recensioner

Är rooibos te?

av zonk

Man brukar säga att när en rubrik är ställd som en fråga, är svaret nej, och det enkla och raka svaret är såklart även i detta fall nej. Rooibos är inte te, det är en helt annan buske med en helt annan smak, syrlig, renons på beska, och framförallt kemiskt ren från koffein/tein/vafanduvillakalladet-in. Ja, av nån anledning vill de ju heta olika, även om det inte precis är nån skillnad på molekylerna, ett fenomen som vi kan känna igen från andra sammanhang.

Samtidigt står jag här och smuttar på lite mango passion rooibos från Tehuset Java nere i Lund, och ja, det är ju inte fel. Jag vet inte om det är så rackarns rätt heller, men som något slags inte alltför blommigt och heller inte alltför syrligt alternativ till te, för tillfällen när man inte kan dricka te, är det ju inte så dumt heller, antar jag. Det luktar betydligt fruktigare än det smakar, smaken är rätt nära nåt lite mindre beskt English breakfast tea, typ, lite som färgen antyder, även om det osar tropisk frukt lång väg. Istället för efterbeska har man en eftersyrlighet, och ja, det funkar väl på sitt sätt, det med.

Sen är det en annan sak att jag sedan ovanstående produkt inköptes, har insett att det inte riktigt behövs någon ersatz för te – till skillnad från kaffe, verkar det inte hålla mig vaken även vid ett senare intag. Men det må väl vara hänt.

Tre lösningar på problem jag märkt att jag inte har av fem möjliga. 59 kr för 100g, Tehuset Java i Lund.

Pu-erh, 3-årigt, Kina

av zonk

Det treåriga pu-erh-teet från Tea centre på Söder är min nya livdryck. En seg eftermiddag, en pigg morgon, en sen kväll, de blir alla bättre med lite hett pu-erh. De första dropparna blir sprittande ljusröda men sen mörknar det fort på, bronsigt och murrigt. Aromen drar också åt det murriga, av mull, läder – ja ryssläder – med en hint av fermentation, men liksom torrt, sparsmakat, utan att svulsta iväg som något spontanjäst eller -syrat. Smaken är bred och med bara en aning av något fruktigt, torrt, med en skön, mild beska på avslutet. Både doft och smak är överhuvud mycket mer raffinerade och mindre kantigt brutala än Golden Sails variant. Med två andra pu-erh-varianter som väntar i faggorna är spänningen nu stor: ska den nuvarande herren lyckas behålla sin plats på täppan? Fortsättning följer…

Fyra jordar av fem möjliga. 55 kr för 100 g, The tea centre of Stockholm.

Patisseriet, Lund

av zonk

Allt som oftast är man i Lund, och allt som oftast passerar man Klostergatan. Då passar det bra att titta in på Patisseriet, som är ett sådär lite svensk-franskt kafé, med murrig inredning, överdådiga bakverk, och en del bekväma fåtöljer. Har man riktigt flyt kan man hamna i en av dem. Man kan dock alltid få sig en focaccia med tomatpesto, västerbottenröra, skinka, och picklad rödlök, och det är något som vi börjat lida en svårartad svaghet för.

Focaccian passar utmärkt till en kopp hett te, och försvinner bara aningen för fort. Elaka tungor menar att focaccian minskat i omfång, men den är fortfarande jämrans läcker. Annars får man bara sitta och smutta på sitt te och kika på folklivet, såväl inne som passerande på gatan utanför. Möjligen hade vi frågat efter ett lite mer seriöst löste-sortiment, även om det pås-te från Kushmi som serveras är fullt kompetent, rentav gott.

Patisseriet i Lund. Fyra läckerheter av fem möjliga. En bit över hundralappen för en kopp te och en focaccia.

