egentligen inte gillar just jasminte.

Tre tropiska blommor av fem möjliga.

Dammann Freres Earl Grey

av zonk

Man kan råka ut för lite av varje i det hårda arbetet för folkbildning men det är en del trevliga överraskningar också. Härom dagen kom till exempel ett litet brev på posten kom från en av våra läsare (vi kan kalla honom Ante) med ett par påsar från franska temakarna Dammann Freres.

Deras Earl Grey kommer i finpåse, inget papper här, och bland mellanstora lövbitar ser vi lite kronblad. Det är ett lätt och behagligt te, med en balanserat smak av bergamott och bara en antydan av de blomblad som är med i blandningen. Det smakar inte så våldsamt mycket av något alls, mest bergamott, men är ändå trevligt. Jag får lite vibbar av botanisk trädgård och exotiska växter, av kryddväxter och grönt, men det är ändå i slutändan ett mycket återhållet te, en liten stram enhet, svart te och bergamott i en fin harmoni. Det är ett trevligt te, men kanske ett te som det är svårt att skriva så mycket om. Samtidigt är det ändå ett vettigt Earl Grey, och det finns uppenbarligen plats för ett sådant.

Tre och tre fjärdedelars delikata bergamotter av fem möjliga.

Nilgiri Supreme

av zonk

Nilgiri supreme kommer från det sydindiska distriktet med samma namn, som länge dragits dragits med lite av ett B-rykte, med en massa billiga och lätt glömda teer som såldes till gamla Sovjet. Men det finns bättre grejer härifrån och efter perestrojka och glasnost har man varit tvungen att försöka få igång kvalitetssidan lite mer, i brist på femårsplaner och inköp per ton. De torra löven doftar onekligt spännande, intensivt bäriga, en ren orgie i svarta och röda vinbär. Efter detta överraskar de våta löven med en lödig och glödig arom av knäck, sirap och honung, och teet fortsätter också mer på denna kurs, sött och runt, som bär fast utan syra, maltigt brett, lönnsirap, med en mild och subtil beska. Det är ett runt och aromatiskt te, fullt av smak, men utan vare sig mycket till syra eller beskt bett, ja, det blir kanske lite för milt och snällt, även om det smakar massor. Det är ett eget te, och känns som ett fint sätt att vakna en trött morgon, men när man är sugen på något mer robust och beskt bör man nog leta annorstädes.

Tre och en halv lugn och tyst frukost av fem möjliga. Bortglömt pris och finns ännu inte på websiten, In the Mood for Tea.

Samabeong Autumn Flush

av zonk

Jag har börjat få känslan av att alla Darjeeling-teer tenderar åt att vara lite blekare varianter av English Breakfast, och Samabeong Autumn Flush får mig inte att ifrågasätta denna hållning. Misstförstå mig inte – det är ett utmärkt te, lätt och friskt och ändå beskt och maltigt, men det är absolut ingen tungviktare, ingen mustig eller märklig brygd med massor av personlighet. Likväl finns det en tid och en plats för allt, och ibland sitter det utmärkt med en kopp piggt men inte alltför intensivt te, och som sådant är Samabeongen utmärkt, rent och klart i smaken likväl som i koppen, glatt bronsigt till färgen, ljust och sprittande, om än lätt att glömma. Jag får däremot den distinkta känslan att det hade varit svårt att identifiera det här teet i ett blindtest, men det kan man förvisso säga även om en del bättre teer. Allt i allo, ett trevligt te att variera sig med på jobbet.

Tre och sex fjortondelars lätting av fem möjliga. 159 kr/hg på In the Mood for Tea.

