Mellerud är en plats i Dalsland. Inte många platser är det. Jag har passerat genom staden många gånger. När man kör mellan Östersund och Lund, vilket man gör ibland, kan man välja E45:an. Fördelen med det är att man endast undantagsvis behöver låta däcken röra asfalten under de första 50 milen genom inlandets barrskog. Nackdelen är Mellerud.

Mellerud består av en serie av rondeller och rader av små rädda tegelhus. Det mest uppseendeväckande jag stött på i Mellerud är en automatmack som inte tar kontokort och en rostig Volvo 740 som någon djupt uttråkad yngling byggt om till en tvåfärgad limousine. Det är allt och det är inte mycket.

Men nog om staden Mellerud. Den har trots allt inte särskilt mycket med ölen Mellerud att göra. Mellerud vårpilsner är zombifierad version av ett öl som lär ha lagts i graven för över 50 år sedan. Den ursprungliga ölen bryggdes av Melleruds bryggeri men det lades i likhet med stadens självkänsla ner redan 1959.

Den återuppståndna versionen bryggs av Spendrups och naturligtvis måste vi förstå den här ölen som ännu ett försök från bryggerijätten att skära till sig en bit av den växande mikrobryggerimarknaden.

Melleruds vårpilsner är ingen speciellt rolig öl. Det säger jag inte på grund av att det är en öl från Spendrups. Jag har inga problem med spendrups, inte ens när de försöker vara något annat.

Ölen har en bra maltighet men inte så mycket mer. Det finns förstås de som menar att det räcker men det finns å andra sidan de som inte dricker något annat än Spendrups öl också. Kanske finns där en mild fruktighet men det är svårt att säga och jag måste fråga mig själv om jag verkligen är nyfiken nog att ta reda på det. Sökandet kan bli långvarigt och plågsamt.

Smaken tar slut snabbt och eftersmaken lämnar ingen mersmak. Det påminner om en plats jag vet.

12,90 kronor på systembolaget, nummer 1422 i katalogen

2 hårda bud av 5