Var kommer alla fruktkorgar från? En dag var de bara där och de anlände i stort antal. Var finns idag det möte som saknar en fruktkorg? Kan någon finna ett kontor utan en flätad behållare med ett par sura äpplen kvar på botten? Det går inte.

Jag minns var jag först såg en fruktkorg av den typen som nu lagt sig under Sveriges samtliga arbetsplatser. Det var på Dagens Industris redaktion i Bonnierhuset och även om jag bara passerade igenom så hann jag undra vad någon behövde så mycket äpplen till. Bonniers, så klart är det de som leder invasionen.

Fruktkorgarna är förstås en del i en bred folkhälsoiver som drabbat arbetsplatser och då speciellt offentliga arbetsplatser särskilt allvarligt. Kaffebröd, godis och läsk har fått ge plats för frukt och ingen verkar kunna stoppa utvecklingen.

Personligen äter jag milt skrämmande mängder med frukt så kanske borde jag inte klaga på vad som håller på att ske. Att inte klaga är dock som vanligt väldigt kortsiktigt. Genom att inte klaga kanske jag kan tjäna in en apelsin eller två men samtidigt hjälper jag till att sprida den värsta sortens förmynderi genom att uppmuntra korgarnas framfart.

En gång kunde alla äta vad de ville och vara vem de ville. Det kunde förstås inte få fortsätta.

Vid en av mina tidigare arbetsplatser var hälsoförmynderiet särskilt allvarligt. Vid den arbetsplatsen hade vi en godisautomat i ungefär 30 minuter innan en mycket högljudd person lyckades få dem borttagna. På så sätt inte bara anslöt han sig till hälsoarmén, han gjorde sig själv till general i en handvändning. 

Arbetsgivaren serverade kakor varje fredag tills hälsoarmén fick den utbytt mot en fiberbulle med en svettig ostskiva och en bit paprika.

Skändligast av allt var ändå behandlingen av rökarna där och på andra platser. En gång var de kungar och drottningar. De spred sin doft i delar av huset och det fanns inget någon kunde göra åt det. I en första aktion låstes de in i särskilda interneringsläger med gulnande väggar och tak. Sedan blev det snart värre. Rökarna kastades helt enkelt ut. En del tycker detta är rätt och visst finns det en poäng i att inomhusrökning även påverkar de som inte väljer att röka själv.

Det var dock inte tillräckligt för hälsoarmén. Någon kom på den auktoritära idéen att det var störande när arbetsplatsens sista rökare rökte en liten bit från entrédörren. Därför sattes det upp en stolpe med ett litet askfat mitt ute på en öppen plan så att alla stora hälsovänner kan blicka ner med förakt på den som nyttjar den.

Där står han nu, den sista rökaren. Med darrande underläpp blickar han upp mot den blanka fasaden och det som en gång var hans borg. Den isande vinden som sveper in från sjön är en mild bris i jämförelse med den som möter honom från kollegorna.

Idag morse på Katarinavägen gick jag förbi en parkerad lastbil. Jag blickade in i dess lastutrymme och skådade fruktkorg efter fruktkorg i flera lager. Omedelbart gick mina tankar till en film jag sett för länge sedan. Den heter ”Invasion of the Body Snatchers” och är gjord 1956. Filmen handlar om frökapslar från yttre rymden som förvandlar alla människor som den kommer i kontakt med till zombieartade ”jämlikar”. Det är förstås en tidstypisk beskrivning av det röda hotet från Sovjet men liknelsen fungerar lika bra för hälsolikriktningen.

Scenen jag mindes där på Katarinavägen var en där filmens hjälte flyr från de ”jämlika” rymdzombierna och försöker lifta med en lastbil inte helt olik den jag såg. När han blickar in i lastutrymmet skådar han frökapsel efter frökapsel i flera lager.

För ett par veckor sedan gjorde jag ett återbesök på min gamla arbetsplats. I fikarummet som en gång hyste en godisautomat fann jag en före detta kollega med ett äpple i handen.

”Vi har fått fruktkorg” , berättade han, ”vi äter alla frukt nu”.

Jag ville bara skrika.