Brygghuset Finn American Pale Ale (87442)

finn-american-pale-aleMed ett sådant namn hade man kunnat ta Brygghuset Finn för lundabor, men de är i själva verket landskroniter. Jättar ska ju, enligt sagan, ha varit i farten med mjödbryggande, så kanske är kopplingen inte så långsökt ändå – möjligen var bryggande ett av jätten Finns mindre kända sido-projekt. Brygghuset Finns American Pale Ale är dock knappast något storverk som nån munk närapå skulle offra några ögon över, trots vissa tidiga positiva signaler i nos och på tungan, med habila toner av gräsklipp, kåda och granskott, och en släng ananas, lite sådär överslätande. Sen är det dock lika fort vidare till kavring och clementiner, för att sedan oroväckande fort försvinna bort i en vattnig, tunn eftersmak. Det är så man kikar en gång till på flaskan – men nej, vattnigheten kan inte skyllas på alkoholhalten, 5.2% är bra långt från vad man hittar i en alkoholfri öl.

2.5 pladask av fem. Nr 87442 på systembolaget, 21.20 kr.

Hög Standard (88548)

hog-standardOm nu inte Lundabryggeriets tolkning av denna skånska klassiker känns fullt så antimaterialistisk som den borde, så är den i vart fall inte skrålad av en ur-Stockholmare som Mangus Uggla (brasklapp: en version som jag tack och lov sluppit). Nej, huruvida det är speciellt gammeldags vänsterbohemiskt att dricka annat öl än det som råkar vara billigast och starkast är kanske inte helt klart, men sen är nog denna Lundabryggeriets skapelse, sitt tillnamn Skånsk Västkust IPA till trots, kanske inte den mest konstifika och tillkrånglade öl vi druckit. Nej, det är en rätt så murrig, lite yxig, grov och råbarkad öl, bred i både maltighet och humlighet, med en lång, tung eftersmak, där de sju procenten alkohol definitivt sätter avtryck. Den är lite sådär opolerat trivsam, utan att för den skull sakna djup, som det kanske kan passa sig för nån som gärna dricker ölen direkt ur flaskan, sittande på en bunte pallkragar, fundersamt kliande i skäggstubben.

Fyra hemsnickrade möblemang av fem. Nr 88548 på systembolaget, 29 kr.

Sierra Nevada ruthless rye IPA (11988)

sierra nevada ruthless

Vad är skoningslöst med denna rågöl från Sierra Nevada? Förutom priset? Det kan nog sägas att dess fyllighet har brutala drag och beskan tar inga fångar. I övrigt är detta en bondekär brygd och en behaglig upplevelse.

Bryggarna i Chico avser förmodligen att med namnet dra en parallell till rågens kryddstarka effekt på ölen och kanske även det faktum att råg växer i svåra jordar och kärva klimat. Det behöver du dock inte bekymra dig över, när den kommer ur flaskan är rågen timid som en läroverkspoet. 

Sierra Nevada ruthless rye IPA är en öl som påkallar din uppmärksamhet men den är bättre balanserad och fullformad än en del öl av råg som du kan råka ut för där ute. Om du druckit någon av bryggeriets övriga öl så kommer du att känna igen dig. Det är i det här fallet dock inget som talar emot den. 

32,90 kronor på systembolaget, nummer 11988 i katalogen

4 svedjebönder av 5 möjliga

Napa Smith West Coast IPA (1681)

napa-smith-west-coast-ipaExakt hur folket på Napa Smith får en 7.5 procents IPA att bli hyfsat lätt och örtig är oklart, kanske har de dolska förbindelser med bryggarna bakom Dupont Saison. Utöver denna missledande lätthet är dock likheterna få: West Coast IPA är en öl med den äran, av den typ som numera känns ur-amerikansk – rejält besk, men med en yvig och stundtals yxig bukett gröna toner däri. Rent tekniskt kan nog en knippe lövalkoholer, terpener och annat grönskans typiska vara en rätt exakt beskrivning: aromen är skarp, och drar åt gräsklipp och omogen frukt. Första klunken riktigt rullar sig i dov, frän beska på tungan, vältrar sig i skarpt växtartade nyanser, och den tar sig gärna sällskap av en till, och därefter en, det är en snabbsmuttad öl, lika delikat som krutig.

Fyra viridianska virtuoser av fem. Nr 1681 på systembolaget, 22.90kr.

