Det var sent förra veckan som Mejeri-Robin lät mig veta att han kommit i besittning av en låda innehållande någon sorts fossil. Det visade sig vara ostron vilket i några delar av världen anses vara ett livsmedel. Med det som utgångspunkt gjorde vi upp om att tillsammans försöka göra slut på dessa slemma molusker genom att sluka dem hela och levande. Det skulle visa sig vara ett företag som inte saknade utmaningar.
Den första utmaningen bestod förstås i att öppna dem. Ett kraftigt skal kräver ett kraftigt blad och det var så bajonetten på bilden kom att plockas fram ur den nedersta kökslådan. Jag vet inte riktigt hur den hamnade där men jag antar att den kan visa sig ovärderlig om köket någonsin skullle invaderas av röda armén.
Jag roade mig faktiskt med att göra en sökning på internet för att få en bättre uppfattning om var den kom ifrån. Tydligen finns det sidor på internet för personer som har en lätt oroväckande expertis på området vapen, inte minst vapen från den tyska nazi-perioden, som bajonetten på bilden. Bortsett från mycket kunskap om vapen skänker dessa sidor en påtaglig lust att dricka sig full och/eller ta en lång dusch.
Vapnet är en bajonett av typ Carl Eickhorn som tillverkades i Solingen i Nordrhein-Westfalen mellan 1934-37, för det tyska infanteriets mauser modell K98. Nu vet vi det och det räcker så.
Oavsett redskapets många positiva egenskaper vid bruk i överfall av små, centraleuropeiska länder så var det inte mycket till en ostronöppnare. Efter ett par stickande rörelser som kom närmare att dödligt såra mig och människor i min närhet än ostronet pensionerade vi det gamla krigsförbrytarredskapet.
Samtliga 14 molusker fick till sist kapitulera inför en gammal men pålitlig, svensk morakniv.
Den andra utmaningen består förstås i att äta dem. Jag är inte ens säker på att ”äta” är verbet jag söker. ”Dricka” borde likaledes kunna användas, liksom ett par andra ord vanligtvis hemmahörande i djurriket.
Hur ska jag beskriva smaken för den som själv aldrig sörplat i sig innehållet i små stenar som växer i havet? Jag tror inte att det låter sig göras. Visst kan man hänvisa till smaken hos en mussla som inte haft förmånen att koka i vitt vin men om det vägleder någon så har nog denna någon faktiskt ätit ett ostron eller något tillräckligt nära för att räknas som ett.
Därför kan jag bara rekommendera till var och en att skaffa sig en egen låda och testa. Ostron är nyttiga och kan ätas alla dagar i veckan. De innehåller ditt totala behov av zink, selen, magnesium, kadmium och geranium. Dessutom är de näst efter årsskiften den bästa ursäkten för att dricka champagne.
Se upp för E Coli och tyska stickvapen.
Faktum är att jag från bilden omedelbart identifierade kniven som en bajonett från mitten av 1900-talet. Innebär det att jag bara är allmänbildad eller har en kuslig kunskap om mordredskap.
Men den stora frågan här är vad Johan egentligen tyckte om ostron. Var det gott, äckligt eller som jag tycker som att ta sig en rejäl klunk saltvatten man hällt gelatin i?
Nyckeln är tydligen beteckningen S/172 som visar att det är just en Carl Eickhorn från 1934-37. Tyskarna gjorde i princip samma bajonett från det sena 1800-talet fram till mitten på 1900-talet (sammanlagt 14 miljoner) men de skiftade modelbeteckningen för olika produktionsserier.
Ostronen var inte äckliga men de var inte heller mycket att skriva hem om, en rätt radikal fisk/havssmak. Inte heller något man blir särskilt mätt på.
Skillnaden mellan ostron och en kallsup är att kallsupen kommer en som obehaglig överraskning, medan man förhoppningsvis är med på noterna när det är dags att inmundiga ostron.
Ostronen var goda, absolut inte äckliga. De var av rasen Fine de Claire från Bretagne och var enligt säljaren nybörjarostron, milda och läckra. Provar gärna inhemska ostron eller några fetare en annan gång, Belon kanske? Stänket av citronsaft på delikatesserna höjde smaken på maten, lika så det tillhörande balettvattnet.
Oj, det är samma beteckning som min bajonett. Då behöver jag inte google detta. Har dock inte provat att öppna ostron med min men det var ju faktiskt ett användningsområde för något som annars samlar damm i bokhyllan.