Weissbier är inte något som Gödsvinet syd när någon större faiblesse för, ens de heta sommardagar då de enligt uppgift ska vara som bäst. Sötaktigt skum, slibbigt jästiga bitoner, och en lång, klistrig, tunnt besk eftersmak – det ska till en utpräglad trötthet på vattnig lager för att weissbier ens ska komma på tapeten. Men Cittavecchia-bryggeriet från Trieste har lyckats med mästerstycket att göra en inte bara passabel, utan faktiskt riktigt god weissbier. Det är på intet sätt någon tung, kraftig öl, utan lekande lätt, porlande frisk, och törstsläckande: vaga toner av citrus i både doft och smak, en rejäl humlebeska, med jästiga övertoner. Lätt dimmig och gul, har den inte det tjocka, kvävande skum som brukar känneteckna weissbier, utan bara en lätt, blekgul skumkrona. Styrkan är inte så hög (5%), och man sveper lätt ett stort glas, torkar pannan, och beställer en till.

Fyra somriga dagar av fem. Rekommenderas, trots italienska klagomål på att det inte är tillräckligt närproducerat (Trieste är ju flera timmars biltur från Alperna!).