Boylans root beer sprider en arom av .. ja, vad är det, ingefära och tuggummi? och smaken följer precis därefter. Jag är så välbekant med doften och kliar mig i huvudet tills jag ger upp och letar upp ingredienserna på Boylans hemsida, och då slår det mig – oil of wintergreen, eller metylsalicylat, har jag ju arbetat med i olika sorters insektsforskning i ett antal år. Många insekter tycker tydligen det luktar mumma, och om nu Boylan menar att det är kanel, sassafrass, vanilj och körsbärsbjörk i den här drycken så är det säkert det, men det jag märker av är metylsalicylat eller vintergrönolja som det tydligen också kallas. Användningsområden som liniment och behandling av vävnader för formaldehydkonservering är ju inte så aptitretande, men trots allt detta är ju denna root beer från Boylan om inte lysande bra så i varje fall intressant för en som länge arbetat med metylsalicylat och aldrig fått för sig att smaka på det. För andra kan det möjligen vara aningen å den ensidigt udda sidan av smakspektrat. Å andra sidan är det såhär jag minns root beer, inte för att jag är någon expert på ämnet. Har man som jag en svaghet för läsk som smakar sådär överdrivet syntetiskt kan det däremot vara precis rätt. Eller i varje fall ganska.
Tre och en halv kemisk förening av fem möjliga. Typ en tjuga för en flaska på City Gross Bromma.
Är detta ett försök till en exklusiv root-beer? Ett intressant försök på en svår sak i sådana fall, den root-beer man får i dryckesmaskinerna på amerikanska snabbmatsrestauranger är mycket svår att se som något exklusivt.
Det är inte omöjligt att det är precis det som är avsikten, eller i varje fall någon slags ”ordentlig” root beer. Notera t.ex. att de tydligt talar om att det är cane sugar här, ingen high fructose corn syrup här inte! Smaken är väl däremot väldigt typisk, i varje fall såvitt jag kan säga. Har som sagt inte druckit så väldigt mycket root beer i mitt liv.