Nyårsdikten från Vällingby

"I told her to stick it into my ass"

År efter år har Jan Malmsjö, full som en apa, bräkt fram orden till Tennysons gamla pekoral från ett avspärrat område på Skansen i Stockholm. Dikten heter ”Nyårsklockan” och den klämtar för Sveriges Television. Själv läser jag inte poesi längre men jag gör ibland undantag för dikter av Charles Bukowski. Hans samlingar ”Love is a dog from hell” och ”The days run  away like wild horses over the hills” saknas nästan aldrig på mitt soffbord.

Det är därför jag vill dela med mig av en alternativ nyårsdikt. Föreställ dig tolvslaget och om det hjälper kan du föreställa dig Jan Malmsjö också. Han raglar fram till mikrofonen och tar till orda. Det låter så här:

Charles Bukowski: Junkies

”She shoots up in the neck” she told
me. I told her to stick it into my
ass and she tried and said ”oh oh”
and I said ”what the hell’s the matter?”
she said ”nothing, this is New York
style” and she jammed it in again and said,
”oh shit”. I took it and put it into
my arm, I got part of it
”I don’t know why people
fuck with the stuff, there’s not that
much to it. I think they’re all losers
and they want to lose real bad. there’s
no other way, it’s like they can’t
get where they’re going or want to go
and there’s no other way
this has got to be it
she shoots up in the neck
”I know”, I said. I phoned her, she
could hardly talk, said it was
laryngitis. have some of this wine
It was white wine and 4:30 a.m. and her
daugther was sleeping in the bedroom. she
had cable TV with no sound and
a large screen young John Wayne watched
us, and we neither kissed nor made
love and I left at 6:15 a.m.
after the beer and wine were gone
so her daugther wouldn’t awaken for
school and find me sitting in
bed with her mother
with John Wayne and the night gone
and not much chance for anybody-

Sista tåget till Vyn

Det roliga med den här bilden är att det inte finns en tunnelbanestation som heter Vyn. Huvudstadshumor. Skylten är ett resultat av att SL tappat begreppen efter att ha utsatts för minusgrader. Tåget till höger hade redan avlidit när jag kom till platsen. Det stod där mörkt och övergivet med texten ”Vyn” skrivet som en kryptisk dödsruna över perrongen. Jag antar att det ligger på samma linje som den där bussen i Ghost World.

Tåget till vänster hade till avsikt att färdas till Farsta men det var uppenbarligen ett sådant där livsprojekt som ingen kunde säga  när det skulle bli av. Egentligen visste vi alla att det aldrig skulle hända .

På morgonen då bilden togs kom jag för sent till ett möte på Södermalm. På kvällen tog det två timmar att komma hem med hjälp av fler sorters transportmedel än vad Jules Verne kunde komma på när han skrev Jorden runt på 80 dagar. Det kommer att bli en lång, hård vinter i förorten.

Svin i jultid

Allt är inte som det en gång varit här på Gödsvinet. Svinen är spridda för vinden och inläggen har kommit mer sällan än någonsin. Det är nio dagar sedan jag själv gjorde ett. Detta är en förändring från det normala och förändringar är alltid till det sämre.

Naturligtvis är det julens fel. Julen och de som firar den. Låt mig inte gå in på julen, låt mig bara säga att den är över.

Den trogna, om än imaginära, läsaren har noterat att Gödsvinet nu listar länkar till bloggar som vi uppskattar. Eftersom vi aldrig framgångsrikt planerat något, någonsin, så har vi ingen direkt plan för vilka bloggar som hamnar i samlingen. Där finns ett antal mycket seriösa ölbloggar som Ofiltrerat och Ölrådet, bloggar som i detalj beskriver smaken av ständigt nya ölsorter. Även om jag själv inte hänger upp mig på smaken när jag recenserar en ölupplevelse så kan jag respektera deras arbete.

