Någon gång snart måste jag släpa mig förbi systemet igen. För närvarande är mitt lokala snabbköp enda sättet jag blir varse ny alkoholfri öl, och utbudet är om inte katastrofalt, helt klart begränsat. Ingen Sigtuna Napa, endast en sorts stout, och ett flertal flortunna lager som inte precis gör mig glad. Så när det dyker upp nåt man inte känner igen hugger man ju det, snabb som en orm. Sen står man där och korkar upp och inser att det visst var en suröl. Inte precis den sortens öl som jag går omvägar för att prova. Ska jag vara ärlig vet jag inte om jag provar den ens om den är rakt framför mig, i min väg. Men nu är det uppkorkat. Så vad gör man.

Malmöbryggarna South Plains Brewing bjuder på en suröl som förvisso inte är hysteriskt sur, och någonstans påminner det om de där äppelkarten och surchampagnen som kännetecknar en trevlig gueuze. Jag misstänker att om det inte vore för den dovt blodröda färgen, och för att jag kikat på ingredienslistan, hade jag kunnat missta det för just en enkel men trevlig gueuze, låt vara att det är ett par tre, fem-sju år sen jag drack en sådan. Och jag har ju suktat efter en alkoholfri sådan. Visst är det lite tunnare, lite bärigare, men källarfunken och de där smått perfida aromerna från jäsande frukt finns där nånstans, och det är inte så pjåkigt, ska sägas. Den här blir det fler köp av, och vi får hoppas den håller sig kvar i sortimentet ett tag. Lokala öl har annars en tendens att komma och gå med en deprimerande frekvens. Det är ett hårt liv som lokal bryggare, tydligen. Vinna eller försvinna och allt det där.

Tre och en halv surkart av fem möjliga.