Om nu inte Lundabryggeriets tolkning av denna skånska klassiker känns fullt så antimaterialistisk som den borde, så är den i vart fall inte skrålad av en ur-Stockholmare som Mangus Uggla (brasklapp: en version som jag tack och lov sluppit). Nej, huruvida det är speciellt gammeldags vänsterbohemiskt att dricka annat öl än det som råkar vara billigast och starkast är kanske inte helt klart, men sen är nog denna Lundabryggeriets skapelse, sitt tillnamn Skånsk Västkust IPA till trots, kanske inte den mest konstifika och tillkrånglade öl vi druckit. Nej, det är en rätt så murrig, lite yxig, grov och råbarkad öl, bred i både maltighet och humlighet, med en lång, tung eftersmak, där de sju procenten alkohol definitivt sätter avtryck. Den är lite sådär opolerat trivsam, utan att för den skull sakna djup, som det kanske kan passa sig för nån som gärna dricker ölen direkt ur flaskan, sittande på en bunte pallkragar, fundersamt kliande i skäggstubben.

Fyra hemsnickrade möblemang av fem. Nr 88548 på systembolaget, 29 kr.