Bland de länkade bloggarna återfinns gamla hjältar som epikuréen, lebemannen och skägget Edward Blom. Blom fick svinkontakt med Jonas under Bok och Biblioteksmässan och han har betraktats som en vän i anden sedan dess. Samma sak gäller den ännu bredare bloggen av Fredrik Strage på Dagens Nyheters bilaga På Stan. Även han närmades av Jonas under Bok och Biblioteksmässan men jag känner honom endast från långa läsestunder med tidningen Pop på Karlskrona stadsbibliotek under 1990-talets mitt. Även om han skriver om musik som jag endast kan stampa fram poserande intresse för, vid väl valda tillfällen, så går det inte att sluta läsa det han skriver och har skrivit så länge. Mikrofonkåt är en av de bästa reportageböckerna på det svenska språket och till dess lagrar räknas främst att den nästan kunde få en läsare att ta svensk hip hop på allvar. Om Fredrik Strage hade skrivit om country så skulle jag förmodligen ha lämnat meddelanden skrivna med blod i hans trappuppgång. Kanske är det bäst så här.

Sedan har vi förstås Mejeriprodukt.se; spenvarm läsning om det vita giftet som engagerar genom skribenternas uppriktiga och oförklarliga intresse för ämnet.

Så sent som idag fann jag att någon lagt till en länk till den bindgalna fettdoktorn som från sin mottagning i Norrland berättar om hur smör kan förebygga cancer. Jag antar att hon av lyteskomiska skäl också har en plats i listan.

Nio dagar har kommit och gått men nu är de över. Det finns många nya viner att berätta om, många nya recept att misslyckas med och en hel massa arbete att försumma till förmån för ölrecensioner ingen bett om. Med julens alla fasor bakom oss kan Gödsvinet återgå till vardagen.

Knappast italiensk pasta med ryggbiff

Det finns ”italienska” krogar vars enda egentliga släktskap med Italien är att de har pasta på menyn. För dryga hundringen brukar man få en pasta med lax och en rejält gräddig vitvinssås. För några tior till kan man få varianten med oxfilé, karl-johansvamp och en likaledes gräddknarkad sås. Långt från Italien alltså, snarare lika svennigt som kebabpizza.

Jag är otroligt svag för den här typen av mat. Det brukar smaka väldigt gott, tack vare huvudingrediensen grädde, och det är inte så dyrt. Därför försökte jag mig på en egen variant igår. Så här gör man.

  1. Stek en ryggbiff för att få yta, stoppa sedan in den i ugnen på 150 grader med en termometer, och ta ut den igen när tempen visar 60. Om du vill förstöra det fina köttet med att låta det bli varmare än så kan jag inte hjälpa dig.
  2. Medan ryggbiffen är i ugnen, stek lite hackad lök i det överblivna fettet. Häll sedan på lite vatten, och ös på med smakgivare. Jag tog kalvfond, soja, sambal och tomatpuré. Låt bubbla.
  3. När kon är klar, börja koka pasta. Låt köttet vila under folie under tiden.
  4. Häll i vispgrädde tills du skäms i såsen, och sedan lika mycket till. Låt koka ihop och smaka av.
  5. Blanda såsen med den färdiga pastan, skiva ryggbiffen, beundra ett tag hur vacker den blev och lägg upp.
  6. Servera utan sallad.

Tips är att använda lite mindre och lite dyrare kött. Det behövs inte så mycket tack vare att pastan blir god och mäktig, men det behöver vara mört och fint.

Mikkeller bar

Med mat från fiskebaren skvalpandes i magen tog vi oss på vingliga ben till Mikkeller Bar inte långt därifrån. Mikkeller är en dansk bryggare som har många experimentella brygder på sitt samvete. I ölnördbranschen är han något av en rockstjärna.

Baren är liten och ligger undanskymd i en liten källarlokal. Inredningen är någonstans mellan snyggt minimalistisk och spartansk. Femton kranar håller lika många sortes öl, och de flesta är såklart av märket Mikkeller. Vet man inte vad man vill ha får man smakprov så att man kan bestämma sig. Själv fastnade jag hela kvällen vid nummer ett, den smått fantastiska Vesterbro pilsner.

