Gödsvinet Bromma kunde under förra veckan bjuda på några enkla livlinor inför den stundande julen och naturligtvis tänker vi ute på den mer lågtaxerade delen av gröna linjen vara sämre. Gödsvinet Vällingby kan som enda gödsvin denna helg erbjuda dig tips på julmusik som låter dig skölja hörselgångarna fria från Wham och John Lennon. 

Jag brukade säga att The Kinks ”Father Christmas” var den enda jullåt som inte fick mig att vilja hoppa från en hög byggnad. Det är onekligen en gullig liten melodi om att råna en varuhustomte och begära kontanter. ”Give the toys to the little rich boys”. 

Nu finns det dock fler jullåtar som är helt genomlidbara. Tracy Thorn släppte en julskiva för två år sedan och flera spår på den går att lyssna på helt utan självskadebeteende. Hon gör exempelvis en fulländad cover på Dolly Partons ”Hard candy christmas” och Thorns melankoliska röst lämpar sig som få andra åt julsentimentalitet. 

Willie Nelson skrev 1963 en jullåt åt Roy Orbinson som heter ”Pretty paper” och den är barmhärtigt befriad från bjällerklang. Istället handlar den om gråtande män och hur det känns när allt gått helvete för sista gången och den är på så sätt en rätt genomsnittlig låt av Willie Nelson. Med beskrivningen av kontrasterna mellan den stirriga julhandeln och den ensamma mannen på trottoaren är det en låt som nästan verkar mer relevant idag än då.

Willie Nelson har även gjort en version av ”Baby it’s cold outside” tillsammans med Norah Jones men det enda som är bra med den är att Seth MacFarlane kallade den för ”the worlds most famous date-rape song”. En avlägsen svensk släkting till den skulle kanske kunna vara Jens Lekmans ”The cold Swedish winter” vilket i sådana fall bara visar att det är svårt att vara skandinav.

Spinal tap bjuder på sin skiva ”Break like the wind” från 1992 in till satanistisk julafton genom låten ”Christmas with the devil” och personligen skulle jag gå. Det roligaste med Spinal tap är för övrigt att Liam Gallagher inte visste att det var ett skämtband, vilket hans bror aldrig blir trött på att berätta.

Varför inte fira en alternativ jul med The Fall och en låt som deras ”(We wish you a) Protein christmas”? Julstämning kommer aldrig att betyda detsamma igen. 

Allra bäst är förstås de jullåtar som inte alls är jullåtar. Jag tänker till exempel på ett stycke som The Smiths ”Please, please, please, let me get what I want”, alternativt serverad i kombination med ”You’ve got everything now”. Morrissey själv valde ju att släppa ”I have forgiven Jesus” som julsingel 2004 vilket, att döma av hans självbiografi, han fann så roligt att han går omkring och fnissar åt det än idag.  

Svårare än så där behöver det egentligen inte vara. Julen är en prövning men den går att ta sig igenom om det sker till toner som dessa.