I dessa IPAns gyllene dagar, är det inte mycket uppmärksamhet som fästs vid dess farfar, pale ale, eller bitter som den ofta kallas i Storbritannien. IPAn imponerar med kraftiga, fylliga humletoner, och sprudlande beska, och en oförtjänt glömska faller runt mer balanserad och väl avrundad pale ale. Så låt oss slå ett slag för dem, och dricka en Fredric, från bryggeri Almond 22′ i Abruzzo, Italien. Denna bärnstensfärgade (bilden t.v. är dessvärre något mörk, och inte helt rättvisande) och friskt skummande bekantskap har en rikt fruktig smak, med en lätt, besk eftersmak, och slinker gärna ner efter maten. Det är ingen tung humlebomb, och kan nog passa som en inkörsport, att bjuda nyfikna på, när de knappt tidigare tagit steget bort från lager. Den fick i varje fall spela den rollen, innan kvällen gick vidare till IPA och imperial stout. Trots detta – ja, för det låter ju lite tunt, lite mesigt, eller hur – så är det inte någon dum öl. Den kommer definitivt beställas igen.
Tre friskt skummande glas av fem.
Appappapp!
India Pale Ale kom före Pale Ale, den senare var den tamare (dvs billigare) varianten man senare gjorde för hemmamarknaden (då tillräckligt många människor varit i Indien och lärt sig uppskatta humlerikedomen i en IPA). Skillnaden är i många fall akademiskt, speciellt som man idag kallar vad fan som helt en IPA i landet där man bär kjol och Burberry.
Källa: Roger Protz ”300 Beers to Try Before You Die!”.
Inte för att research eller källgranskning är nåt som vi ägnar oss åt i nån större omfattning här på gödsvinet, men pale ale finns belagt i skrift sedan 1703, medan India pale ale dycker upp först på 1830-talet. Så om pale ale skulle skapas med IPA som utgångspunkt får vi nog låna en av de där tidsmaskinerna.. Sen är det ju en annan femma att ölsorter lånar idéer av varandra, de är ju även på 1830-talet pale ale börjad bli känt som bitter, så möjligen blev det en smakglidning under denna period, under inverkan av IPA.
Ja, den gode Roger. Man får väl förlåta honom för att han skriver som han gör..
True dat, tyckte själv att det var märligt att man skulle ha myntat begreppet IPA innan man hade PA, så att säga. Som om Golf GTI skulle komma utan att det fanns en tradition att kalla roliga bilar för GT.
Troligare är väl då som du säger att det började komma en smakförändring allt eftersom IPA blev populärt inte bara för att det var det enda ölen som kunde drickas i Indien utan också för att det faktiskt var gott.