Låt oss vara ärliga: Det här är vatten, varken mer eller mindre. Ingen vackert designad flaska, ingen sprudlande kolsyra och ingen jävla skivad lime kan ändra på det. De säger att sodavatten är bra för magen men gud vet att det inte gör ett skit för själen. Att dricka sodavatten är inte att förlora något, att dricka sodavatten är att inte försöka.
Sodavatten smakar av karbonat, salt och förlorade möjligheter. När den den första vågen av brusande tomhet lagt sig följer en eftersmak av tristess som inte vet att ta slut. Efter att ha druckit en flaska känner du ingenting och du har ingenting eftersom du uppnått ingenting. Sodavatten är ingenting.
Det är därför inte utan oro som jag konstaterar att sodavatten är allt jag har. Det är fredag och vi befinner oss bara i början på en arbetsvecka i augusti som kommer att sluta någon gång i trettonhelgen. 2013.
Egentligen hade jag redan ett heltidsjobb. Ändå har jag inlett en ny kurs idag, av skäl bäst kända av den skäggiga mannen som står och skriker efter bilar nere vid rondellen. Att undervisa kan vara storslaget men det har drivit mig till att dricka sodavatten. Detta är den smutsiga undersidan av högskolelärarens annars ärorika livsgärning.
Naturligtvis är jag inte den första som förfallit till gränsen av nykterhet på grund av en pressande arbetssituation. Sällan har dock fallet varit så hårt, så fruktansvärt eller så vanhedrande.
Nykterhet kan leda till tidigare oanade personlighetsförändringar och jag tror att jag börjar känna av dem nu. Så sent som för en liten stund sedan funderade jag på att det kanske är dags att köpa en ny mobiltelefon och det skrämmer mig. Inte för att det skulle vara så fruktansvärt att ha en mobiltelefon som man kan få kontakt med utan att riskera sträckningar i vänster vadmuskel utan för att det kanske inte slutar där. Ett par veckor till på sodavatten så kanske jag sitter där med en förbannad TV, tunn som en spelbilaga och stor som en jävla laggårdsdörr. Det får inte gå så långt och jag vet att det inte behöver det. Jag kan spola den här skiten. En dag i sänder.
4,90 kronor på konsum, ännu utan nummer i katalogen.
0 anledningar till optimism av 5 möjliga
Vet inte hur jag hittade hit men den här bloggen är otrolig och du har tammefan en obligation att börja publicera dina texter i valfri riksblaska.
Det var mycket vänligt skrivet och det är roligt att även någon annan kan få ut något av bloggen. Personligen skrattar jag skamlöst åt mina egna rader medan jag skriver trots att detta är ett mycket stigmatiserande beteende (dessutom ser det rätt fånigt ut).
Varför skulle du inte göra det, Johan? Alla andra skrattar ju åt dem!