Det var med sorg vi insåg att Chaikhana slutat servera sin delikata räkmacka, och i brist på annat satte vi oss att döva sorgen med en kopp te. Rangli Rangliot är, trots namnet, ett delikat, lättfotat te, väl balanserat. Det är behagfullt och milt, renons på beska, runt och lent, med lite antydningar av jasmin och parfym, men utan att det tar över. Det är ändå ett svart te i grund och botten, eller tja, det ser ju i och för sig lite rosigt ut, men det heter ju rött te på kinesiska, så det får väl anses godtagbart. På det hela taget är det en trevlig kopp te, även om vi kanske oftare söker oss mot de lite robustare, kraftigare teerna.

Tre och en halv kopp av fem möjliga. 95 kr för en liten kanna, Chaikhana, Gamla stan.

Vissa te dricker man med behag och konstaterar mest att de påminner om någon lite bättre och tydligare variant av English breakfast, och Dooars Pebble Brook är helt klart ett av de där teerna för mig. Jag har druckit ett antal koppar och funnit dem vara otvetydigt te-smakande, trevliga rakt igenom, men lite .. ja.. karaktärslösa? Utan några drag som gör att man kommer ihåg dem? Som en såndär kung fu-film man inser att man redan betygsatt på Filmtipset, men som man inte kan nämna minsta bit av story eller karaktärer från, som man sett en schysst dag någon sommar för länge sen som inte lämnat minsta spår i sinnet. Bra just då, men inget man skrev hem om. Det här är inget te som går och blir för gammalt, inte så, men samtidigt är det heller inget te jag kommer köpa mer av. Inte när det finns Golden Yunnan black, Nilgiri supreme, och annat trevligt svart te, eller pu-erh, lapsang och annat för de dagar man vill ta ut svängarna.

Tre jaha av fem möjliga. 79 kr/hg på In The Mood for Tea.

Nilgiri supreme kommer från det sydindiska distriktet med samma namn, som länge dragits dragits med lite av ett B-rykte, med en massa billiga och lätt glömda teer som såldes till gamla Sovjet. Men det finns bättre grejer härifrån och efter perestrojka och glasnost har man varit tvungen att försöka få igång kvalitetssidan lite mer, i brist på femårsplaner och inköp per ton. De torra löven doftar onekligt spännande, intensivt bäriga, en ren orgie i svarta och röda vinbär. Efter detta överraskar de våta löven med en lödig och glödig arom av knäck, sirap och honung, och teet fortsätter också mer på denna kurs, sött och runt, som bär fast utan syra, maltigt brett, lönnsirap, med en mild och subtil beska. Det är ett runt och aromatiskt te, fullt av smak, men utan vare sig mycket till syra eller beskt bett, ja, det blir kanske lite för milt och snällt, även om det smakar massor. Det är ett eget te, och känns som ett fint sätt att vakna en trött morgon, men när man är sugen på något mer robust och beskt bör man nog leta annorstädes.

Tre och en halv lugn och tyst frukost av fem möjliga. Bortglömt pris och finns ännu inte på websiten, In the Mood for Tea.

Jag har börjat få känslan av att alla Darjeeling-teer tenderar åt att vara lite blekare varianter av English Breakfast, och Samabeong Autumn Flush får mig inte att ifrågasätta denna hållning. Misstförstå mig inte – det är ett utmärkt te, lätt och friskt och ändå beskt och maltigt, men det är absolut ingen tungviktare, ingen mustig eller märklig brygd med massor av personlighet. Likväl finns det en tid och en plats för allt, och ibland sitter det utmärkt med en kopp piggt men inte alltför intensivt te, och som sådant är Samabeongen utmärkt, rent och klart i smaken likväl som i koppen, glatt bronsigt till färgen, ljust och sprittande, om än lätt att glömma. Jag får däremot den distinkta känslan att det hade varit svårt att identifiera det här teet i ett blindtest, men det kan man förvisso säga även om en del bättre teer. Allt i allo, ett trevligt te att variera sig med på jobbet.

Tre och sex fjortondelars lätting av fem möjliga. 159 kr/hg på In the Mood for Tea.