Thehuset Danielsson

av zonk

Vi har alla våra nischer, målgrupper, och inriktningar. Kanske var jag inne på Thehuset Danielsson i ogjort ärende, kanske borde man styra stegen åt annat håll om man är på jakt efter icke smaksatt te. Men det var sent, jag ville hem, behövde te.. och här fanns en teaffär. Så jag steg in. Kanske borde jag blivit misstänksam när jag fick Keemun, Assam och Yunnan-te för 40-50 kr/hg. Kanske borde jag inte tagit det för en skänk från ovan, ett ekonomiskt alternativ, ett fynd och tillika ett praktiskt sådant. Det brukar sägas att det säkraste sättet att blåsa någon är att spela på dennes girighet, och även om jag inte vill beskylla någon för lurendrejeri, absolut inte, så är det definitivt så att jag såg något som inte fanns. Av de tre teerna var endast Assam-teet någorlunda drickbart, och Keemun-teet var särskilt förfärligt, syrligt på ett sätt som jag inte tror något icke-rooibos-te borde vara. På det hela taget var det alltså en sorgligt samling teer. Möjligen är de smaksatta teerna bättre, därom kan jag inte berätta, men av det jag köpte och drack kan jag bara dra en slutsats: gå någon annanstans om ni ska köpa te.

Ett och ett halvt litet surt bär av fem möjliga. Finns på Kungsgatan i Stockholm.

Keemun Gongfu

av zonk

Keemun gongfu kan mestadels beskrivas som en lite lättare och mindre spretig kusin till Keemun Hao Ya, med ett trevligt kanel-kardemumma-drag i smaken. Det är ett lätt te, friskt och porlande, och det har inget av den där syran, rentav surheten, som man kan hitta i det billigaste Keemun-teet. Man kan ana en ton av bärighet, men det är en parantes till den maltiga kryddigheten, jag vill inte säga glöggig nästan, men nästan glöggig. Gongfu är förresten ett annat sätt att skriva kung fu, kinesisk stavning med latinska bokstäver kan som bekant variera lite beroende på i vilket tidevarv man translittererat. Kung fu förknippas kanske i väst främst med kampsport, men det betyder egentligen bara något i stil med att “göra det mästerligt”. Te kung fu blir alltså kinesisk teceremoni, där man brygger i en liten kanna, med en stor mängd te, flera gånger på raken, men bara helt kort varje gång, detta för att utforska och njuta av hur teet förändras från bryggning till bryggning. Keemun gongfu är således en variant av keemun-te avpassad för just kinesisk teceremomni. En dag ska jag dricka teceremoni, och en dag ska jag lära mig att göra det själv, men tills dess kan jag lugna er med att Keemun gongfu går alldeles utmärkt att brygga på vanligt vis också. Det är ett lite eget, finurligt te, udda, kul att dricka och fundera lite på, och passar fint sådär efter någon kopp annat te, när man behöver pigga upp sig med något lite annorlunda.

Tre och nio elftedelars små mysterier av fem möjliga. 89 kr/hg, In the Mood for Tea.

Assam Chardwar Golden Tippy

av zonk

Assam Chardwar är ett te av English Breakfast-snitt, och som sådant har det en vital funktion att fylla som första te vid skrivbordet på kontoret, te på maten, förstärkningste, och te med sprutt i. Det är jobb som vår vän Chardwar gör med bravur, det är ett fylligt, robust, väl avrundat te, med en rejält maltig smak, och en trevlig beska. Till skillnad från enklare teer av likartad typ är det också en klarhet och tydlighet i smaken, som en ren ton istället för ett brus, som gör det ett par snäpp bättre än något billigt från Lipton. Allt i allo är det inte ett de stora åthävornas te, men det är en slitvarg, ett bra standardte, och som kanske kan anas på bilden har påsen fort börjat bli tom, det kommer få bli en tur förbi Mood for Tea för en påfyllning snart. Det är bästa betyg för ett sådant te, och visar tydligt på hur det de senaste veckorna blivit mitt go-to-te i många situationer.

Tre och trekvarts standard av fem möjliga. 95 kr/hg på In the Mood for Tea.

