Som svensk har man ju stundtals slagit sig för bröstet angående Systembolagets utmärkta sortiment, skakat på huvudet och lätt nedlåtande suckat åt länder utan monopol, där marknadskrafterna enbart erbjuder någon enstaka ölsort utöver billighets-lager, men tydligen måste man söka sig till Norge, av alla ställen, för att hitta öl från tidigare omnämnda italienska bryggarna Revelation Cat. Kanske är en delförklaring att även Norge har någon slags ansats till alkoholmonopol (även om de säljer mellanöl i butik), med åtföljande effekter på folkbildning, huvudsakligen då att folk har möjligheten att dricka sig fulla på idel nya och okända drycker istället för gamla bekanta. Det är en tolkning av folkbildning jag kan ställa mig bakom. Sådana ädla mål till trots har ju dessvärre vårt svenska monopol ett beklagligt hål i sitt utbud vad gäller bättre italiensk öl (som läsare av Gödsvinet är kanske unikt medvetna om), som exvis den från Revelation Cat. Då italiensk finöl tenderar att inte ens sprida sig nämnvärt inom Italien, och Revelation Cat inte tagit sig från Rom till de Alpernas fotknölar där Gödsvinets utsände höll till, grep undertecknad entusiastiskt chansen att sprida ytterligare ljus över detta italienska bryggeri.
Det finns ju IPA som drar åt det lite fruktiga, tropiska hållet, men Killer Cat fullkomligt vältrar sig i det, en orgie av citrus, blodgrape, clementiner, nektariner, med några skivor mango och ananas nafsandes lite i bakhasorna. Men sött är det ingalunda, humlen sätter även ett rejält bittert, närapå metalliskt avtryck, och giftermålet mellan pale ale och tiki-drink är, osannolikt nog, synnerligen harmoniskt. Stundtals drar tanken nästan till wit, med det slås snabbt åt sidan av en vackert rund maltkropp och en eftersläpande, tungkrullande beska.
Tre komma sjuttifem NES-anstrukna etiketter av fem möjliga. Skicka gärna ett e-mail till Systembolaget och säg att ni vill se den i deras sortiment!
