En vacker kväll i juli bjöd Mejeri-Robin hem till middag hemma hos sig på Bistro Berns. Man gör så på Östermalm. Jag accepterade trots att det innebar att jag var tvungen att ställa in mina planer på att spendera kvällen med att dricka ljummet lådvin och se gamla avsnitt av MASH på datorn. Det var högt spelat men det skulle visa sig att jag vågade och vann.
Bistro Berns är en tallbarrsformad resturang mitt i Berzelii park utanför Berns huvudbyggnad vid Nybroplan i Stockholm. Restaurangen består av en väldigt lång bardisk och en enkel men tillika lång rad med bord längs med husets fönstersida. Konceptet som jag förstått det går ut på att man kan äta vällagad men egentligen enkel mat vid baren eller vid något av de många, små borden. Det är även generellt sett så jag förstår ordet Bistro.
Som förortsbo fick jag vänta i parken eftersom SL i ett lynnigt utfall bestämt sig för att leverera mig till staden i tid. Mejeri-Robin nedsteg från sitt närbelägna palats lagom i tid för att undra varför jag satt och hängde på en bänk som en mås besökt innan mig.
Vi tog plats på uteserveringen och på min inrådan valde vi ett bord längst in i en hörna. Jag vill alltid ha ryggen fri vilket även är anledningen till att jag sätter mig med raggarna, ligisterna och de sömndruckna alkoholisterna längst bak i bussen. Vi fick nästan omedelbart flytta eftersom den överambitiösa personalen på Berns vridit upp gasolvärmarna till den grad att de svedde mina ögonbryn och gjorde besticken för heta att greppa om.
Menyn på Bistro Berns är föredömligt kort men ändå bred nog för ett antal variationer inom temat rustik fransk mat. För att vara mer specifik så är nog temat norra Frankrike. De sålde musslor på ett sätt som en del kanske associerar med Belgien men vem är jag att säga att de inte har dem på den franska sidan av gränsen också? För oss fanns det egentligen bara ett enda alternativ och det enda alternativet var choucroute.
Choucroute är ett franskt försök till att namnge surkål. Naturligtvis finns det tiotals miljoner med fransmän som inte förstår varför man behöver ett ord för surkål men i en viss del av norra Frankrike har ändå behovet uppstått. Den delen heter förstås Alsace även om den går under namnet Elass varje gång någon glömt att stänga grinden mot öster. Denna fascinerande del av världen är en underbar blandning av franskt och tyskt som har gett och fortsätter att ge oss franska viner på tyskt vis och tyskt matlagning på franskt vis och vice versa.
Klassisk Choucroute tillagas på ungefär följande vis: Man hackar lite lök och lite äppel, blandar det med surkålen och låter det koka i vittvin medan man kryddar lätt med salt och kummin. Mot slutet på kokningen lägger man lite fina korvar, fläsk, kassler eller vad man har på kålen och låter allt nå fullbordning tillsammans.
Jag vet inte om det var så de gjorde på Bistro Berns men jag vet att de måste ha gjort något rätt. Surkålen var fulländad. Den var syrlig men inte för syrlig, smakrik men inte sönderkryddad av den farliga kumminen och den var välkokt men ändå med perfekt tuggmotstånd. Oavsett om surkålen är tysk eller fransk så görs den bästa surkål jag ätit till denna dag på Bistro Berns i Stockholm, Sverige.
Till kålen fick man på nu redan känt vis några fina små korvar, välkokt kött av obestämbart ursprung, fläsk och potatis. Korvarna var små och vita och det finns några liknande på Lidl som kallas “Nurnbergare” men förmodligen finns det ett par dussin andra städer i Tyskland vars lokala stolthet ser liknande ut. Köttet, som kan ha varit sidfläsk, var i upplösningstillstånd och mycket fett vilket var något jag kunde både uppskatta och förstå. Fläsket var någon sorts verkligt tjockt bacon. Tillsammans var rätten en ypperlig upplevelse och en grundmurad produkt.
Till efterrätt köpte jag en söt fransk öl och kaffe. Det ska vara något sött till kaffet. Notan gick på strax norr om 300 kronor där huvudrätten stod för 198 kronor. Det är ganska långt från gratis för vad som i grunden är rätt enkel och billig mat men de som kokar surkålen på Berns tar dig långt för pengarna. Oavsett kostnaden är det en resa jag kan tänka mig att göra igen.
Bistro Berns är även fördelaktigt recenserad här