Är detta en öl eller ett självmordsförsök? Det är något alla måste fråga sig själva när de öppnar en flaska Pripps blå extra stark. För min del är det förstås ännu ett offer för folkbildningen. Människorna måste få veta om när jag öppnade denna öl så att det aldrig ska behöva hända igen.
Senast jag drack denna öl var på en fest som hölls i en tvättstuga, det var någon gång i mitten på 90-talet. Vid ungefär samma tid mördades 800 000 människor i det lilla Östafrikanska landet Rwanda. Oavsett hur allvarligt jag tar öl i allmänhet och äckliga öl i synnerhet så kan jag inte jämföra de två händelserna.
Ändå kan jag inte låta bli att reflektera över att vi nu äntligen har fått till en svensk rättegång mot en person som är misstänkt för att ha deltagit i massmordet samtidigt som Pripps blå extra stark har fått fortsätta att härja fritt ända sedan dess. Varje dag öppnas en ny flaska Pripps blå extra stark.
Hur den smakar? Vilken fråga. Du vet hur vansinnigt äcklig vanlig Pripps blå är? Pripps blå extra stark är inte dubbelt så äcklig och inte heller tre gånger så äcklig. Pripps blå extra stark är så mycket äckligare än så, äcklig bortom all matematik.
Pripps blå extra stark har ingen smak utöver äckel.
8,90 kronor på systembolaget, nummer1296 i katalogen
Hoppas du inte förväntar dig ett betyg.
Pripps Blå, under årtionden sinnebilden för den svenska ölbryggningskonstens totalhaveri. Folk talar gärna vitt och brett om hur hemskt Sverige var innan x (för x infoga valfritt substantiv eller dito nominal- eller verbfras: internet, mobiltelefonen, lördagsöppet på Systemet, liberalare syn på utskänkningstillstånd, Berlinmuren föll, reklam-tv – ja, ni fattar). Man fattar dock inte vidden av misären förrän man betänker att Pripps Blå länge – och dess lika andefattiga kusiner från Spendrups, TT, Tuborg och Carlsberg u.s.w. – var allt som fanns att tillgå i ölväg i Sverige.