Från att nära nog ha kramats ihjäl gled belgisk öl in i en lång och till synes oåterkallelig eklips när IPA och imperial porter seglade upp på himlavalvet, men f.d. Gödsvinet syd har ändå en liten plats i sitt hjärta för dessa alkoholstinna brygder. Duvel är en av de mer minnesvärda, även om det kanske behövdes en liten påminnelse för att man skulle komma ihåg exakt varför. Samtidigt naturlig och djupt onaturlig på tungan, sträv, rivig, vinös, stånkande stark på 8.5%, är det en missförstådd, djärvt sprakande cider till öl, ett tragiskt öde, född i en familj där ingen förstår hur man skulle kunna vara något annat än en traditionell pilsner. Frisk syra skiftar efter hand till något dunkelt, dovt, mörkt, längst nere i frukthögen i en illa skött trädgård, jästigt, pyrande, en tjock, nästan stickande arom, perfid, pervers, mikrobiellt bultande, dånande, förmultnande, jäsande, lurande, bara aningen av ett mörker bakom en skinande solig fasad, medans man smackar på en till synes ändlös bittert äppelkartig eftersmak. Hade man varit på kaluven, hade ljuset varit dåligt, förståndet och greppet glidande lite längs tillvarons kanter, hade man kunnat tänka på en wit, en Hoegaarden, men Duvel har en tyngd, ett gravitas, ett pondus, ett djup, alla saker som den lika lättsamma som lättglömda Hoegaarden saknar.
Tre och trekvarts onämnbara, osägbara ting av fem. Nr 1654 på bolaget.
En tour de force från ölrecensionens Camus!
Vi tackar och bockar i förhoppningen att detta är något positivt, Camus har legat på listan över saker man borde men inte riktigt har orkat läsa ett rätt bra slag.
Jag har läst och uppskattat Camus i min ungdom. Det är ganska lättlästa böcker, om än inte speciellt muntra. Främlingen vill jag minnas var min favorit.
Camus kanske inte var välfunnet från min sida, det var bara något med det existentiella anslaget. Min personliga favorit är nog Pesten men Främlingen är också mycket bra. Fast ärligt talat var det evigheter sedan jag läste dem.
Det här tycker jag var snålt! Vad har ni emot de belgiska klassikerna? Det här är inte första gången en högkvalitativ belgare får ett medelbetyg.
Jag gillar belgisk öl skarpt, och jag går gärna på upptäcktsfärd bland dem alla, men jag tycker sällan det blir riktigt fantastiskt. Nu har jag förvisso inte smakat alla de hundratals olika som finns – har du några tips tar jag gärna emot. Duvel är en öl jag återvänder till, förvisso med skiftande intervall, dess personlighet går inte att förneka, men samtidigt hade jag ljugit om jag gav den högre betyg – jag tycker ingalunda det är en superb öl.
Samtidigt får man hålla i minnet att det är en ganska liten skara bland alla de öl jag recenserat som fått högre betyg än jag ger Duvel här. Trea anser jag inte är ett betyg för en världens medelöl, det är ett betyg som betyder godkänd: bra öl jag gärna dricker igen. En trist stor stark hade snarare hamnat på 1.5-2. Hur smakar en femma? Jag vet faktiskt inte, jag har aldrig känt att jag druckit en öl som varit en femma. Kanske kommer det aldrig att ske, och i sådana fall har ju Duvel hamnat rätt nära det högsta betyg som utdelats.
Nej. I Belgien bryggs inte världens bästa öl. Däremot finns det länder i närheten där högkvalitativ öl bryggs.