Muttley & Jack’s Daterra Blossom

Efter den lätt narkotiska smakbomb som var Daterra Sweet var det en nobrainer att omedelbart testa Daterra Blossom när den nu dök upp hos M&Js. Och det är inget oävet kaffe: milt och lent i starten, som sin kusin Sweet, med en smak som sticker iväg på allehanda tropiska turer i andra halvlek. Jag vet inte om jag vill säga att det är en ny Sweet, men det är ett förbannat trevligt kaffe icke desto mindre, med en mängd trevliga nyanser att fundera över medans man får sig en fin dos koffein. Om jag ska säga något negativt om det är det möjligen att jag har svårt att lägga ut texten om det, men det kanske huvudsakligen är ett problem för den som skriver om kaffe, snarare än den som bara dricker det.

Tre och ett halvt blomster av fem möjliga. 139 kr för 250g, Muttley & Jack’s.

Muttley & Jack’s Mubuga Ngozi

Denna böna från Burundi ger ett starkt, strävt, närmast vinöst kaffe: bärigt, intensivt, fullt av smak. Det blir nästan lite för mycket av det goda och kanske ska jag framöver öka på och ha lite mer hett vatten, men jag klagar inte, det är en förbannat trevlig liten kopp kaffe och man får den där närmast euforiska känslan som man kan få av bättre färskmalt single source, det är något med alla de där smakerna som dansar i bakgrunden som hettan över en jävligt stark kopp kaffe en måndagsförmiddag, kakao och dyr högprocentig choklad, körsbär, ja lite grappa, sådär den där perfekta fulfinspriten, fast bara ett daller i luften, nästan så man misstar sig, svetten pärlar i pannan och rapsen stirrar tokgul mot en över slätten, vindkraftverken snurrar episkt långsamt, nästan osynliga i diset, det är en förbaskat trevlig kopp kaffe och jag tror det blir en till.

Fyra dis av fem möjliga. 139 kr för 250g, Muttley & Jack’s.

Love Coffee Guji Anferara

Såhär i isoleringen är reslusten så intensiv att man nästan minns sina sejourer med fältförsök på Afrikas horn med viss ömhet, men kanske bara nästan. Det kan nog räcka rätt långt att bara fundera på värmen, kaffet, landskapen och de skumpiga vägarna, och hursomhelst tror jag inte mitt matsmältningssystem hade tålt några fler resor av den sorten, det var knappt det orkade när jag var ung. Hursom. När nu fötterna ledde oss förbi Clemenstorget i Lund, i en högst fruktlös jakt på något slags lite trivsammare bokhylla från anrika Clemens antik, så hade vi ju åtminstone lösningen på hemmets relativa kaffebrist runt hörnet, ety en av Love Coffees filialer ligger nästdörrs. Så nu är det lite etiopiska bönor i koppen, från Anferara i Guji närmare bestämt, och som de ikonoklaster vi är kör vi dessa filter-rostade bönor i franskpress. Det är ett trevligt kaffe, lätt och lite bittert, men kanske inte sådär mjällt och tropiskt som man hade hoppats. Inte så tokigt, och kanske gör det sig bättre i bryggtratt (det ska testas), men ingen home run, heller. Men det är ju trevligt att ha kafferostare inom någotsånär kort håll, utifall nöden skulle falla på, och det blir säkert fler kaffesorter från Love Coffee.

Tre bönor av fem möjliga. 139 kr för 250g, Love Coffee i Lund.

