skaldjur

Patricia (återbesökt)

av Johan

Det är snart nio år sedan Gödsvinet senast besökte Patricia för deras hummerkväll. Då kunde jag ge rådet att besöka båten vid slussen snart eftersom dess storskaliga försäljning av influgen kanadensisk hummer gjorde att den förmodligen stod i begrepp att bli torpederad av klimataktivister.

Så har ännu inte skett även om det är lätt att tro det givet hur den ursprungliga ankringsplatsen ser ut. Kajen vid Slussen av gjorts om till ett grustag och Patricia har hittat en ny hamn vid Söder Mälarstrand.

Lite har annars skett, hummerkvällen har visserligen flyttat från onsdag till torsdag men ingen behöver egentligen bli desorienterad varken av förflyttningen i tid eller rum. Du kommer att känna igen dig.

Jag kände igen mig när jag och avdelning Bromma gjorde ett återbesök förra veckan. Zonk kände inte igen sig, något enklast förklarat av att han vid mitt förra besök 2010 fortfarande drack och recenserade öl ur besynnerliga flaskor i sitt hemliga gömställe i italienska alperna.

Varför måste man äta en eventuellt kanadensisk hummer en torsdagskväll i januari? Anledningen för oss och ett förbluffande antal andra människor var helt säkert det faktum att en hel hummer med bröd och aioli kostar 175 kronor en sådan kväll. Det är enligt menyn 149 kronor billigare än övriga kvällar i veckan även om jag är helt säker på att de i själva verket alls inte säljer några humrar om det inte är torsdag.  

Denna torsdags hummer såg rätt trevlig ut på sitt egna hummervis, även om dess utseende snabbt tog mer makabra former efter en stunds behandling med olika kirurgiska instrument och något som liknar en nötknäppare för folk som verkligen inte gillar nötter. Utrustningen var knappast nödvändig eftersom kocken redan preparerat alla hårda skaldelar med vad jag föreställer mig var en vinkelslip med en rak 115 mm kapskiva för tiofotade kräftdjur.  

Det är en snabb och lätt middag som någon gång i något sällskap helt klart måste ha väckt frågan om att beställa en andra omgång. Gödsvinet Bromma valde att istället ta in en banan och glassdessert av mer väl tilltagna proportioner. Själv tog jag som vanligt den smala vägen till hälsan och beställde kaffe och konjak.

Så här i efterhand kan jag konstatera att middagen förmodligen nådde sin modesta höjdpunkt med de där tre centiliterna okänd konjak och en kopp bryggkaffe. Hummern var lite blek på ett sätt man föreställer sig att en hummer är om någon har satt sig för att sälja väldigt många av dem till lågt pris en dag i veckan. Den var inte dålig om man med dålig menar inte värd 175 kronor på en restaurang i centrala Stockholm.

Patricia har förstås många andra positiva egenskaper utöver priset, utsikten över den islagda Riddarfjärden är vacker, hela personalkedjan från bokning till nota är trevlig och innemiljön ger nästan obegränsade möjligheter till maritima referenser. Bara en kort promenad till toaletten och man har grundstrukturen till en genomsnittlig bok av Joseph Conrad.

En dag ska jag återvända men det kommer nog att ta mer än nio år.

Från kök till kökkenmödding

av Johan

ostron

Det var sent förra veckan som Mejeri-Robin lät mig veta att han kommit i besittning av en låda innehållande någon sorts fossil. Det visade sig vara ostron vilket i några delar av världen anses vara ett livsmedel. Med det som utgångspunkt gjorde vi upp om att tillsammans försöka göra slut på dessa slemma molusker genom att sluka dem hela och levande. Det skulle visa sig vara ett företag som inte saknade utmaningar.  

Den första utmaningen bestod förstås i att öppna dem. Ett kraftigt skal kräver ett kraftigt blad och det var så bajonetten på bilden kom att plockas fram ur den nedersta kökslådan. Jag vet inte riktigt hur den hamnade där men jag antar att den kan visa sig ovärderlig om köket någonsin skullle invaderas av röda armén. 

Jag roade mig faktiskt med att göra en sökning på internet för att få en bättre uppfattning om var den kom ifrån. Tydligen finns det sidor på internet för personer som har en lätt oroväckande expertis på området vapen, inte minst vapen från den tyska nazi-perioden, som bajonetten på bilden. Bortsett från mycket kunskap om vapen skänker dessa sidor en påtaglig lust att dricka sig full och/eller ta en lång dusch. 

Vapnet är en bajonett av typ Carl Eickhorn som tillverkades i Solingen i Nordrhein-Westfalen mellan 1934-37, för det tyska infanteriets mauser modell K98. Nu vet vi det och det räcker så. 

Oavsett redskapets många positiva egenskaper vid bruk i överfall av små, centraleuropeiska länder så var det inte mycket till en ostronöppnare. Efter ett par stickande rörelser som kom närmare att dödligt såra mig och människor i min närhet än ostronet pensionerade vi det gamla krigsförbrytarredskapet. 

Samtliga 14 molusker fick till sist kapitulera inför en gammal men pålitlig, svensk morakniv. 

Den andra utmaningen består förstås i att äta dem. Jag är inte ens säker på att ”äta” är verbet jag söker. ”Dricka” borde likaledes kunna användas, liksom ett par andra ord vanligtvis hemmahörande i djurriket. 

Hur ska jag beskriva smaken för den som själv aldrig sörplat i sig innehållet i små stenar som växer i havet? Jag tror inte att det låter sig göras. Visst kan man hänvisa till smaken hos en mussla som inte haft förmånen att koka i vitt vin men om det vägleder någon så har nog denna någon faktiskt ätit ett ostron eller något tillräckligt nära för att räknas som ett. 

Därför kan jag bara rekommendera till var och en att skaffa sig en egen låda och testa. Ostron är nyttiga och kan ätas alla dagar i veckan. De innehåller ditt totala behov av zink, selen, magnesium, kadmium och geranium. Dessutom är de näst efter årsskiften den bästa ursäkten för att dricka champagne. 

Se upp för E Coli och tyska stickvapen.