Ända sedan jag åt den här bläckfisken i Barcelona har jag längtat efter att prova igen. Den var helt enkelt fantastisk. Dock är en stor åttaarmad bläckfisk inte standard i fiskdiskarna i det här landet, och inte heller på restaurangerna. Nyöppnade Myteri i Malmö har en liten bläckfiskrätt, men den kommer tyvärr inte i närheten.

Men så råkade jag en dag befinna mig på Emporia i södra Malmö. Fiskdisken i deras mataffär är beryktad, så jag gick dit och tog en flukt. Och tror ni inte att jag hittade en stor slemmig grå molusk som låg och vältrade sig bland havets övriga frukter?

Svaret är så klart: Jo, det gjorde jag. Och detta förpliktigar. Sagt och gjort, tvåhundra kronor senare kom jag hem med ett illaluktande paket som skulle gjort tant Effie avundsjuk. Nu ska jag berätta hur jag gjorde.

Först skar jag av armarna, sedan huvudet. Det som var där emellan, ögon och näbb och dylikt, slängde jag. Det verkade som att någon redan rensat ut inälvorna och bläckpåsen, något som var oväntat men välkommet.

Alltihop åkte ner i ett bubblande bad med de grönsaker som fanns till hands. I mitt fall morötter, lök, hela pepparkorn, salt, lagerblad och persiljestjälkar. Sedan kände jag efterhand hur mört det blev, trygg i vetskapen om att det nog skulle ta uppåt en timme eller så. Det gjorde det också. Sedan var bitarna röda och vackra. De släppte mycket vätska och var rätt små när de kom ut ur badet.

Efter det lät jag moluskdelarna kallna och gå skilda vägar. Hälften blev en bläckfisksallad som jag gjorde genom att skära upp bläckfisken och blanda med citronsaft, olivolja, mängder med persilja, salt och peppar.

Den andra halvan träddes upp på spett avsedda för grillning tillsammans med delar av en grön paprika. Allt för att efterlikna min förra bläckfiskerfarenhet. Sedan körde jag den på full grillvärme i ugnen, efter att ha penslat med olivolja och salt.

Summa summarum: Bläckfisken blev mör och trevlig. Återigen, glöm vad ni ätit för sega skosulor innan, detta är mört, fast och porslinsvitt fiskkött. Salladen däremot var aningen för bläckfiskig. Den gjorde sig helt enkelt inte speciellt bra kall.

Grillspetten var delikata. Kanske passar de allra bäst som förrätt, man når snabbt ett bläckfiskmaximum när man äter en hel bläckfiskmiddag. Men det blev fantastiskt gott! Nästa gång ska jag försöka på en riktig grill, det verkade som att min ugn inte förmådde uppnå optimal temperatur. Man vill gärna ha bitarna varma och goa inuti, och lite lätt krispiga på utsidan.

Slutligen, om någon undrade så har jag inte improviserat fram detta utan lärt mig av den här utmärkta bloggposten.