Slöinge Floor Sweeper

Egentligen är det omöjligt att recensera Floor Sweeper från Slöinge kafferosteri, men jag tänker inte låta det hindra mig att skriva om den. Den är nämligen kaffevarianten av traditionell pytt i panna, dvs veckans rester. Nu är det kanske inte så dåligt som det låter, och kaffet ska inte ha varit på golvet och vänt – det ska bara vara småslattar som är kvar efter provning etc. Så en slags blended från kafferostandet i Slöinge, alltså. Så långt gott och väl, men till detta kommer att resterna varierar från vecka till vecka. Så den som beställer en Floor Sweeper vet bara att det kommer bönor, och från Slöinge, och just inget mer. Men det kan väl fungera som vardagskaffe, mellankaffe, lite sådär som kaffet när man inte riktigt är fokuserad eller inte riktigt känner att man reagerar. Snäppet över färdigmalt från det lokala snabbköpet ska det väl trots allt vara. Hoppas jag, för förpackningen är trots allt på ett kg. Nu håller ju hela bönor ett bra tag, men det är ju trots allt ett litet tag att mala sig igenom ett helt kilo.

Tre och en halv (?) ekonomisk kopp av fem möjliga. 149 kr/kg, Slöinge Kafferosteri.

Muttley & Jack’s Shakisso Guji

My cup runneth over. Ja. Jag trodde det var mer plats i koppen eller mindre kvar i kannan, men nu kan jag knappt röra tangentbordet utan att det spiller över. Men vad är en eftermiddag på jobbet utan lite blasfemiskt bra kaffe? Det finns väl ingen i Sverige som inte vet svaret på frågan, men nu har vi i varje fall i Shakisso ytterligare ett sätt att undvika denna hårda verklighet som är det kaffe som så ofta är allt som bjuds. Är det deras bästa hittills? Njae. Inte precis. Det är ett kul kaffe, lite örtigt, syrligt, smakar kakao och nymalt doftar det såklart närmast narkotiskt, som alla bättre kaffesorter. I koppen blir det lite tunnare, men fortfarande förbaskat trevligt. Kanske hade jag önskat mig ett bänne knasiga tropiska frukter. Kanske ska jag ösa på med mer bönor per centiliter vatten i min pressokanna. Ändå är det mycket njutbart, och tanken går helt klart till yirgacheffe när det är som bättre om inte bäst, rikt, beskt, virilt, lite galet, och hade jag inget annat att dricka, hade jag inte lidit i första taget. Likväl är det en fördömelse med vagt beröm: M&J har så mycket annat jag kommer ge mig på istället.

Tre och en halv böna av fem möjliga. 139 kr för 250g, Muttley & Jack’s.

En påskhare kommer sällan ensam

När de flesta nu jagar lax, kokar ägg och lägger in sill, ja kort sagt ordnar sig lite svensk högtidsmat, väntade vi på helt andra godsaker till vårens infirande. Påskharen ringde tyvärr bara en gång, men kvar på trappen var ett litet trevligt paket från våra vänner på Muttley & Jacks. Vi ser fram emot att låta påskfliten glöda, och dricka några koppar gott Aoestre-kaffe, eller i varje fall några andra mjälla fina bönor från soligare breddgrader.

Må påskharen vara med er!

Tillbaka till källan

Det var bara en tidsfråga innan det skulle hända. Nog är det fint med presso på färskmalt single source, men till slut står man där en dag, händerna skakar lite lätt, koffeinabstinensen pratar milt men tydligt med ens hjärnbark och man gör det som faller sig naturligast – man kokar enkelt men rikligt kaffe med vanlig jävla tratt i vanlig jävla kanna. Kanske Arvid Nordkvist. Kanske Zoegas. Men starkt som fan, och mycket, och fort ska det gå. Ibland behöver man återvända till sina rötter för att riktigt se var man ska ta vägen, och med kaffe är det ofta bra med mycket och bättre med starkt, men framförallt fort. Så går man åter till källan. Sen lägger man en order till en finrostare med hemleverans illa kvickt, och hoppas de verkligen springer till rosteriet och masserar ens bönor från Burundi, och skickar dem med ambulans raka vägen till ens dörr.

