te

Hajua Assam

av zonk

Man skulle kunna sammanfatta Hajua Assam som ett behagligt te av breakfast-typ, sådär lite mustigt och maltigt, lite fruktigt och behagligt beskt. Det är en välkomponerad helhet och gör sig förbaskat bra i tekoppen, det både smakar och ser klassiskt te-igt ut. Det är inte ett te jag har lätt att berätta mycket om, men det är ett te jag gärna dricker. Jag har märkt att ju mer te jag dricker i min vardag, desto mer har jag börjat leta efter slitstarka, välavrundade teer. Det här känns som en mycket god kandidat för ett nytt standard-te vid skrivbordet på kontoret. Gott så.

Tre och tre fjärdedels kontorsfrukost av fem möjliga. 79 kr/hg på Tea Centre, Stockholm.

The tea centre of Stockholm

av zonk

På Södermalm hittar vi en av Stockholms kanske mysigaste tebutiker, The Tea Centre of Stockholm. Här finns sedan 1978 ett fint urval av alla möjliga sorters teer i en inredning som är sådär skönt gammaldags som det bara blir med en mycket medveten ansträngning. Till skillnad från en del lite mer hard core eller hippa tebutiker är priserna också schyssta. Annars är butiken kanske mest känd för att ägaren, Vernon Mauris, redan 1979 introducerade världen till Söderblandningen, detta blomstriga svarta te. Huruvida man ser detta som en framgång för tedrickande i allmänhet råder det kanske delade meningar om, men den har onekligen blivit populär, med en mängd kopior, kallade Söderte, Södermalmsblandning, osv. Tydligen ska den från början ha hetat Misstagsblandning, då Mauris råkat tappa ingredienserna som skulle användas till nya teblandningar i en enda röra. Men misstaget blev populärt, och numera finns även en grön Söderblandning, baserat på grönt te.

För oss som inte befattar oss med blomstrigt te, finns det dock fortfarande mycket att välja på, vi hittar fyra sorters Pu-Erh samt även en jätte-puck gammel-Pu-erh för 800 spänn om någon är sugen, ett flerta vita, gröna, svarta och oolong-teer, samt en del andra hus-blends som är mycket frestande, exempelvis lapsang-osande Sir John Blend, och en egen Earl Grey.

Sammantaget är det en mycket trevlig liten tehandel, och det är nog tur för min plånbok att jag inte jobbar närmare den än jag gör. Dess traditionella svenska öppettider (dvs kontorstid samt lite kort på lördagar) gör också sitt till här, med sitt nästan hundraprocentiga överlapp med tider då man är på jobbet. Så vår enda sorg är att vi inte kan hitta hit oftare, och det får väl sägas vara en komplimang på sitt sätt.

Fyra och ett halvt telöv av fem möjliga. Hornsgatspuckeln på Södermalm, Stockholm.

Tian Mu Tips

av zonk

Från tehökaren på In the Mood for Tea har vi inhandlat detta gröna te från Zhenjang i sydvästra Kina. Som vi så pedagogiskt kan läsa på paketen skördas det för hand i mitten av april, och ska bryggas nånstans runt 70-75 grader. Hyfsat specifikt och hard core, vilket jag förstått är typiskt för butiken.

De obryggda telöven har en intensiv arom av gräsklipp och diverse hejvilt hackade grönsaker av grönaste sort, men det bryggda teet har bara en aningens aning av sådan grön arom, och kanske en hint av kokta grönsaker. Smaken är lätt och frisk, med bara ett uns syrlighet. Det är lite vaga toner av grönt, och kanske de där mandlarna de pratar om på paketet, jag vet inte riktigt. Beskan är beskedlig även efter fem minuters bryggning, men efterbeskan är juste, och drar lite åt gräsklipps-hållet. De våta telöven (ja, jag har börjat ta mig för vana att lukta på dem, i ren nyfikenhet) osar däremot intensivt av dragon och kokt kål, och en smula vått hö. Det här verkar dock inte precis hitta ner i tekoppen i någon större utsträckning, och det är kanske lika bra.

Det är inte ett de stora åthävornas te, men det är likväl ett mycket smakligt te, som försvinner fort i koppen. Det kan nog vara ett te där man kan experimentera med längre bryggtider – jag har något vagt minne av att tehandlarn talade om något sådant – för att se om de där luriga tonerna från de våta telöven kanske kan smita igenom lite. Hittills har jag testat två samt fem minuters bryggning, och skillnaden blev inte milsvid, även om femminutarn helt klart smakade mer.

Tre och en tredjedels grönska av fem möjliga. 129 kr/hg på In The Mood For Tea.

