My cup runneth over. Ja. Jag trodde det var mer plats i koppen eller mindre kvar i kannan, men nu kan jag knappt röra tangentbordet utan att det spiller över. Men vad är en eftermiddag på jobbet utan lite blasfemiskt bra kaffe? Det finns väl ingen i Sverige som inte vet svaret på frågan, men nu har vi i varje fall i Shakisso ytterligare ett sätt att undvika denna hårda verklighet som är det kaffe som så ofta är allt som bjuds. Är det deras bästa hittills? Njae. Inte precis. Det är ett kul kaffe, lite örtigt, syrligt, smakar kakao och nymalt doftar det såklart närmast narkotiskt, som alla bättre kaffesorter. I koppen blir det lite tunnare, men fortfarande förbaskat trevligt. Kanske hade jag önskat mig ett bänne knasiga tropiska frukter. Kanske ska jag ösa på med mer bönor per centiliter vatten i min pressokanna. Ändå är det mycket njutbart, och tanken går helt klart till yirgacheffe när det är som bättre om inte bäst, rikt, beskt, virilt, lite galet, och hade jag inget annat att dricka, hade jag inte lidit i första taget. Likväl är det en fördömelse med vagt beröm: M&J har så mycket annat jag kommer ge mig på istället.

Tre och en halv böna av fem möjliga. 139 kr för 250g, Muttley & Jack’s.

Det bästa med Wolichu Wachu är nog namnet, att säga det högt ger mig stor förnöjelse, men därmed inte sagt att det inte skulle vara en förbaskat trevlig kopp kaffe. Nu kommer den ju dock i ett sammanhang, och sammanhanget är en M&J-kavalkad här på svinet. Och det uppfordrar ju. Wolichu Wachu är en klart njutbar kopp kaffe och hade jag druckit den bredvid något annat kaffe, säg bredvid en kopp från maskinen på jobbet, hade jag ju förstås njutit mångfalt mer av dessa bönor från Guji. Jämfört med en del andra microlots från M&J så är ju konkurrensen såklart tuffare. Ändå står sig Wolichu Wachu riktigt hyfsat: det är en mustigt, lite ruffigt, kakao-osande och lite fruktigt kaffe, och det är gott så, även om det är lite tunnare någonstans i mitten än en del av sina vänner från M&J. Det vilar lite mer på sin förvisso trevliga syrlighet, det är inte riktigt samma smakexplosion. Samtidigt, hade M&J inte salufört några andra sorter, hade jag beställt Wolichu Wachu igen. Men nu kommer jag inte göra det.

3.75 nästan av fem möjliga. 139 kr för 250g, Muttley & Jack’s.

Jag tror inte jag hade kunnat skilja M&Js två permutationer av Koke Yirgacheffe i ett blindtest, men de har det gemensamt att de kanske är aningen syrliga, att de är väldigt gott kaffe, och att de inte når riktigt hela vägen till den där nästan himmelska nivån som Yirgacheffe gjort i mitt minne. Samtidigt är ju minnet allt annat än pålitligt, men vad gör man om inte fortsätter leta och testa, för att försöka matcha det? Sedär livet i ett nötskal. Om Koke Washed hade jag sagt att det nog är aningen sötare och mer aromatiskt i smaken och aningen mindre syrligt än Koke Honey, vilket tar det ytterligare ett snäpp upp mot den sjunde koffeinhimlen. Det är ett förbannat bra kaffe och jag hade rekommenderat det till vem som helst som vill komma bort från mörkbryggt standard-kaffe som annars härjar fritt och ohejdat i vårt avlånga land. Inte för att skånerost är dåligt kaffe, kanske, men jag i varje fall sträckt mig efter Mollbergs istället, så länge jag kan minnas, och jag började dricka kaffe för att ta mig igenom tyskan på högstadiet utan att fullständigt falla igenom. Mitt enda aber med Koke Washed är att jag redan hittat ytterligare en Yirgacheffe-variant, från M&Js dessutom, som är strået vassare. Mer om den i en framtida recension!

4.15 iterationer av 5 möjliga. 139 kr för 250g, Muttley & Jack’s.