Abrahamsbergs Sushi

av zonk

Häromsistens hade vi vägarna förbi, och passade på att knipa en tallrik sashimi på Abrahamsbergs sushi. Kanske var vi lite överraskade av frånvaron av en skål ris bredvid, men på något slags LCHF-sätt var det säkert rätt och riktigt. Fisken är ju ändå huvudpersonen i den här maträtten, och den är len, mjuk, smaklig och alltigenom god. Sashimi är ju på vissa sätt en ganska avskalad rätt och månne är det lite för gott om sallad och annat färgstarkt precis bredvid, men när fisken är sådär precis underbart fet och mör att den bara smälter på tungan så känns det småsint att klaga på sådant. Här måste vi brasklappa för att detta var den första sashimi eller sushi vi ätit på ett flertal år, men enligt bekanta är sushin annars helt kompetent och inte dum alls.

Fyra glada fiskar av fem möjliga. 150 kr, äta här eller ta med, misosoppa (god!) inkluderat.

St Agur

av zonk

St Agur är en ganska ny ost, framtagen av ostmakarna Bongrain 1988, och den känns onekligen aningen designad. Mildare än en Roquefort, lätt att bre, rik i smaken men inte överväldigande, är det inte nån extrem ost, om än en mycket smaskig sådan. Den är delikat syrlig, med en skönt grön smak, krämig och gräddig, med bara en touch av ammoniak som sticker behagligt längst bak i gommen. Den är rik, närmast smörig i konsistensen, och man hade nästan gissat på en fetthalt över 40%, när den klockar in på 33%, sådär lite i mittfåran för en ädelost. Det är svårt att inte tänka på en Gorgonzola, men där är St Agur helt klart den lite mindre kantiga osten, med lite mer avfilade hörn, inte så knepig eller så extrem. St Agur är annars osten jag känner till för att kompisens femåring äter den med god aptit. Nån typisk barnost kan man dock knappast anklaga den för att vara.

3.7 nykomlingar av fem möjliga. 199 kr/kg på Wijnjas Grosshandel.

Lamm på Da Peppe Due

av zonk

Efter att tidigare ha avnjutit en pizza på da Peppe Due, fick avd Bromma härom dagen tillfälle att återvända till denna italienska restaurang. Peppes är om ingen bodega ändå lite av en såndär kvarterskrog man kan hitta neråt medelhavetstrakten, fast snäppet bättre, och förstås dyrare. För att vara Stockholm är ändå priserna ganska resonabla.

Och så kommer vi till lilla lammet, och det är en mycket trevlig bekantskap. Ytterlåret, förlåt, ytterfilén, har grillats ordentligt, och till detta serveras en örtsky med ordentlig fräs i, kryddig och het, och spänstiga ugnsbakade rotsaker. Vi väljer potatisgratängen till detta och är i ett litet himmelrike för reptilhjärnan under en god stund, med saftigt kött smältande på tungan, och heta kryddiga toner i en batalj med den krämiga gratängen. Till efterrätt blir det tiramisu, kanske inte så fantasirikt, men vi skyller valet på en lång bortavaro från slika ting, det tycks leda till ett sug efter att testa klassikerna. På detta en kopp te, dessvärre aningen oinspirerad, och kvällen är komplett, man sitter och trummar belåtet på magen som en annan grosshandlare och ser förnöjsamt på verkligheten. Fint så.

Tre och trekvarts dödens lammunge av fem möjliga. Nånstans runt 400 kr-strecket, med bara vatten i glaset.

Lapsang souchong

av zonk

Lapsang souchong är ett rökt te från Kina, och det luktar som ett museum för uråldriga båtar, man kan se dem framför sig, svartnade och drypande, och ens sinusar svartnar invändigt i harmoni. En närmare doft ger en behaglig arom av kåda och skog, tjärig, men inte på samma sätt som en maltwhisky. Det är en odör av brandrök, det luktar gammal tall, kåda, och brinnande gröna löv, ja, man får lite lätt vibbar åt det olagliga hållet. Och kåda! Helskotta vad det luktar kåda!