Ur högtalarna strömmade Black Sabbath hela kvällen. Och varannan låt de spelade var just nämnda grupps låt Black Sabbath. Bra låt, men det räcker med några enstaka gånger i timmen.

Så, vill du få dig lite modern dansk mikrobryggerikultur (och låten Black Sabbath) till livs, besök Mikkeller Bar.

Fiskebaren

I lördags premiäråkte jag citytunneln i Malmö. Jag gjorde det inte enkom för att åka tunnel, utan även för att jag skulle till Köpenhamn och äta på Fiskebaren. Fiskebaren är en av de där trendiga restaurangerna som alltid snabbt ploppar upp när ett område i en storstad snabbt går från skabbigt till hippt. I det här fallet handlar det om det som de hippa köpenhamnarna kallar för Köpenhamns eget Meat packing district. Med det danska språkets osvikliga känsla för oknusslighet heter det Kødbyen, och adressen är Flæsketorvet. Namnen är underbara.

Fiskebaren har verkligen gjort sig mån om att behålla känslan av en sunkig köttpackningslokal. Inredningen är kal med vita klinkers. På toaletten spelas droppljud ur en högtalare så att man ska fatta att det skabbiga är medvetet och designat.

Här serveras mest fisk och skaldjur, men även någon enstaka kötträtt. Jag förväntade mig avskalat och rått, hela brutala fiskar och krabbor med en citronklyfta som enda garnering. Men så var det inte riktigt, alla rätterna var lagade och piffade till oigenkännlighet. Min torsk ackompanjerades av så mycket krimskrams att det var omöjligt att hålla reda på vad det var. Det smakade visserligen bra, men det var en rörig upplevelse. Blomkålsgratäng, jordärtskocka, tryffel, kastanj och ännu mer tryffel är bara några av ingredienserna jag såg.

Efterrätten var lika rörig. Havtorn och råkräm var grunden, men en mängd andra detaljer fyllde ut tallriken med resultatet att man inte visste vad man åt. Fortfarande gott, men dåligt sammanhållet. Efter fördrink och en halvpanna vin var det svårt att hålla ordning på alla små blad, godisar och krämer som yrde runt på fatet.

Långt senare på kvällen kunde vi sätta oss på ett tåg som tog oss direkt till de civiliserade delarna av Malmö. Trots det kaosiga vintervädret gick tåget både dit och hem utan problem, något man lärt sig att inte anta.

Fiskbaren får tre starka köttinpackningar av fem möjliga. Citytunneln får fem.

Kødbyens

Veggo vs Veggo

Hamburgaren är en grundpelare i den vegetariska kosten. Det är åtminstone så jag har kommit att känna den. Under min tid vid den Blekingska Nationen i Lund serverades vegetarianer endast undantagsvis något annat än vegetariska hamburgare från en stor, brun kartong i frysen. Ibland kanske de fick några stekta champinjoner, vid särskilt högtidliga omständigheter. Detta trots att vegetarianer och veganer säkert utgjorde 25% av de som uppehöll sig på nationen, kanske mer. De flesta kom ändå för ölen och musiken, vegetarian eller inte.

Den vegetariska hamburgaren är förstås just en lösning för vegetarisk mat som är lika enkel som kött. Dessutom liknar den kött, vilket är den sortens måttstock som vi köttätare mäter vegetarisk mat efter. Den vegetariska hamburgaren fyller en avgörande funktion i det smala fältet av icke köttbaserad snabbmat. Det är förstås därför den dragit till sig Gödsvinets intresse. Vi på Gödsvinet tar den onyttiga vegetariska maten på ett allvar den sällan känner. Det milt utopiska målet är fortfarande etableringen av Sveriges första helt vegetariska sportbar och vägen dit är kantad av små runda plattor av tofu.

Detta var det långsamma sättet att säga att det är hög tid för en recension av vegetariska hamburgare. I själva verket är det dags för två.