Assam Chardwar är ett te av English Breakfast-snitt, och som sådant har det en vital funktion att fylla som första te vid skrivbordet på kontoret, te på maten, förstärkningste, och te med sprutt i. Det är jobb som vår vän Chardwar gör med bravur, det är ett fylligt, robust, väl avrundat te, med en rejält maltig smak, och en trevlig beska. Till skillnad från enklare teer av likartad typ är det också en klarhet och tydlighet i smaken, som en ren ton istället för ett brus, som gör det ett par snäpp bättre än något billigt från Lipton. Allt i allo är det inte ett de stora åthävornas te, men det är en slitvarg, ett bra standardte, och som kanske kan anas på bilden har påsen fort börjat bli tom, det kommer få bli en tur förbi Mood for Tea för en påfyllning snart. Det är bästa betyg för ett sådant te, och visar tydligt på hur det de senaste veckorna blivit mitt go-to-te i många situationer.

Tre och trekvarts standard av fem möjliga. 95 kr/hg på In the Mood for Tea.

Puttabong first flush 2019 SFTGFOP1 Darjeeling är ett lätt, friskt te som är lite obestämbart, lite olika varje bryggning, ibland mer citrus, ibland mer gräs, stundtals en aning av barr. Tvetydigheten börjar redan med löven, som luktar syrligt gräsklipp, riktigt grönt, men sen doftar själva teet nattblommande söta blomster med en vag aning av broccoli, och teet.. ja, det är maltigt, såklart, lite lätt syrligt, ibland med en mer eller mindre tydlig touch av apelsinzest, men lika lätt med en smak som drar nåt åt spenat eller hö. Det är svårt att riktigt placera det, och det är en del av charmen, det finns alltid något nytt av se, ett lager till att hitta, kanske varierar det med hur disträ jag är vid bryggningen, kanske med humöret, eller tungan, det är lite oklart, och jag tror inte jag kommer få veta. En massa koppar har druckits på kontoret, sådär framåt eftermiddagen när det gått en 4-5 koppar redan och man behöver te lika mycket för att dricka det som för koffein, för att ta sig vidare genom pappersarbete och möten, men det funkar rätt bra som andra kopp te också, efter en kopp piggt Ceylon eller ett mustigt Yunnan, när man vill ha ett te att smaka på, att rulla över tungan. Med tanke på priset vet jag inte om jag kommer köpa det igen, men likväl är jag inte missnöjd. Det är ett väldigt eget te, som det har varit kul att dricka.

Tre komma nittiotre obestämbara ting av fem möjliga. 217 kr/hg, The Tea Centre of Stockholm.

Härförleden på Chaikhana provade vi på Seeyok SFTGFOP 2nd flush (det ska utläsas Special Finest Tippy Golden Flowery Orange Pekoe = jättebra, 2nd flush = andra skörden, i juni), ett svart te från Darjeeling. Det är ett mjällt te, lätt och fint, inte mustigt och maltigt som ett Breakfast-te, och är mycket milt och fint. Det är ömsom arom av persika, lite syrligt av nektarin, aningen sött o bärigt, och drar kanske lite åt hjortron. På det hela taget alltså ett trevligt te, även om avd. Bromma kanske föredrar te med lite mer drag i. Det är svårt att bli arg på Seeyok, men det känns heller inte som ett te jag kommer återvända till. Det finns för mycket annat spännande därute att pröva, ja, Seeyok känns som typfallet för “damning with faint praise”, det är svårt att säga något illa om det, men det är ännu svårare att vara entusiastisk.

Tre och en tredjedels orange brygd av fem möjliga. 95 kr på Chaikhana.

Man skulle kunna sammanfatta Hajua Assam som ett behagligt te av breakfast-typ, sådär lite mustigt och maltigt, lite fruktigt och behagligt beskt. Det är en välkomponerad helhet och gör sig förbaskat bra i tekoppen, det både smakar och ser klassiskt te-igt ut. Det är inte ett te jag har lätt att berätta mycket om, men det är ett te jag gärna dricker. Jag har märkt att ju mer te jag dricker i min vardag, desto mer har jag börjat leta efter slitstarka, välavrundade teer. Det här känns som en mycket god kandidat för ett nytt standard-te vid skrivbordet på kontoret. Gott så.

Tre och tre fjärdedels kontorsfrukost av fem möjliga. 79 kr/hg på Tea Centre, Stockholm.