Kina Hörnet, Farsta

När man så insupit det allra modernaste Sverige har att bjuda, dvs. Farsta Centrum, vad faller sig då naturligare än att söka sig bort, till exotiska länder man knappt kan föreställa sig? Kina Hörnet står här till buds med en närande och smaklig buffé för endast 109 kr (vardagar serveras lunchbuffé för 85 kr). För den som likt undertecknad helt gärna läskar sig med vatten blir det heller inte dyrare, men för den som så vill, finns även starköl på flaska, fast då av enklare svenskt slag.

kina-hornet

Maten är om inte överdrivet spännande icke desto mindre fullt njutbar, av typisk svensk-kinesisk buffé-typ, mättande och med ett bra fokus på de där bitarna som reptilhjärnan föredrar. Det friterade är krispigt utan att kompromissa med flottigheten, riset suger upp den umami-osande såsen ordentligt, det söta är lagom surt, o.s.v. Det är ingen revolution, men det är en njutbar matkultur.

kina-hornet-mat

Tre komma fem exotiska tillfällen i betongstaden av fem möjliga.

Farsta Centrum

När nu Gödsvinets avd Bromma & avd Vällingby besökt diverse höjdpunkter från betongens favoritårtionden var det bara en tidsfråga innan det var dags att besöka en av ABC-städernas kronjuveler, Farsta centrum. Huruvida Farsta eller Vällingby förtjänar att inta tronen som den svenska framstegsoptimismens främsta betongcentrum frågar vi oss dock nog fortfarande, för där Vällingby nog hade den storståtligare generalplanen, är Farsta istället mer välbevarat, och flankeras av två fullständigt gigantiska parkeringsplatser i markplan, något som bara kan sägas vara av allra högsta betong-vurmeri-halt. Butiksmässigt har de båda dränkts i nyare varianter av intetsägande masskedjor. Frågan är dock inte om den mer varsamt förändrade bebyggelsen i Farsta drar längsta strået, samman med de orgier av giga-betong-kuber som omger det. Med detta sagt ska vi ta en liten bildutflykt genom ett vårlikt Farsta Centrum, anno 2014.

1-oversiktRedan från första stund ser vi att Farsta centrum ser framtiden an, anpassat som det är till det ädlaste av transportmedel, bilen!

2-parkeringMan kan inte annat än nicka inkännande och ge högsta betyg till de väl tilltagna parkeringsplatser som finns i direkt anknytning till centrat. Såhär ser framtiden ut!

3-torgDe lätt oformliga huskolosserna omsluter ett lätt oformligt torg, enligt uppgift inspirerat av en italiensk piazza, oklart exakt hur. Från början ska det ha varit täckt av diverse fontäner, dammar etc, men på senare tid har dessa ersatts av de lika käcka som klädsamma vita plasttält som numera åtföljer all torghandel.

4-fasadDe välbevarade fasaderna är kanske annars den främsta behållningen med Farsta C. Eleganta geometriska mönster möter oss här.

5-fasadÄven trä, kanske till synes något gammalmodigt, får vara med på ett hörn!

6-fasadEn nyare addition (t.h. i bild) passar rätt hyfsat till de något mer lekfullt betongiga äldre delarna.

7-kopcentrumInnehållet bak dessa fasader är dock dessvärre ett köpcentrum, som är ungefär lika lockande som sådana vanligen är.

8-kolossSom för att läna det ytterligare majestät tronar invid Farsta C en köttfärgad stenkoloss i halvkilometersklassen.

9-terrassenDen är även det första man ser från t-banestationen. Helt logiskt har denna stenbjässe fått namnet ”Farsta-terrassen”.

Oppigårds Thurbo Double IPA (89629)

thurbo-double-IPAThurbo Double IPA drar tankarna till en amerikansk muskelbil, ni vet, ett såntdär mullrande vidunder vars V8 inte gör nån hemlighet av sig, och som huvudsakligen är gjort för ett syfte: att dra iväg fort i ett moln av bränt gummi. Bara det är en väldigt rak, platt väg.. för väghållning eller nåt annat har liksom inte riktigt hängt med, och kurvtagning i hög hastighet.. ja, det är kanske inte att rekommendera. Thurbo Double IPA är en likaledes helt obalanserad best som tryckt humlepedalen i botten, där minsta gruskorn eller roadkill under däcken kommer sända hela konkarrongen i diket. Balans eller måttfullhet är det inte tu tal om, det är mesta möjliga beska för en inte alltför stor summa pengar, på bekostnad av bredd och djup och det mesta annat. Det är dumt, opraktiskt, i fel händer farligt, men inte helt utan charm.

