Det är inte så sällan nu för tiden man får en vällagad och fet grissida på restaurang. Men i affären möter den delen av grisen oss oftast i form av bacon eller rimmat sidfläsk.
I välsorterade affärer kan man dock hitta färskt sidfläsk i bit, och det är inte speciellt dyrt. Då kan man tillaga den så här:
- Gnid in skinnsidan med olja, och salta lätt
- Lägg fläsket med skinnsidan uppåt på ett galler
- Längst ner i ugnen ställer du en form med lite vatten i
- Precis ovanför, alltså fortfarande ganska långt ner, sätter du in gallret med fläsket. Kör på 150 grader eller så.
- Vänta i 2-3 timmar.
Resultatet är ett mycket mört och välsmakande fläskkött, med en svål så hård att man riskerar ett tandläkarbesök när man med en drömsk blick sitter och knaprar på den. Det blir mycket fett, till och med för mycket för min smak. Men man kan peta bort det vita fettet och bara äta det möra köttet. Och knapra på svålen då såklart.
Det sägs att man kan ta tillvara på det fläskdroppade vattnet och göra sås, men jag har inte provat. Funkar bra med surkål, eller i ensamt majestät.
Som köttätare mot köttätande så känner jag att min tillvaro vore en gnutta enklare utan frestelser som denna. Varje gödsvinsinlägg måste ju läsas!
Jag ber om ursäkt för detta. Men det här inlägget var faktiskt mer riktat till den marginaliserade gruppen av ”vegetarianer för köttätande”. Det viktiga är att man ifrågasätter.