De Molen Bommen & Granaten (89261)

de-molen-bommen-&-granatenSå fick avd. f.d. Syd (numera Bromma) och Vällingby slutligen tummen loss och besökte Brewdog Sthlm. I korthet kan det sammanfattas som en Brewdog Edinburgh, med lite fler randiga tröjor på klientelet, och aningen mer utsvängt ölurval.

Efter många långa år med högst begränsade valmöjligheter ölmässigt kan man inför en sådan kornukopia lätt svepas med, och f.d. avd. Syd inköpte snabbt ett par öl med ett stort flin och ganska lite eftertanke. På så vis stod man där med en Bommen & Granaten från De Molen i näven. De Molen som man inte tidigare blivit besviken på. Pålitliga De Molen. Sådana omdömen fälldes i snabb takt, tills det ögonblick infann sig då drycken avsmakades. Minerna skiftade fort, avd. Bromma sammanfattade det som ”en totalt obalanserad knäckbomb utan förlåtande drag”, avd. Vällingby kallade det, med nollställt ansikte, ”en ytterst intressant öl, katrinplommonpuré”. För sötman var ganska påträngande, ungefär som att i varje munfull uppleva ett koncentrat av en hel påse Werthers original, en halv bikupa honung, ett smärre fält sockerrör, eller en traktorlast sockerbetor. Med detta menar vi alltså att sötman var ganska intensiv. Knäckigheten gjorde dock sitt bästa för att överrösta den, och de annars kanske rätt påträngande 15 volymprocenten alkohol ville såklart gärna synas och höras med.

Kanske drack vi den här ölen fel. Kanske bör den intagas av fantaster av extremt söt likör, likör som får baileys att ge upp och gå hem, i ytterst små mängder. Kanske bör ohemula mängder is tillsättas. Som öl, i större glas, passar den definitivt inte. Det blev faktiskt lite kvar i botten, som vi lämnade, när vi på ostadiga fötter sökte oss bort, i jakt på mer lättdruckna öl, typ trippel-IPA eller imperial porter.

En diabetes av fem möjliga. Nr 89261 i systembolagets beställningssortiment.

 

Alice Porter (89890)

alice-porterKanske är jag orättvis som förväntar mig en brölande humlebest var gång en flaska från Brewdog blir uppkorkad, men det är ändå så det har blivit, kanske inte helt utan anledning. Alice porter är dock inte en av dem, det är en märklig brygd, kraftigt osande av maltwhisky och andra glada tjärtoner ur flaskan, rund och aningen knäckig, men torr, utan att övermannas av sötma. Första dropparna på tungan är dock absolut inte porter-kosher, utan leder snarare tankarna till trappist – kanske en chimay eller rochefort – med toner av vingummi och märkliga frukter, avsötad julmust, champis, pommac, rentav trocadero. Man kan tro sig sitta med en mindre vattnig, krutigare schwarzbier, närapå. Likväl är det en relativt lättdrucken öl, en öl man kan dricka fler av, om än kanske inte samma kväll, och den har gett oss på Gödsvinet fd. syd (snart med bopålarna väl nerkörda i Brommas ordentliga jord, torr och tallbemängd, dryg och välskött – men det är en annan recension) ett klart intresse av att utforska Brewdogs mindre humleorienterade brygder.

Tre och två tredjedels underland av fem möjliga. Finns i systembolagets beställningssortiment, nr 89890.

Duvel (1654)

duvelFrån att nära nog ha kramats ihjäl gled belgisk öl in i en lång och till synes oåterkallelig eklips när IPA och imperial porter seglade upp på himlavalvet, men f.d. Gödsvinet syd har ändå en liten plats i sitt hjärta för dessa alkoholstinna brygder. Duvel är en av de mer minnesvärda, även om det kanske behövdes en liten påminnelse för att man skulle komma ihåg exakt varför. Samtidigt naturlig och djupt onaturlig på tungan, sträv, rivig, vinös, stånkande stark på 8.5%, är det en missförstådd, djärvt sprakande cider till öl, ett tragiskt öde, född i en familj där ingen förstår hur man skulle kunna vara något annat än en traditionell pilsner. Frisk syra skiftar efter hand till något dunkelt, dovt, mörkt, längst nere i frukthögen i en illa skött trädgård, jästigt, pyrande, en tjock, nästan stickande arom, perfid, pervers, mikrobiellt bultande, dånande, förmultnande, jäsande, lurande, bara aningen av ett mörker bakom en skinande solig fasad, medans man smackar på en till synes ändlös bittert äppelkartig eftersmak. Hade man varit på kaluven, hade ljuset varit dåligt, förståndet och greppet glidande lite längs tillvarons kanter, hade man kunnat tänka på en wit, en Hoegaarden, men Duvel har en tyngd, ett gravitas, ett pondus, ett djup, alla saker som den lika lättsamma som lättglömda Hoegaarden saknar.