Te, toast och Time team.

av zonk

Vissa saker gör sig bara i kombination. Som te, toast och time team, vid det här laget en tradition hemma hos avd Bromma. Hett te, toast med ost och apelsinmarmelad, och engelska mysfarbröder (och mysfastrar!) som gräver i marken och donar med krukskärvor, det sitter som en keps en avslappnad lördagsförmiddag. För de som inte redan känner till den, är alltså Time team en dokumentärserie i reality-aktigt format (men väldigt renons på drama, tack och lov) om ett gäng arkeologer som gräver ut ett nytt ställe över helgen. Det är väldigt mycket England, med randiga tröjor, skrockande arkeologer med yrande hår, pittoreska jordbrukslandskap och d:o hus. Kanske är det därför det gör sig så bra med te. Gudarna ska veta att man kan bli sugen på något varmt att dricka med den medeltida nivå av husbyggande och speciellt uppvärmning och isolering som brukar förekomma på de brittiska öarna. Det kan likaledes vara en del av anledningen till att de föredrar halvljummen öl. Hursomhelst är ovanstående trio ett solitt recept för mys, även såhär års när det faktiskt är riktigt uthärdligt att vara utomhus, bitvis rentav njutbart.

Selimbong på Chaikhana

av zonk

Det är med blandade känslor jag beger mig till gamla stan. Visst är det mysigt med alla gränder och fina gamla hus men en mänska tål bara så många blågula plyschhjälmar med horn, älg-tischor, vikingarestauranger och turister på segways innan blodtrycket når farliga nivåer. Men har man nu fått höra att ett seriöst te-hak ska finnas här, så får man bita ihop, göra en snabb räd, och hoppas det håller.

Chaikhana ligger bakom tyska kyrkan och det innebär dessbättre att strömmen av turister är intermittent, snarare än oupphörligt forsande. På uteserveringen sitter man i vårsolen och ser italienare snubbla förbi, med ögonen fästa på tyska kyrkan, medan tyskar och holländare skallrar fram över gatstenen på hyrda el-sparkstöttingar. En man i kavaj och brun ullmössa strosar gatan lång. Mellan varven blir det nästan spöklikt tyst, tyska kyrkans klocka slår två.

Småningom kommer den något buttre kyparen med en Selimbong FTGFOP1 (det ska utläsas Fine Tippy Golden Flowery Orange Pekoe, eller näst bästa kvalitet) 1st flush (första skörden) Darjeeling, ett organiskt svart te (måtte gudarna spara oss från det oorganiska teet!). Det har en mild arom, klassiskt te-ig, man kan nästan smaka sconesen, ja det är svårt att inte tänka på English breakfast tea. För några paranoida ögonblick frågar jag mig om jag verkligen skulle kunna skilja på det här teet och en kopp helt vanlig EBT. Raskt tar vi oss en smak-slurk, Selimbongen är bitter men fruktig, och man sitter och rullar beskan över tungan med visst behag. Persika och lite hallon, kanske ett och annat blåbär smiter förbi. Efteråt är tungan behagligt impregnerad med tebeska, och det känns betydligt klarare och renare i minnet än en EBT. Nån gång ska smaklökarna skolas, lika väl idag som någon annan dag, Orange Pekoe ska gnuggas in, och det är inte en process vi misstycker till.

Som teställe hade vi önskat att Chaikhana hade haft lite lapsang eller pu-erh på veckans temeny, och kanske att de hade hållt menyn uppdaterad online, de julteer som hemsidan gör reklam för är dessbättre långt borta i köttrymden.

Selimbong FTGFOP1, tre och en halv pekoe av fem möjliga, 95 kr för en liten kanna, Chaikhana, Gamla stan.

Ett fall och en lösning

av zonk

Problemet med att köpa te i högre takt än man dricker det har en enkel lösning, och det är att börja jobba. Min tekonsumtion har raskt ökat med flera hundra procent och visar inga tecken på att avmattas, och på fritiden är det alltför lätt att inta horisontalläge, långt borta från allt vad teaffärer heter. Huruvida det här är en långsiktig lösning på något sätt är svårt att sia om, det känns inte så, men det är väl ofta just sådana situationer som tenderar att permanentas, hur tillfälliga de än ska vara. Påsken riskerar dock välta allt över ända, en plötslig myckenhet ledighet – fem dagar, ett sant överdåd – kan lätt skapa obalans i teköpar-vs-tedrickar-ration. Det återstår att se hur mycket horisontallägets lockelse kan vara motvikt till detta.

Var är te-tokarna?

av zonk

Om man vill dricka suröl, spontanjästa gueuze, eller bara en IPA har Stockholm tusen och åter tusen vattenhål, men för te känns det som vi är där ölen var för 40 år sen, det är vanligt te och earl grey och frukt-te, men sen är det liksom inte så mycket mer bevänt med variationen. Var i Stockholm kan jag dricka te på klassiskt kinesiskt vis, gong fu cha? Var kan jag hitta femton sorters pu-erh i svalbo-, tegelsten- och puckformat, bryggt av entusiaster? Var ligger lapsangdimman tätare än London-smogen? Visst är man glad åt Stockholm Tea Centre, och online finns massor att köpa, men var är te-tokarna, de som ständigt sökar nya kickar i allt äldre och funkigare fermentationer, klistrigt kådigare rökt te, den mest välrullade gunpowdern, det isigaste kallbryggda teet, det ludnaste vita teet, den mesta orangea av alla pekoes.