In the Mood for Tea

av zonk

Ett stenkast från Odenplan har jag hittat mitt te-mecka i Stockholm. Jag trivs på Tea Centre, Sibyllans har fina grejer, men här på In the Mood for Tea har jag hittat mina absoluta favoriter, och finner ofta nya teer som jag fastnar för. Härifrån kommer helgfrukostens måste, Golden Yunnan, härifrån kommer jobbdagens klassiker, Himalayan black, härifrån har jag köpt en bunte nya teer som förkylningar och en myckenhet arbete hindrat mig att recensera (vi hoppas på bättring där!). Det är inte svårt att spendera en smärre förmögenhet på te här på Mood, men det finns likaså rimligt (100-ish kr/hg) prissatt te av mycket trevligt slag. In the Mood for Tea är en liten skatt, och var te-älskare som har vägarna förbi borde ta tillfället i akt att kliva in, prata te, och köpa sig nåt trevligt att prova. Det är inte ofta man får en sådan ogarderad rekommendation av underskriven, men här är det faktiskt på sin plats. In the Mood är huvudet över klungan, en liten guldklimp i tedjungeln!

Fem pärlor av fem möjliga.

Black Dragon Pearl

av zonk

Från Kina kommer detta svarta te som formats till vad de kallar drakpärlor men som i ärlighetens namn mest påminner om kaninpluttar. Det är ett lite udda te, som smakar lite av kardemumma och anis, ja, det drar lite åt salmiak a la Jätte Salt, faktiskt. Det är inte ett te med en jättestor kropp, men det har en distinkt och väldigt speciell maltighet, lite skånepepparkaka och kolakakor över det. Ändå är det inte sött på något sätt, man kan inte med trovärdigheten i behåll prata om honung, frukt eller bär, nej det är stramt och hårt hållet, exakt i sin märklighet. Kaninplutten, förlåt drakpärlan, tar sin tid på sig att veckla ut sig, och likadant är det med smaken. Eventuellt får man testa sig på en riktig långbryggning framöver. Allt i allo är det alltså ett klart udda och eget te, långt borta från allt vad English breakfast tea heter, även om det är aningen tunt. Det är en trevlig om lite kufisk bekantskap, det hade suttit fint i varje gammal stofil och excentrikers hand, ja, jag oroar mig att jag är på god väg att bli just en sån där knasig te-gubbe. Men det må väl vara hänt, isåfall.

Tre och tre fjärdedels rullklump av fem möjliga. 131 kr/hg på The Tea Centre of Stockholm.

Puttabong First Flush

av zonk

Puttabong first flush 2019 SFTGFOP1 Darjeeling är ett lätt, friskt te som är lite obestämbart, lite olika varje bryggning, ibland mer citrus, ibland mer gräs, stundtals en aning av barr. Tvetydigheten börjar redan med löven, som luktar syrligt gräsklipp, riktigt grönt, men sen doftar själva teet nattblommande söta blomster med en vag aning av broccoli, och teet.. ja, det är maltigt, såklart, lite lätt syrligt, ibland med en mer eller mindre tydlig touch av apelsinzest, men lika lätt med en smak som drar nåt åt spenat eller hö. Det är svårt att riktigt placera det, och det är en del av charmen, det finns alltid något nytt av se, ett lager till att hitta, kanske varierar det med hur disträ jag är vid bryggningen, kanske med humöret, eller tungan, det är lite oklart, och jag tror inte jag kommer få veta. En massa koppar har druckits på kontoret, sådär framåt eftermiddagen när det gått en 4-5 koppar redan och man behöver te lika mycket för att dricka det som för koffein, för att ta sig vidare genom pappersarbete och möten, men det funkar rätt bra som andra kopp te också, efter en kopp piggt Ceylon eller ett mustigt Yunnan, när man vill ha ett te att smaka på, att rulla över tungan. Med tanke på priset vet jag inte om jag kommer köpa det igen, men likväl är jag inte missnöjd. Det är ett väldigt eget te, som det har varit kul att dricka.

Tre komma nittiotre obestämbara ting av fem möjliga. 217 kr/hg, The Tea Centre of Stockholm.