Quorn Burgare

Quorns burgare är engelsktillverkad puck av svampprotein (se Kalles kommentar), ägg, mjölk, korn och vetegluten. Jag säger detta helt utan någon förutfattad mening. Gödsvinets högteknologiska provkök i Vällingby stekte upp två av dessa drygt centimetertjocka och, faktiskt, ganska inbludande skivor i en neutral matlagningsolja på en grundligt rengjord stekpanna. Grillränderna tror jag så mycket jag vill på och det är inte särskilt mycket ens på en bra dag. Nu smakar Quorns burgare faktiskt rätt bra. Låt mig korrigera: Quorns burgare smakar väldigt mycket som motsvarande, djupfrysta burgare av kött. Jag utmanar dig på ett blindtest, givet att jag får välja köttalternativet. Nu är förstås djupfrysta hamburgare av puckkaraktär inte något många människor äldre än 12 år kan känna någon större entusiasm för. Ändå, kan man äta köttpuckar så kan man äta Quorns veggopuck. Priset är någonstans kring 35 spänn för fyra stycken. Betyget är 4 stealthvegetarianer av 5 möjliga.

Hälsans Kök Burgare

Har du fruktansvärda fördomar mot vegetariska hamburgare så är det nog dessa du tänker på. Hälsans kök är gör en liten rund biff av huvudsakligen sojaprotein (60%) och vetegluten (17%). Två exemplar av denna produkt preparerades på ett identiskt sätt som med Quorns burgare men med ett helt annat resultat. Konsistensen på sojabiffen är betydligt torrare och ifall den har en smak så missade jag den. Allt går förstås att rädda med dressing. När jag tänker på det så gjorde vi av med bokstavligen spannvis av dressing på Blekingska, då en gång för mycket länge sedan. Jag förmodar att man äter en burgare som denna för att undvika det blodiga alternativet i köttdisken men den goda saken har aldrig smakat sämre. En burgare som denna får mig att tänka att man nog, trots allt, måste laga mat om man ska undvika kött, vilket för övrigt är något som avhåller mig från att försöka. Priset är någonstans kring 30 kronor för fyra stycken. Betyget är 2 dammråttor av 5 möjliga.

Det återstår med andra ord en del arbete att göra för att nå fram till ett allvarligt alternativ till den köttbaserade vulgärmaten. Industrin verkar misslyckas lika ofta som den lyckas med något i den riktningen.

Nils Oscar kalasjulöl (11300)

Minns ni hur jag frågade om varför all julöl smakar som flytande versioner av julmaten? Här är ett intressant bidrag till den samlingen. Nils Oscar kalasjulöl smakar som ett helt efterrättsbord.

Först känner jag en liten bit sirapskola, sedan ett par knäck. Sedan kommer en hel jävla ris a´la Malta. Varför håller de på så här?

19,50 kronor på systembolaget, nummer 11300 i katalogen

Två vattentest av fem möjliga

Midvinternattens mörker 2010 (11321)

Midvinternattens mörker från Sigtuna är inget undantag. Den är en av dem. Julölen som smakar brödkryddor.

För inte så länge sedan åt jag mig igenom ett julbord någonstans på gärdet. Det var vällagat och bra arrangerat på alla sätt. Något som slog mig och som alltid slår mig vid julbord är dock att det är rätt många skarpa smaker som trängs i gommen. Ättika från sillinläggningar, rökt kött, salt kött, stark senap och så vidare. Varför man skulle vilja dricka sig till ännu en skarp kryddsmak är helt bortom min förmåga att förstå. Visst, man kan skölja rent med OP mellan tagen men risken är att man aldrig får uppleva det varma om man är lika renlig som mig.

Jag vet att jag varit inne på detta förut men jag behöver inte en julöl till julmaten. Frågan är när man behöver en Midvinternattens mörker?

Det är inget fel på ölen, det är en vackert sammansatt blandning av muskot, kanel, pommerans, kryddnejlika och kardemumma. Men det bara betonar min poäng. Varför ska man dricka som man äter?

29,90 kronor på systembolaget, nummer 11321 i katalogen

Tre vört av fem möjliga