Jag tror jag har svaret: de är på gång. 2019 kommer bli tetokens år, där man debatterar bryggtemperaturer och filter, förkastar eller försvarar påste, lagrar sin fina pu-erh i tehotell, och ivrigt köper tekannor av yixing-lera. Att ha en pee-pee tea boy kommer vara höjden av estetik. 2019 kommer vi ta vår revansch, 2019 är året när ingen kommer undgå tevågen. Food trucks beware, här kommer tevagnarna!

Golden Sail Special Toucha Pu-Erh

av zonk

Det är helg, soffan är intagen, och det är dags att hänge sig åt det estetiska. Det är dags att dra fram en kniv och angripa en formpressad puck av tolv år gammalt fermenterat te. Ja, fermenterat på riktigt, inte bara torkat som ditt vanliga svarta te. Språkbruket kring te är lite förvirrande och speglar därigenom en tid med lite sämre koll på det mikrobiella. Hursom, med kniven i hand skiljer vi med visst dammande ut lite blad från vår ädla puck, och finner doften rätt mild, ordinärt teaktig, kanske med en vag aning av jord, men det är på gränsen till det förnimbara. Vi hittar nån lite mindre kvistig bit, men löven är annars fina, hela och inte sönderfallande i småbitar och bladvener. Nu bryggde vi på intet sätt enligt ordentlig gōng fu chá (eller kinesisk tecermoni), men vi vågade oss ändå på två bryggningar, den första på dryga minuten, den andra ungefär lika lång. Även som våta var löven föredömligt sammanhållna, utan att likt balladsångares hjärtan gå i tusen bitar.

Den första bryggningen slog oss med en distinkt arom som närmast ledde tankarna till lapsang, men mer nyanserad, inte så brutal: det doftar helt klart kåda, tjära, och barrträd, men även läder, ja just ryssläder, med kanske en vag hint av källare och hö. Smaken är elegant rund, aromatisk, rökig men lätt, med en behaglig efterbeska. Färgen är djupt bronsig, precis i början åt det himmelsskära. Den andra bryggningen är mildare och det kådiga, resinösa kommer lite mer i framkant av aromen. I smaken blir det inga större omstuvningar, kanske även där en lite tydligare fokus på det rökiga.

Överhuvud är det ett delikat gott te, balanserat, och mycket trevligt. Det är helt klart ett te med större pondus och fler dimensioner än det treåriga pu-erh från Stockholm Tea Centre vi prövade härförleden.

Fyra och en halv kvist av fem möjliga. 250 kr för 100g, Tehuset Java i Lund.

CAP Special Gunpowder Tea

av zonk

Det sägs att de hoprullade löven som ger gunpowderte sitt namn är större i de bättre varianterna, och redan där märker vi att Central Asia Pacific limiteds variant på denna tetyp inte är så värst ”special”. Det är dock ett juste brukste, lätt rökigt, aningen beskt, brett och behagligt i smaken, men dock dimmigt och med ett veritabelt fält av partikulat på botten. Det kan fås för en billig peng på asiatiska butiker och gör för priset ett gott arbete, det piggar upp, läskar, och får upp tein-halten i blodet till mänskliga nivåer. Jag har glömt 250-gramskartonger med sånthär te på föräldrarnas sommarhus, på labbet där jag doktorerade, på korridoren och antagligen snart på ett par ställen till. Det är inte dyrare än att man kan köpa in ett paket o ställa nånstans man brukar passera, som reserv, och inte sämre än att man gärna dricker det när man behöver en varm kopp te. Gott så.

Tre gröna kartonger av fem möjliga. 55 kr för 250 g på Hong Kong Trading vid Hötorget.

Pu-erh, 3-årigt, Kina

av zonk

Det treåriga pu-erh-teet från Tea centre på Söder är min nya livdryck. En seg eftermiddag, en pigg morgon, en sen kväll, de blir alla bättre med lite hett pu-erh. De första dropparna blir sprittande ljusröda men sen mörknar det fort på, bronsigt och murrigt. Aromen drar också åt det murriga, av mull, läder – ja ryssläder – med en hint av fermentation, men liksom torrt, sparsmakat, utan att svulsta iväg som något spontanjäst eller -syrat. Smaken är bred och med bara en aning av något fruktigt, torrt, med en skön, mild beska på avslutet. Både doft och smak är överhuvud mycket mer raffinerade och mindre kantigt brutala än Golden Sails variant. Med två andra pu-erh-varianter som väntar i faggorna är spänningen nu stor: ska den nuvarande herren lyckas behålla sin plats på täppan? Fortsättning följer…

Fyra jordar av fem möjliga. 55 kr för 100 g, The tea centre of Stockholm.