Jag påbörjade denna recension den 16 november 2012 vilket är på dagen tre månader sedan. Att det tagit så lång tid har inget att göra med saktfärdighet och det betyder inte heller att det finns onormalt mycket att skriva om denna Barney flats oatmeal stout från Anderson Valley brewery i Mendocino county i Kalifornien. Förklaringen är istället att det finns ganska lite att säga och ingen direkt anledning att göra det.
Det mest intressanta med denna öl är förmodligen att den kommer från Boonville i norra Kalifornien, en mycket vacker del av Amerika känd för sin helt obegripliga dialekt. Ölen i sig har en rätt slät karaktär.
Det är förstås inget direkt fel med denna stout bryggd med en delmängd havre. Smaken är frisk och varken särskilt bred eller djup. Det finns ingen tyngd i smaken, den är istället i det närmaste uppfriskande och aningen tunn.
Eftersmaken gör ett hastigt avsked och det följer ingen bitterhet. Du kommer inte att minnas något för det finns inget att minnas.
19,90 kronor på systembolaget, nummer 88682 i katalogen
Tre paranteser av fem möjliga
Oatmeal stout kan vara ack så fint (vi minns med saknad Youngs Oatmeal stout) – synd att Barney flats inte får till det. Youngs hade, utöver en torr fin beska, en helt underbar mouthfeel – rullade över tungan, len och nästan tjock – nu låter det inte på recensionen som Barney et al lyckats på den här punkten heller, men hur var det?
Jag tycker att det är precis det som saknas, denna är tunn och nästan lite kolsyrig. Någon sa att havrestout innehåller betydligt mycket mer proteiner än annan öl men jag vet inte vad jag ska göra med den informationen.
Då låter det inte som den har mycket att komma med som oatmeal stout. Proteiner kan, såvitt jag förstår det, bidra just till mouthfeel, viskositet, samt göra drycken grumlig (nu börjar det nästan låta snuskigt).