Smaken är desto lenare, om än inte mild, renons på bitterhet, ja, vi ska inte säga tunn, men definitivt en lättviktare jämfört med doften. Kanske kan man ana lite vanilj och kryddnejlika, men framförallt har vi en skön rökighet, lite som dagen efter man rökt ett gäng cigarrer hemma, sådär lite gentlemanligt. Det sägs att såväl Winston Churchill som Gary Snyder njutit lapsang, och det var tydligen nära ögat att Captain Picard i Star Trek: The Next Generation hade gjort det också, men det var enligt uppgift någon producent som tyckte det var lite för esoteriskt för den tilltänkta publiken.

Som en numera nykter fd fantast av maltwhisky är det här definitivt nåt för mig!

4 mycket behagliga rökar av fem möjliga. Inköpt på Tea Center Stockholm, 59 kr för 100g.

Snälltågets räkmacka

av zonk

För den som färdas mellan rikets huvudstad och landets södra delar är Snälltåget en trevlig bekantskap, med ett gammaldags tågresande till facilt pris. Och då pratar vi trevligheter som en dedikerad restaurangvagn! Givetvis tog avd. Bromma vägen förbi denna runt lunchdags och lika givet var det att slå till på en räkmacka. Snälltåget serverar faktiskt en riktigt trevligt räkmacka, vem som nu än mekat ihop den. Det är rejält med räkor, och de är goda och stunsiga, även om de knappast lär vara handskalade. Det är sådär lite lagom med ägg och dillmajo, och vi ger även plus i kanten för en vettig klyfta citron isf de svårklämda citronskivor som annars ofta ligger där och liksom retar räkmacke-ätaren. Riktiga bestick och en trevlig restaurangvagn med gröna säten, bord med mörkt träfaner, och små gröna lampor lyfter också räkfrossan. Möjligen kunde man valt ett lite mer spännande bröd än polarbröds-cirkeln som ligger under traven räkor, men det är i varje fall piggt och fräscht. Trist dock att man inte kan bjuda på ett glas vatten till maten, utan bara hänvisar till flaskvatten!

På det hela taget är det dock en räkmacka vi kan rekommendera, och gudarna ska veta att man inte sällan blir besviken på sådana.

4 små pigga skaldjur av 5 möjliga. 119 kr i Snälltågets restaurangvagn.

Supreme Teh Kuan Yin Oolong

av zonk

Oolong är ytterligare en av den uppsjö te-varianter som letat sig till västerlandet från andra änden den eurasiska kontinenten. Det är lite sådär halvvägs från grönt till svart te, och tillverkas allt som oftast på diverse lite mer eller mindre ovanliga teplantor. På omvägar har detta oolong-te från Ying Kee tea house landat i avd Brommas kopp, och det är en uppskattad avstickare – det är ett mycket trevligt te. Det har en mild, vagt sötaktig arom, av vegetation och nattblommande växter, som att kliva in i ett botaniskt växthus en vinterdag. Färgen är gyllene bronsig, med bara en skugga ärgig koppar. Det har en rund, len smak, nötig och halmig, med en trevlig bitterhet som ligger och vaskar runt på tungroten. Allt i allo ett mycket behagligt te, som kan passa till såväl en liten toscakaka som en pizzaslice, eller bara drickas i ensamt majestät.

Fyra rara plantor av fem möjliga. Okänd anskaffningsort, d:o pris.

Du ska va president

av zonk

Man behöver inte vara miljonär för att käka Presidents Camembert, men man behöver inte känna sig fattig heller – det är en juste camembert som man gärna käkar lite när andan faller på, till frukost, lunch, middag, men framförallt på kex, när som helst, mitt i natten eller mitt i filmen, alldeles för många kex, och då är det trevligt att den faktiskt inte klockar in på mer än 21% fett, till skillnad från en del andra ädelostar som tangerar om inte hälften så iaf 40% fett. Smaken är en jäkligt typisk camembert, det är svårt att säga väldigt mycket om  den, men den är solid och schysst. Den är inte väldigt personlig, men heller inte sådär blek och tam som den allra billigaste Sunco-osten.

Tre och en halv slagdänga av fem möjliga. Hyfsat billig, finns lite varstans.