Millennium från Carlsberg är inget jag köper och det är vanligtvis inte heller något jag dricker. Anledningen till att den kommit ända hit är att jag hittade burken på bilden i mitt kylskåp för inte så länge sedan. Det finns alltid en risk med att recensera öl man hittat i sin omgivning eller på sin person. Senast jag försökte blev jag sittande med den grannlaga uppgiften att beskriva smaken på Red Stripe. Något säger mig att den här ölen inte kommer att bli lättare att säga något om.
Millennium är förstås ingen direkt äcklig öl. Den kan fördelaktigt jämföras med andra öl i samma prisklass, så som de här recenserade Wårby och Kopparbergs special brew. Låt vara att Wårby och Kopparbergs special brew är de två äckligaste ölen någonsin som inte producerats av Nils Oscar.
Problemet med Millennium är istället att den inte smakar något alls. Eller låt oss vara generösa och säga ”smakar väldigt lite”. Vid första kontakten märker man visserligen ingenting men sakta infinner sig en mycket diskret fruktighet, lite som väldigt utspädd Trocadero. Ifall väldigt utspädd Trocadero är något du tror att du uppskattar så återstår det alltså inga omedelbara hinder för att investera 10:90 i en burk. Ifall du tillhör den del av befolkingen som föredrar ölsmak i din öl så skulle jag dock leta vidare.
10:90 kronor på systembolaget, nummer 11393 i katalogen
Två buggar av fem möjliga
Jag minns dina inköp av eurolager.
Det var en ok öl, den enda jag sett recenserad av Bengt Frithiofsson i TV4:s morgonprogram. Förutsätter att han var delägare i importören. Han gav tre solar.
Hemska minnen av ett studentflak i Stockholm innerstad bedömt 2004 dyker upp. Alldeles för många millennium i en alldeles för ung kropp. Alldeles för mycket millennium över en alldeles för fin jacka (som inte har på ett dylikt flak att göra). Alldeles för dyr kemtvätt.
Usch.