Gödsvinet syd när en viss faiblesse för mörk öl, och när vi således sprang på en dittills osmakad ale från St. Peters (som ju givit oss ljuva drycker som cream stout och summer ale), var det kärlek vid första ögonkastet. D.v.s., som så ofta, spanande på avstånd, förutfattade meningar, hopp och fruktan om vartannat, och egentligen ingen kontakt förrän först långt senare. Det fanns ju så många spännande italienska saker som pockade på uppmärksamhet! Men till slut blev det ändå dags att stifta närmare bekantskap, dessvärre under något skumma och dunkla omständigheter. Vår fotograf tappade helt fattningen, och exponeringen blev, som synes, därefter.

Men ölen, då? Jodå, det här är en mycket trevlig red ale: ganska lätt, bra beska, viss kropp och maltighet, men föga sötma eller tyngd. Malten är knappast lättrostad, men heller inte chokladig – den är i ett trevligt mellanläge, och nosar på många olika toner. Så sin mörkröda, endast vagt skummande, tunga uppsyn till trots, är detta faktiskt en mycket lättdrucken och trevlig öl att klunka i rask takt, och då den endast håller 4.5%, är den faktiskt en god kandidat till en sk. session-öl: något man lätt kan dricka många av, utan att vare sig styrkan eller smaken ställer till det. Det må låta slätstruket, men jag vill kalla det välbalanserat! I detta tidevarv av humlebomber är det faktiskt inte dåligt.

Tre mörka dunkel av fem möjliga.