Tre och trekvarts onämnbara, osägbara ting av fem. Nr 1654 på bolaget.

Fraoch Heather Ale (71485)

fraoch-heather-aleSist ut från expedition Skottland kommer denna öl från Williams bros brewing. En olycka kommer sällan ensam, sägs det, och som för att besanna dessa visa ord beställde inte bara er utsände från Gödsvinet, utan även dennes bisittare, en av dessa öl. Tydligen är det väldigt traditionellt, på gränsen till arkaiskt, att tillsätta ljunghonung vid bryggning av öl, åtminstone i de skotska högländerna. Efter en munfull Fraoch Heather Ale kan man på många sätt förstå varför, det är en ölstil som vi alla hade haft mycket att vinna och lite att förlora på att den förblivit bortglömd. Smaken påminner närmast om någon slags ingefärs-apelsinläsk, fast helt utan alla de skarpa kanter man skulle kunna associera med detta. Öl är ett brett begrepp, innefattande allt från spontanjästa belgiska ting till majssprit-osande brygder från förenta staterna, men det är ändå få saker som har framstått mer vagt kopplade till begreppet öl än Fraoch Heather Ale.

En nyponkräm av fem möjliga. Finns i systembolagets beställningssortiment, nr 71485.

IPA is Dead (11624)

IPA-is-deadKanske har du som läsare lagt märke till något särskilt med de senaste recensionerna från fd. Gödsvinet syd, och då inte bara att det varit en viss frånvaro av slamkrypare i form av alkoholfria italienska öl, etc. Nej, i ett anfall av stundens inspiration, vid ett möte med avd. Vällingby, antogs en utmaning att undvika orden humle och malt. Men nu är detta stilexperiment, vars utfall väl får sägas vara blandat, vid vägs ände. Att tala om IPA is dead från Brewdog utan att nämna humle är en sannskyldig omöjlighet. Egentligen behövs inga fler ord heller, och det får sägas att efter några dagars vistelse i Skottland var det inte så att man blev ledsen över att sitta med en utpräglad humlebomb i näven. Humlerapar, som man hade saknat dem! Oändliga cirklar av humle i munnen. Brewdogs attityd är så mycket enklare att förstå på skotsk mark, efter ett antal ljumna apelsinkräm-aktiga lokala öl. Likväl är det kanske inte så lätt att säga något annat än just humle om IPA is dead. Men gott så, vi lämnar det därvid.

Tre och en halv humle av fem. Nr. 11624 på systembolaget.

Stranger Pale Ale

stranger-pale-alePale ale är en fin tanke – något lätt, sprudlande, läskande, men ändå respektabelt beskt och bittert att dricka när törsten slår på, utan att riskera överslag på smaklökarna, eller alltför raskt tilltagande promillehalt, som ju lätt kan ända i dessa dagar av trippel-IPA. Left Hand-bryggarna ger oss via Brewdogs pub i Ediburgh just detta – en törstsläckande men ändå rikt aromatisk öl, fruktig och blommig, en smak att fundera på, utan att överladda sinnena och kräva all uppmärksamhet. Ändå är pilsnern mycket långt borta, det är helt klart en öl skapad post-IPA.

Fyra soliga dagar av fem. Ingår tyvärr inte i monopolets sortiment.

400 pound monkey

400-pound-monkeyUrvalet av öl från andra bryggare än Brewdog själva var synnerligen sympatiskt på deras pub i Edinburgh. Från Left hand brewing company fanns bland annat 400 pound monkey, en märklig hybrid, som lånar bitterhet och beska från avlägsna IPA-kusiner, örtig utan att blomma ut i fruktiga gröna toner som de brukar, och plockar en torr, fin, bred, men återhållen toffee-karamell från en förbipasserande porter, utan att förfalla till dess mörker, tyngd eller sötma. Av detta skapar våra vänsterhänta vänner en fin helhet, inte den kakafoni som det på pappret låter som, och vi hoppas å det snaraste få tillfälle att dricka en till.

Fyra Frankenstein av fem möjliga. Finns dessvärre inte på bolaget.

