Det går en sjukdom genom Johanneshov och jag har den. Det är en hostande förkylning speglad i en feberdröm som pågår och som inte vet att göra annat. Sedan snart en vecka har jag tappat all smak. Här går det bra att säga något om min storskaliga konsumtion av countrymusik. Jag sitter lungsjukt och väser med i Jimmie Rodgers ”T.B. Blues” medan jag skriver detta.
Det är ändå så det är, min smak är som din närmast obefintlig. Förutsättningarna har med andra ord aldrig varit bättre för att testa årets julöl. Idag ska vi testa årets julöl.
Årets julöl är Oppigårds Winter Ale. Den brukar vara det.
Detta är en öl som inte smakar något alls. Jag känner inget och vet inget att säga. Jag ser att jag dricker den men längre än så kan jag inte gå i beskrivningen av upplevelsen. Detta kan vara den bästa julöl jag någonsin druckit.
Dess milda ingenting har inget att bevisa för Jean-Paul Sartre. Detta är allt och inget, varat och intet. Detta är ölens nirvana. Åtminstone julölens.
Pomerans? Nej, ingenting.
Oppigård Winter Ale är en julöl för 2020 och du vet vad det betyder. Likt folkhälsomyndigheten kommer den inte att lösa några problem men till skillnad från den ger Oppigård ett svar du kan tro på.
Jag tror på Oppigårds Winter Ale.
27,90 kronor på systembolaget, 11320 i katalogen
4 knäck av 5 möjliga
Rackarns kul och dråpligt skrivet! I gammal god Gödsvinetanda – tack ska du ha Johan! God jul till svinen! När får vi läsa nåt från de andra två svinen? De som inte är Zonk o Johan.
Tack, Ante. Vi skriver alla här ganska sällan, ingen skulle uppskatta ett uppsving av gamla Gödsvin mer än mig. Tills dess blir det udda och fortsatt olämpliga recensioner, då och då.