Muttley & Jack’s Wolichu Wachu Guji

Det bästa med Wolichu Wachu är nog namnet, att säga det högt ger mig stor förnöjelse, men därmed inte sagt att det inte skulle vara en förbaskat trevlig kopp kaffe. Nu kommer den ju dock i ett sammanhang, och sammanhanget är en M&J-kavalkad här på svinet. Och det uppfordrar ju. Wolichu Wachu är en klart njutbar kopp kaffe och hade jag druckit den bredvid något annat kaffe, säg bredvid en kopp från maskinen på jobbet, hade jag ju förstås njutit mångfalt mer av dessa bönor från Guji. Jämfört med en del andra microlots från M&J så är ju konkurrensen såklart tuffare. Ändå står sig Wolichu Wachu riktigt hyfsat: det är en mustigt, lite ruffigt, kakao-osande och lite fruktigt kaffe, och det är gott så, även om det är lite tunnare någonstans i mitten än en del av sina vänner från M&J. Det vilar lite mer på sin förvisso trevliga syrlighet, det är inte riktigt samma smakexplosion. Samtidigt, hade M&J inte salufört några andra sorter, hade jag beställt Wolichu Wachu igen. Men nu kommer jag inte göra det.

3.75 nästan av fem möjliga. 139 kr för 250g, Muttley & Jack’s.

Muttley & Jack’s Sonora Central Valley

Någonstans vet jag att jag borde recensera min favorit-Yirgacheffe från M&J. Men det känns som att det bygger på dagsformen. Man kan liksom inte gå och vara söndags-seg till ett sådant stordåd. Så det blir något annat istället, och jag doftar lite på bönorna till deras Sonora, de osar mango och dyr choklad, och kaffet har den där lite syrliga doften av bättre kakao. Syrligheten går igen i smaken, ett light men djupt kaffe, smakar som ena hörnet av hundrafemprocentig choklad men utan det tunga lasset kommer efter, utan att tungan och gommen fastnar i en konkarong av bönor, nej här är det light och vi kommer åter till tropisk frukt, till passion o mango, till sol som silar genom palmlöv eller vad nu någon ska tänka som sitter fast i skandinavisk grårök och dimma för en evighet till. Visst är det kanske lite lajtare än jag skulle velat – eller är det fel egentligen? Nej det är fan lagom. Jag säger det här, jag säger det nu: alla ni som dricker vanligt jävla kaffe, dricker pripps blå lättöl, det här är en galen tropisk IPA. Så jävla mycket missar ni. Bara så ni vet.

Fyra och en halv palm av fem möjliga. 139 kr för 250g, Muttley & Jack’s.

Muttley & Jack’s Koke Washed Yirgacheffe

Jag tror inte jag hade kunnat skilja M&Js två permutationer av Koke Yirgacheffe i ett blindtest, men de har det gemensamt att de kanske är aningen syrliga, att de är väldigt gott kaffe, och att de inte når riktigt hela vägen till den där nästan himmelska nivån som Yirgacheffe gjort i mitt minne. Samtidigt är ju minnet allt annat än pålitligt, men vad gör man om inte fortsätter leta och testa, för att försöka matcha det? Sedär livet i ett nötskal. Om Koke Washed hade jag sagt att det nog är aningen sötare och mer aromatiskt i smaken och aningen mindre syrligt än Koke Honey, vilket tar det ytterligare ett snäpp upp mot den sjunde koffeinhimlen. Det är ett förbannat bra kaffe och jag hade rekommenderat det till vem som helst som vill komma bort från mörkbryggt standard-kaffe som annars härjar fritt och ohejdat i vårt avlånga land. Inte för att skånerost är dåligt kaffe, kanske, men jag i varje fall sträckt mig efter Mollbergs istället, så länge jag kan minnas, och jag började dricka kaffe för att ta mig igenom tyskan på högstadiet utan att fullständigt falla igenom. Mitt enda aber med Koke Washed är att jag redan hittat ytterligare en Yirgacheffe-variant, från M&Js dessutom, som är strået vassare. Mer om den i en framtida recension!

4.15 iterationer av 5 möjliga. 139 kr för 250g, Muttley & Jack’s.