Bryggeribesök i Aying

aying 1

I Bayern gör man bayerska saker och om du inte tar initiativet till det själv så är det någon annan som gör det åt dig. Det var så jag kom att hamna på bryggeritur till Aying. 

Nu är ett besök på ett mycket fint bryggeri på den bayerska landsbygden förstås inte något som jag direkt måste släpas till. 

Ayinger är ett öl som endast recenserats en enda gång på Gödsvinet men det verkar gå bra för dem ändå. Det är ett litet bryggeri som säljer 70 procent av sitt öl inom en radie av 80 kilometer från Aying och de resterande 30 procenten i främmande länder. 

Bryggeriet är från slutet på 1800-talet men anläggningen vi besökte invigdes 1999 och i Aying kallar man den fortfarande för en av Tysklands modernaste. Det fick vi veta under inledningen av turen då en färgstark bayrare i traditionell tyrolerjacka och mustasch gick igenom sju generationer bryggare med hjälp av svartvita fotografier. 

Ayinger 2

Sedan fick vi i tur och ordning veta allt om ölets ingredienser, bryggprocessen och buteljeringen. Vår guide var mycket frispråkig och bland informationen han förmedlade smög det sig in kunskap om sådana saker som att man kan röka humle men att “svart afghan är bättre” och utifrån hans återkommande referenser till det holländska “ölet” Heineken drog jag slutsatsen att det förmodligen innehåller fler kemiska tillsatser än en molotovcocktail.

Särskilt intressant fann jag bryggprocessen bakom Ayingers utmärkta veteöl. Som en veteöl är den förstås toppjäst vilket betyder att jästen tillsätts i botten. Efter två dygn har den producerat massor av fin alkohol av meningslöst socker och i toppen av den gigantiska och öppna tanken flyter den omkring som ett skum. Jästskummet skopas av och återanvänds i omkring två år. Vår värd talade rörd om sin kollega jästen som jobbar hårt, varje vecka mellan söndag kväll till fredag kring lunchtid. Resultatet i form av  Ayingers ur-weisse är värt allt slit, det är med bryggarnas egna ord deras champagne. 

Den första möjligheten att provsmaka kom först strax efter klockan elva på förmiddagen. Det var då vi fick pröva den underbart sträva och torra kellerbierversionen av vad som skulle komma att bli en laddning med Ayinger Jahrhundert. Lite senare bjöds det på en fantastisk smakrik men välbalanserad Alt-bairisch dunkel uppe i den fina lilla serveringen ovan alla tankarna med bubblande ölkultur. 

Själva bryggerirundvandringen var mycket bra, intressant, kärnfull och med inslag av öl. En medresande jämförde med rundvandringen på Paulaners bryggeri, vilket lär vara en långt mer industriell upplevelse som huvudsakligen är intressant för maskiningenjörer. 

Aying är en mycket liten by cirka tre mil från centrala München och bryggeriet äger allt och alla i denna lilla by. En intressant del av den lokala historien är att den svenska armén brände kyrkan i byn tre gånger under det trettioåriga kriget. Det fick jag veta av en mycket gammal museiguide som hötte med fingret och berättade när hon fick veta att jag var svensk. 

I övrigt var stämningen väldigt välkomnande i Aying. Väldigt många av dem som bor där jobbar i besöksnäringen kring bryggeriet och de erbjuder flera olika traditionellt bayerska värdshus och hotell i byn åt utländska men framför allt bayerska gäster. 

Det verkar alltså gå bra för Ayinger, som expanderar kraftigt i stora delar av världen. Bakom bryggeriet står familjen Inselkammer som från en enkel bondebakgrund kom att bli en ganska förmögen klan under 1900-talet. Bland familjens tillgångar märks ett helt kvarter av centrala München, faktiskt mitt emot det klassiska Hofbräuhaus nära Marienplatz. Om bryggeriet mot förmodan skulle få slut på pengar så kan de alltså helt enkelt höja hyran för hyresgäster som Hard Rock Café, vilket skulle vara en dubbel vinst. 

Ayingers öl är svår att få tag på i Sverige, systembolaget säljer visst bara deras winter-bock. Detta är förstås i sig en anledning att åka till Ayinger för lite folkbildning och lite öl. 

aying 3

4 reaktioner på ”Bryggeribesök i Aying

  1. När min dotter var där på studiebesök med gymnasiet (yrkesmöjlighet) förbjöd läraren eleverna att ta bilen dit. Guiden påstod att elevern för hälsans skull helst skulle dricka ett par liter öl om dagen och så blev han purken när tjejerna hellre ville dricka Apfelschorle (den ransonerades till skillnad mot ölet).

  2. Låter som ett trevligt besök! Själv har jag bara besökt bryggerier i Nederländerna, dels ett fint mikrobryggeri i Nijmegen och sedan Grolschs stora ölfabrik utanför Enschede. Det förstnämnda var betydligt gemytligare, fast det var också intressant att se hur få anställda Grolsch behöver för att kunna producera enorma mängder öl. I bägge fallen bjöds man på öl men i Nijmegen fick man sympatiskt nog ett glas innan rundturen började, medan Grolsch visserligen hade öppen bar efteråt men bara i tjugo minuter typ, så man hann ändå inte testa särskilt många olika sorter.

    Bryggeribesök är kul i alla fall. Finns säkert många möjligheter att utöva den hobbyn i Tyskland.

  3. Maria: Under vårt besök var det en person som inte drack alkohol eller åt kött, vilket gjorde både bryggeribesöket och besöket på det traditionellt bayerska värdshuset efteråt ganska meningslösa. Guiden var mycket vänlig men när hon bad om cola mix istället för en valfri öl så sänktes stämningen lite.
    K: Jag har faktiskt också varit på Grolsch i Enschede och delar väl din upplevelse, drack dock en fin öl där som bara såldes inom 20 km från bryggeriet. Detta var, förstås, det nya bryggeriet, inte det som delvis förstördes i fyrverkeriexplosionen. Guiden i Aying menade faktiskt att om man skulle dricka en anständig öl i Nederländerna så var just Grolsch alternativet, den är “renare” i än andra stora holländska märken, alltså inga genvägar i bryggprocessen genom olika tillsatser etc.

  4. Intressant att höra, jag har alltid gillat Grolsch. Guiden där framhöll att två flaskor om dagen var bra för en. Kan ligga nåt i det, i varje fall brukade jag alltid ha en back stående hemma när jag bodde i Holland.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.