Brewdog bar, Edinburgh

Trots ett flertal veckor spenderade i den kungliga huvudstaden har Gödsv. peripatetiska (fd. syd, snart med nytt kontor öppnat å fast adress) ännu inte haft tillfälle att uppsöka den nyöppnade Brewdog-baren på St. Eriksgatan. Efter ett besök på en kanske något mer anrik filial i Edinburgh har vi dock en misstanke om ungefär hur det skulle kunna te sig. Och det ter sig ingalunda dåligt, utbudet är även utöver Brewdogs egna skapelser mycket trevligt (och vi kommer återkomma till det i senare inlägg). Men det måste sägas att när man stegade in på Brewdogs bar i den skotska brewdog-edinburghhuvudstaden, kunde man för ett ögonblick lika gärna varit på nåt ölhak i Malmö med alternativa tendenser. Kontrasten till det i Skottland annars välrepresenterade mörka träet, ja för den delen det ganska träorinterade möblemanget, väggpaneler, etc, är ganska kraftig, med betong, rostigt järn, svartmålat trä, etc. Ölkontrasten är ungefär av samma kaliber, och Brewdogs position som ölrebell är utan tvivel mer väbehövlig såhär på hemmaplan. Så trots att det på sitt sätt är något av en alt-indie-öl-flygplats, ingenstans och överallt, är det ett behagligt avbrott från ljum öl och mörka träinredningar. Eller tja. I all ärlighet trivs Gödsv. peripatetiska finfint bland mörkt trä, känner sig hemma bland de katalogbeställda kanoter och övrigt bric-a-brac som förvisso snarare hemsöker Bishops arms i hemlandet än dess skotska motsvarigheter. Men när det kommer till ölen, och det får ju ändå sägas vara en rätt betydande del av pubupplevelsen, ja, där går vi gärna till Brewdog. I förbifarten sagt fick vi här även chansen att testa en smärre kvantitet av den tidigare testade Tactical Nuclear Penguin. Måhända är våra smaklökar inte vana vid öl i den megaton-klassen, men det var mest en enträgen smak av russin och portvin på tungroten vi tog med oss från den, lite som vanligt portvin, fast dyrare, ungefär. Men som sagt ber vi att få återkomma till det övriga ölutbudet på denna förnämliga inrättning.

Fyra underhållande toalettklotter av fem möjliga.

No-Li Brewhouse Born and Raised IPA (11061)

born and raised

Northern Light Brewhouse ligger i Spokane i Washington State och det ska vi vara tacksamma för. Inte för vår skull, för Spokanes. Om någon plats någonsin behövt en tillverkare av stark, smakrik öl mer så är jag intresserad av att veta var den ligger. En öl som Born and Raised IPA kan ha en avgörande betydelse för en stad som Spokane och någon olycklig nog att bo där. 

Man behöver förstås inte vara i Spokane för att uppskatta en klistrig IPA med smak av frukt, kola och ett stänk gin. Så sent i fredags kunde Gödsvinet Vällingby konstatera att denna amerikanska öl var av godo, vid ett sammanträde med Gödsvinet hemlös (tidigare syd).

Det som gör en kraftigt humlebitter IPA som denna till en krycka för en gudlös del av Amerikas Förenta Stater kan också stötta den som lider av ett tillstånd av Spokane någon annanstans i världen. 

Samma krafter som gör soliga och varma länder till usla producenter av öl har med No-Li Brewhouse som sitt redskap gjort en plats i de inre delarna av nordvästra USA till en fyrbåk för själar törstande efter brygder med en mening och ett budskap.

Detta är en öl värd att dricka och det är en öl värd att dricka här hemma. Jag tänker fortfarande inte åka till Spokane

69,90 kronor på systembolaget, nummer 11061 i katalogen

4 stockar av 5 möjliga 

Joker IPA

jokerMed alltför många milda, runda, smak- och temperaturmässigt halvljumma öl, ackompanjerat av ett övrigt utbud med slagsida åt stella, tennents, samt svensk cider av det inte alltför spetsiga slaget (rekorderlig, samt kopparbergs) finns det helt klart utrymme för en del enögda öl-kungar i Skottland. Williams Bros brewery ger oss en sådan i Joker IPA, som med sin rätt raka, enkla IPA i standardgenomförande är ett välbehövligt avbrott – kall, väl kolsyrad, och med en örtig, lång eftersmak.Egentligen är det kanske en öl i tunnaste laget, men törsten har ingen lag, och missnöjd är man ju inte. Samtidigt är det kanske en öl som det är svårt att säga speciellt mycket om.

Tre standardfall av fem. Finns inte på systembolaget.