Idag var jag och handlade på Lidl. Lidl är en favoritaffär för vissa här, och det är tillräckligt för att jag ska ge affären en ny chans, trots deras ambition att vara dagligvaruhandelns eget DDR.
Men mina fördomar var naturligtvis helt berättigade. Om ICA är en grönskande skog, och Hemköp ett kalhygge, så är Lidl som månens baksida. De få varor som faktiskt finns… äsch vem predikar jag för? Alla vet att Lidl inte har något urval, ens på de få varor de faktiskt har. Det säger de till och med i sin egen reklam.
Men varför kommer folk hit då? För att det är billigare? För att det är enklare att välja?
Troligen. Lidl är en affär för folk som gett upp. De som gett upp kontrollen över sitt liv. Meningen är att man ska tro att man sparar både tid och pengar i affären där det är ”lätt att välja”, men så blir det inte riktigt. Det tar en evighet att hitta det man ska, eftersom de tyska fulvarorna är utspridda helt utan logik i affären. Och när man väl kommer ut ur labyrinten måste man ändå vidare till nästa mataffär för att komplettera med de basvaror som Lidl inte ansåg sig behöva i sitt sortiment. Ska man handla på Lidl tvingas man ge upp och skaffa sig livsstilen Lidl. I livsstilen Lidl begränsar man sig till en diet uppbyggd av de restlager som för tillfället finns att köpa upp runtom på Europas lastkajar. De basvaror man kan räkna med i sitt liv är moldaviskt sköljmedel och mängder med kinderchoklad. Du behöver inte ha låg social status för att börja handla på Lidl, men du får det till slut om du fortsätter.
Att det är billigare kan ingen förneka. Billigt som tusan. Så i slutändan handlar det om hur man värderar sin tid, förutsatt att man redan gett upp alla krav på livskvalitet. Min tid är värd betydligt mer än de tior man sparar, och dessutom är det bra för mitt blodtryck att inte handla där. För att inte tala om hur ointresserad jag är av att handla färdigskivad gouda i ekonomipack.
Några av de som valt livsstilen Lidl springer säkert fortfarande runt i affären jag just besökte och jublar över hur billigt det är med någon veckogammal färdigskivad limpa och ett sexpack spritzesahne. Jag är bara glad att jag kommit därifrån, efter dubbel beräknad tid och strax över hälften av det jag behövde.
Hur många Lidelser blev det?
Jag har altid varit lite av en Lidlhatare och ofta hamnat i vild diskution med vänner vars familjer valt just livsstilen Lidl.. I diskofil diskutionerna har jag alltid efter ett tag givit upp hoppet. Det är för sent, de är utom räddning och kommer aldrig förstå! Nu fick jag dock ett par fler välformulerade argument att använda. Tack!
Komentaren är skriven på en självstavande iPhone bör tilläggas..
Gunnar: Inte mycket till lidelse, men jag led i alla fall.
Gumae: Det gläder mig att jag gett dig argument i kampen. Det är i alla fall bra att du skaffat en iPhone. Folk med iPhone handlar inte på lidl, så du är rätt bra skyddad.
Översittare, tror du att du är ett dugg bättre än oss andra för att du INTE handlar på Lidl.? Lidl har nästan exakt samma matvaror i alla sina butiker. På samma ställen i butikerna oftast också, så jag har aldrig haft problemet att inte hitta saker snabbt, måste vara så att du är senildement helt enkelt. Du är bara en sådan där människa som inte kan fatta att alla inte är lika korkad och instängd i Sverige-syndromet. För vem fan behöver Kalles kaviar ?
ÄNTLIGEN någon som förstår, det är ju detta jag försökt säga hela tiden med inlägg som detta: http://godsvinet.radium.se/en-annan-sorts-sommarmaltid/
Oj, vad är det där för en ton, Hamed? Har Gödsvinet, denna utmärkta och tokroliga blogg, nu fått sin första riktiga belackare och arga gubbe?
Hamed, du förtjänar ett svar på din rättframma och i viss utsträckning berättigade kritik. Eller ”konstruktiv feedback” som vi kallar det i min bransch.
Till att börja med, visst var jag något av en översittare när jag skrev texten. Om jag även är senildement får min omgivning avgöra. Det är inte helt osannolikt.
Däremot tycker jag att du illustrerar min poäng ganska väl. Du verkar nöjd med den slumpmässiga lagerlokalordningen som lidl har, där det enda man garanterat hittar är den gigantiska hyllan med östtyskt budgetgodis.
Och ”vem fan behöver Kalles kaviar ?” Nej accepterar man lidls världsordning så har man ju låtit lidl göra valen. Du accepterar Admiral Kaviar, gjord på spillmassa från ett kazakstanskt pappersbruk, eftersom det är det som finns. Du har gett upp kontrollen och låter lidl bestämma. Om du är nöjd med det är jag den första att gratulera, själv vill jag fortfarande välja vilken kaviar jag ska ha.
Gödsvinet Vällingby (Johan i kommentaren ovan) som är en stor lidl-kramare har tidigare vänt sig mot den här typen av förmyndarskap. Lidls förmyndarskap skiljer sig från matkassarna enbart i pris och kvalitet. Men det som retar honom är naturligtvis snobberiet, inte bristen på valfrihet som han själv ibland tror.
Slutligen ber jag dig utveckla termen ”Sverige-syndromet”. En googling ger 1) Rett syndrom 2) Möbius syndrom och 3) Goldenhars syndrom. Jag tror inte att du menade något av dessa.
Det finns mycket trams om Lidl och jag ger nog Hamed en hel del rätt. Att snacka ner Lidls kvalitet och deras ”billiga” mat håller inte. Ikea betraktades av omvärlden som DDR möbler – och med kass kvalitet också. Jag är en sån där som kollar ingredienserna och kan lugnt konstatera att det verkligen inte är där skon klämmer. Och inte tusan ger jag upp kontrollen för att jag inte kan välja i hyllorna? . Har jag kontroll när jag handlar på Ica Maxi? Wow. Har jag pejl när jag ser skyltar i Konsums hyllsegment som anger var mjölet finns? Tjena… Lidl och Aldi är giganter i eruopa på livsmedel, på gott och ont. De kontrolllerar hela kedjan från produktion till försäljning – känner ni igen Kamprad här?
På min ära, det börjar dra ihop sig till en läsarstorm över Gödsvinet!
Jag är mest chockerad över att min Lidl-vänliga linje vinner stöd här bland kommentarerna, Gödsvinet-redaktionen är som bekant kluven i frågan Lidl, som framgår av exempelvis detta inlägg: http://godsvinet.radium.se/142/