Oppigårds Easter Ale (1345)

Inget säger glad påsk som en flaska öl med en färgglad tupp på. Jag är inte riktigt säker på hur man som ateist ska fira påsken och jag är inte riktigt säker på varför. Ifall firandet inkluderar ett par flaskor Oppigårds Easter Ale så ska jag dock bekräfta min tro tre gånger innan tuppen galer på långfredagen.

Oppigårds bryggeri ingår utan vidare i den uppfriskande maltiga vågen av små svenska bryggerier som fört landet in i världens ölatlas på allvar. Med en öl som denna visar de att de behärskar hela registret och att de kommit för att stanna.

Oppigårds Easter Ale är en nyansrik öl som har mycket att erbjuda utan att tränga sig på. Jag skulle dricka den till en annan flaska Oppigårds Easter Ale. 25,60 kronor på systembolaget, nummer 1345 i katalogen

Fem dalmasar av fem möjliga

Jämtlands påsköl (1399)

Kristnat eller inte, påsken kommer till Jämtland ändå. Jag minns Jämtland, hur skulle jag kunna glömma?

Ett sätt skulle förstås kunna vara att fortsätta dricka öl med samma maltbett som denna. Ändå kommer minnena tillbaka kraftigare och kraftigare för varje klunk.

Utanför fönstret fallen kvällen över Norrmalm och kvällens första farbröder har redan börjat kretsa kring bögporrbion längre ner på gatan. Mina tankar är dock nu helt och hållet någon annanstans, i en republik värdigt en kung. Jämtland var mitt hemland i den större delen av sex år och Jämtlands bryggerier var utan tvivel en del av den upplevelsen.

Jämtar tar Jämtland på allvar och ett jämtländskt öl har alltid prioritet framför ett storsvenskt. Jag är tacksam att föremålet för den republikanska yran är ett så fint bryggeri och att inte pripps blå bryggs i Jämtland. För tro mig, de hade insisterat på att det dracks också.

Jag har gått igenom bryggeriets sortimente fler gånger än vad Folkhälsoinstitutet i Österund anser är lämpligt.  De är av varierande karaktär men just maltigheten för dem samman. Jag vågar påstå att jag hade placerat detta påsköl i Jämtland vid ett blindtest.

Jag vet inte vem som ritar etiketterna till Jämtlands bryggerier men han borde släppas lös någonstans i Skäckerfjällen där han kan leva på björksskott och färsk fisk och aldrig röra en färgkrita igen. Jag har inget emot att ha ett sjöodjur på etiketten, tvärtom uppskattar jag en varelse som kan förkroppsliga den verkliga och den av jämtar upplevda exceptionaliteten i länet. Det ändrar dock inte att etiketten ser ut att ha ritats av någon som endast mycket långsamt är på väg att återanpassas till samhället.

Påskölen är en kraftfull, maltig öl vars humletoner är djupa och mörka. Det är en utmärkt öl från en speciell plats och jag förstår inte varför den skulle vara begränsad till en särskild högtid. 24,90 kronor på systembolaget, nummer 1399 i katalogen

Fyra storsjöodjur av fem möjliga

Dortmunder Actien-Brauerei (DAB) (1670)

Köksbänksrealism

 Jag hyser en djup tacksamhet mot det här ölet. Efter ett stort antal flaskor med franskt vin tar DAB mig tillbaka till ursprunget, tillbaka till ölet.

Smakmässigt är detta ingen uppenbarelse i sig. DAB påminner rätt mycket om Norrlands Guld, samma brödighet, samma balanserade beska och samma anspråkslöshet. Den stora upplevelsen är just att DAB med enkla medel visar precis vilken bra idé en kall öl är. Livet blir aldrig svårare än så här.

Detta är ingen öl för de fina salongerna. Detta är en öl för gillestugan i en mexitegelvilla som du inte kommer kunna fortsätta betala amorteringarna på om det fortsätter så här. Detta är en öl för brännboll med gräsfläckar och en öl för hemkomsten efter en dag på fjället.

Dortmunder Actien-Brauerei – när du vill vara dig själv för en stund.

11,90 på systembolaget, nummer1670 i katalogen.

Tre vardagshjältar av fem möjliga

Etiopisk bärs

Ölen i Etiopien är på det hela taget en god överraskning – inte lika bäst-i-branchen som kaffet, men på det hela taget riktigt bra. Passade på att pröva 6 av de 7 inhemska ölsorterna när jag var där, å får passa på att ge en kortrescension.

Dashen
Klart den bästa ölen, en kraftigt skummande lager med en härlig beska och rejält efterbeska. Ordentligt ölig smak, absolut inget lättdrucket trams. Bryggs i Gonder, namngiven efter Etiopiens högsta berg Dashen, som är Afrikas näst högsta.

Castel
En öl med fransk förebild, frisk med lätt beska. Aningen mer åt det lättdruckna hållet, men fortfarande en öl med äran i behåll. Bryggs av St. George Brewery i Addis Ababa.

St George
Den mest lättdruckna av ölen jag testade, stack inte ut i någon riktning. Trots detta varken vattnig eller övermåttan tråkig, vilket jag ofta tycker lättdruckna öl är. Inte helt oväntat bryggs det av St George Brewery.

Bati
En rätt medelmåttig men ändå schysst lager, med en hyfsad efterbeska, från St. George Brewery.

Meta beer
En aning mörkare och lite kraftigare öl, med en rik, närmast fruktig smak. Lätt beska. Bryggs av Harar brewery, som underhållande nog är placerat i den muslimska staden Harar, enligt uppgift världens fjärde heligaste muslimska stad.

Hakim Stout
En habil stout efter engelsk modell. Av den knäckiga, lite söta modellen, snarare än torra saker åt guinness-hållet. Även detta en produkt från Harar brewery.

Har inte uppgifter om alkoholstyrka, men samtliga öl landade mellan 4.2 och 5 volymprocent, dvs högst rimliga styrkor – aldrig tal om någon spritsmak. Inhemsk bärs nummer sju, Bedele, fick jag inte tillfälle att testa. På den alkoholfria fronten har vi Harar sofi, en root beer-liknande skapelse som påminner en del om hakim stout, men även om svagdricka och utspädd cola. Kort sagt, ingen större upplevelse – men sen är jag förvisso inget större fan av root beer.