Tre muskelbilar av fem möjliga. Nr 89629 på systembolaget, 26.30 kr.

Brewdog 5 AM Saint (1501)

brewdog-5am-saintOm man vaknat kl 5 på morgonen, eller bara inte lagt sig än så dags, då kanske det kan passa med en juste, smakrik men ändå hyfsat lätt och inte alltför skarp eller rivig öl, eller i korthet, en bättre red ale. Jag ska inte säga att det är så brygghundarna har tänkt, men det skulle kunna vara så. I en bra värld borde det vara så. För 5 AM Saint, bryggd av just Brewdog, är en just en sådan öl, en habil red ale, med definitivt avtryck av humle, men ingalunda en grön bomb, smakar en del, men absolut inte juice, inte skarp som ett samurajsvärd men heller ingen fesjunken platt brygd. Det är helt enkelt en schysst öl utan större åthävor. Och när klockan är fem på morgonen behövs den.

Tre och en tredjedels morgonstund av fem möjliga. Nr 1501 på systembolaget, 20.10 kr.

Gödsvinet Vällingby går ut i sympatistrejk!

ARTHUR-Scargill_1960038a

På tisdagen den 17:e juni beger jag mig på en resa till min gamla heimatsort i östra Blekinge. Det är en lång och svår resa även under perfekta omständigheter men ingen i Karlskrona kan komma ihåg några sådana.

Östra Blekinge är en vild och avlägsen plats sällan besökt av utomstående. Vi som kommer därifrån bär genom livet en tyst förståelse av utvaldhet och ansvar för alla de enklare blekingar som av ödet förpassats till ett liv väster om Listerby.

Stamsammanhållningen är stark och den levs ut i en förenande misstro mot alla andra stammedlemmar.

Östra Blekinge är en sådan där plats där väderfenomen tillskrivs en personlighet.

Östra Blekinges viktigaste naturtillgång är tid. Folk har helt obegränsat med den där.

Jag kan fortsätta men jag avlägsnar mig från ämnet. På tisdag åker jag alltså dit men den även vanligtvis strapatsrika resan har försvårats ytterligare genom den pågående strejken vid Öresundstågen.

En av de många farofyllda delsträckorna genom Smålands mörka skogar har inställd trafik och den inleds på en plats där man inte vill bli lämnas på stationen.

Den enkla lösningen vore förstås att banna denna brist på bekvämlighet och den tågpersonal som har orsakat den. Så kommer inte att ske. Enkla lösningar är inget vi på Gödsvinet hänger oss åt och – vilket är viktigare – personalen har rätt.

De franska tåg-tayloristerna hos arbetsgivaren Veolia har rånat sin egen personal för några få Euro till och de förtjänar allt dåligt som sker med dem.

Det är av denna anledning som Gödsvinet har beslutat att ta ut sin Vällingby-sektion i sympatistrejk med omedelbar verkan. Inga av de öl som dricks kommer att recenseras och sådant som sker i Vällingby eller andra platser vi befinner oss kommer inte att kommenteras i för långa texter med ambivalenta bildillustrationer. Vid fortsatt konflikt kan även andra Gödsvinetavdelningar tas ut i en successiv upptrappning av stridsåtgärderna.

Det är en kostlig pålaga vi lägger på allmänheten men detta är en kamp som måste vinnas.

Tills så sker finner ni mig på en plats som inga andra i djupaste sydost.

Dugges mörk lager (1247)

dugges-mork-lagerMörk lager är kanske inte precis det säkraste kortet, och Dugges är ju inte heller precis ett pålitligt bryggeri, vissa ljuspunkter till trots. Men två osäkra kanske blir en säker? Nej, tyvärr, det hela landar lika platt som en zombieninjafilm oftast gör, det hela känns lite fladdrigt i glaset, tunt, tradigt och lite fesjunket. Det är jolmigt tradig, klistrig, platt-mörk öl av en sort man trodde hade dött ut med 90talet. Det är dåliga vibbar, helt klart, och ölen smakar sådär lite varm & avslagen direkt ur flaskan. Man sitter och smackar med en konstig, skarp, obekant kemisk smak på tungan, den där udda bismaken som en del lite halvsöt halvtråkig mörk öl har, som felkomponerad svagdricka, felsvängd sur julmust, aningen klistrigt, minnande lite om grönt bananskal. Nej, det är en öl man gärna delar med någon annan, så man snabbt kan gå vidare till något lite mer njutbart.

Två bananer tappade i ett glas gammal avslagen cola av fem möjliga. Nr 1247 i katalogen, 16.70 kr.