Tidigare idag befann jag mig på resa till fots mellan Rinkeby och Vällingby. Det var en riskfylld färd genom främmande territorier befolkade av volvoägare, lådvinsalkoholister och fientligt sinnade grannsamverkansföreningar. Utan karta navigerade jag efter solen och min moraliska kompass, båda täckta av moln. Ändå fann jag utan ansträngning vad som måste vara den absolut kortaste vägen genom villaområdena i Bromsten, Spånga och Nälsta. Jag kan mycket väl vara världens enda mänskliga brevduva.
Någonstans i utkanten av Spånga passerade jag ett litet värdshus vid kanten av vägen. Likt miljoner vandrare genom historien stannade jag till för att vila benen och beställa en Vesuvio. Gerds pizzabutik ligger på Sörgårdsvägen i Spånga, vägg i vägg med ett konditori. Det är en långsmal lokal med en väl tilltagen uteservering i ett grönt och lummigt område.
Gerd visade sig vara en trevlig irakisk man i övre medelåldern. Varför inte, när jag tänker på det så hade jag ett mustachprytt befäl i lumpen som hette Gerd i efternamn och efternamn var förstås de enda man använde. De och en rad andra namn som inte lämpar sig utanför det militära livets tillåtande klimat för könsord. Var var jag? Just det, sittande på en stol på en pizzeria i Spånga.
Bordet jag satt mig vid i väntan på min beställning bar färska spår av en tidigare gästs kalasande på en Calzone. Jag förde ett pekfinger genom fettdropparna och tänkte ”fortfarande varmt, de kan inte ha hunnit långt”. Detta blev jag av någon anledning väldigt tillfredsställd av. Sedan torkade jag av bordsskivan med ett pappersservett och kände mig som en liten och mycket bitter östermalmstant.
Medan jag väntade passerade slitna småbarnsföräldrar in och ut genom dörren med travar av ångande kartonger. Det var en söndag inte helt olik en som Kris Kristofferson skulle kunna tänka sig att skriva en sång om.
Vesuvion var en karneval av mättat fett. Bottnen var tunn och hade konsistensen av blött tidningspapper. På guppade ett hundratal små skinkbitar i en ocean av smält ost. Det var vanlig påläggsskinka och inte det där rivna och rimmade slaktavfallet som många pizzerior använder. På det stora hela uppfyllde pizzan vad man kunde förvänta sig av den och jag var nöjd när jag reste mig för att åter ge mig ut på vägarna.
Jag hade inte planerat att stanna för pizza på vägen men ibland blir det inte som man tänkt sig. Exempelvis satte jag mig egentligen framför datorn för att skriva en recension av Eriks bakficka på Östermalm. Det blev Gerds pizzabutik i Spånga istället. Jag har ingen kontroll över de här sakerna.
Jag vet inte om Gerds pizzabutik i Spånga är ett bra ställe på en dålig dag eller ett dåligt på en bra men jag misstänker att det kan vara båda. Hur som helst är jag glad att jag stannade till ett tag för att uppleva det. När jag lämnde Gerds kände jag dock att jag kunde gå vidare.
Tre fettdroppar av fem möjliga
Det kan mycket väl vara i Spånga som min uppskattning för det absurda i vardagen föddes. Nära Spånga station ligger affären ”El och väskor”, och där passerade jag ofta som barn. Jag har nog sammanlagt ägnat flera veckor åt att grunna på den märkliga affären. Jag har dock aldrig besökt den av rädsla för att den kan krossa mina illusioner.
Sablarns vad vackert skrivet. Möcköt bra, som Svennis skulle ha sagt.
För övrigt avnjöt jag för något år sedan min kanske godaste Punchrulle någonsin i Spånga. Underskattad förortshåla det där.
Jonas: Det låter som det där stället i Östersund som sålde antika prydnadssaker och skumgummimadrasser som metervara. När jag tänker på det så finns det förresten ett kombinerat internetkafé och försäljare av skumgummimadrasser i Malmö.
Lew: Tackar. Spånga är verkligen en av de mer anonyma förorterna, intressant att man kan hitta guldkorn som världens bästa punschrulle där. Det kan bli fler expeditioner dit.
http://www.elochvaskor.se/
Illusionen upprätthålls. Det är så fantastiskt om jag väntat mig.
Tidningen ”Land” hade i januari/februari en artikel om roliga kombinationsbutiker. Jag kommer fritt från minnet speciellt ihåg butiken som inte bara sålde allt inom papper men också de licenspliktiga vapen du rimligtvis kan behöva. I det fallet var det en pappersintresserad fru som fann en vapenintresserad man, jag undrar vad bakgrunden är här.
Älskar denna blogg!
Jag har själv ett stort intresse i mat och dryck + att jag själv alltid varit Vällingbybo. Är kul att läsa om platser man alltid har vetat om och själv varit på i många fall. Brukar ofta när jag går på systemet i V-by fundera på om personen framför mig i kön kanske möjligen kan vara den person som skriver så bra på Gödsvinet.
Kan för övrigt tipsa om ett till guldkorn i Spånga. Puben The Caledonian Inn har för mig och mina vänner nästan blivit som ett andra hem. Vi har varje måndag under snart tre års tid träffats på några öl där. När man har fått upp en inramad gruppbild på oss på väggen kan man nog kalla sig för stammis!
Tack för dina vänliga ord, Gumae. Jag antar att kön på systembolaget i Vällingby är ett rätt sannolikt ställe att stöta på vår lokalavdelning, mig. Jag tror jag har varit utanför The Caledonian Inn, den ligger väl bredvid en pizzeria, nära viadukten över spåren? Ser trevligt ut, får titta in där när jag har vägarna förbi.
Precis! De har faktiskt överraskande bra mat för att vara en förortspub i Spånga. Deras ölutbud är också riktigt bra! Nu lagom till sommaren och efter våra önskemål tog de in Hoegaarden på fat. Mycket trevligt!
I Plant City, Florida finns det numera en firma som säljer både AC-enheter och skjutjärn. Köper du en ny AC får du dessutom en Remington 870!
http://www.tacticalfanboy.com/2011/05/12/buy-an-ac-get-a-shotgun/