Hofbräu original (1537)

En av höstens verkligt viktiga ölnyheter har hittills gått helt okommenterad här på Gödsvinet. Jag syftar förstås på Systembolagets senkomna men ändå välkomna beslut att introducera Hofbräu Original i det ordinarie sortimentet. Hur det har fungerat utan den är en obesvarad fråga.

När jag bedömer en öl så gör jag det utifrån Hofbräu Original. Jag gör det eftersom det är ölen som bäst beskriver alla ölsorters essens. Hofbräu Original är arketypen som alla andra öl grundar sig på. Det är ölen som den smakar i sin allra renaste och mest avskalade form. 

Medan jag skriver detta kan jag för mitt inre höra de upprörda och oroväckande andfådda rösterna från hundratusentals av Gödsvinets läsare. Jag är förstås medveten om att Hofbräu Original är en filtrerad och relativt modern typ av lageröl och jag inser också att den första ölen förmodligen smakade och luktade som den armhåla den faktiskt jästs i. Det har inte heller gått mig förbi att man kan utveckla smaken hos en öl oändligt mycket mer med hjälp av humle, malt och alkoholiserade belgiska munkar. 

Det är dock just detta som är kärnan i mitt resonemang, sådant som det nu är: Hofbräu Original är världens renaste öl och endast i världens renaste öl kan man skönja nyansera i ölet i sig. Det finns inga excesser men inte heller några kompromisser. Enkelheten är fulländningen. Ja, jag fick Steve Jobs-biografin i julklapp och jag använder den redan.

Hur recenserar man då en öl som Hofbräu Original? Det är som att recensera öl i sig. Om man gillar öl så gillar man Hofbräu Original. Om man inte gillar öl så säger man förmodligen att världens bästa öl kommer från Belgien. Personligen gillar jag öl.

14,90 kronor på systembolaget, nummer 1537 i katalogen

Fem zen av fem möjliga

Hem från jul

Jag är nyss hemkommen från julfirande i en del av landet där årets julklapp de senaste 60 åren har varit en egen skrotbil att skjuta prick på i trädgården. Någon sådan blev det inte för mig, bagagebegränsningen hos blekingeflyg tillåter det inte och förresten ser Solursparken illa nog ut som det är.

Den finaste julklappen jag fick i år var ett V75-system som min mormor gav mig en andel i och det säger jag inte bara för att det föll ut med sju rätt på annandagen. Det krävs ett speciellt sinnelag för att som henne satsa en extremt begränsad julklappsbudget på ett kort och kamma hem högsta vinsten åt alla kring julbordet. Ett sinnelag som inte blir mindre speciellt för att man är 83 år och egentligen borde fokusera på nästa cellgiftsbehandling.

Det blev förstås inga stora pengar att dela på men det är mindre viktigt i sammanhanget. Vad som är viktigt är att julen nu är över och att jag åter sitter bakom skrivbordet i mitt örnnäste i Vällingby. Med en travvinst.

Ett problem med att komma hem är förstås att det jag som lämnade samma hem för några dagar sedan tydligen praktiserade någon version av den brända jordens taktik. Det finns inget kvar inom dessa väggar att uppehålla liv som vi kommit att känna det.

I kylskåpet vilar endast de härskna resterna från en fest på mycket potent mögelost från Winjas på Kungsholmen. När jag öppnade dörren slog en illaluktande vind emot mig. Luften kom för ett ögonblick att innehålla lika mycket mögelsporer som på en genomsnittlig högstadieskola.

I skafferiet vilade en del bröd i ungefär samma skick som osten men med fler kolhydrater. Jag hittade även tre paket bönor, en nästan tom vinbox och en flaska Famous Grouse. Detta kan vara början på en intressant tisdagskväll.

Om SVT-produktionen ”Här har du ditt kylskåp” spelats in här så hade förmodligen den outhärdlige kocken hoppat från min balkong på den 13:e våningen och tv-tablån hade varit lite bättre på grund av det. Nu blev det inte så.

Nu intar jag istället en middag bestående av surt vin och ett industriellt framställt vitlöksbröd från frysen. Och jag är inte en 21-årig student på en lite för dyr restaurang.

Det viktigaste med hemkomsten är dock att arbetet med att sammanfatta Gödsvinets andra kalenderår kan inledas. Vi gick mot en tveksam avslutning på 2011 på grund av blygsamt postande i december månad men Nils avhjälpte en del av det problemet med vad som måste beskrivas som en inspirerad vansinnesspurt dagarna före jul. Nu ska vi nog kunna knyta ihop det här med excellens.

Medan jag skriver detta känner jag hur den näringsrika godheten hos tusen olika sorters transfett uppfyller mig och hur tanninerna tindrar i mitt mellangärde. Middagen har kommit till ända och det är dags att återgå till jobbet.

Gouden Carolus Christmas (11360)

Det är nu dagen före julafton och systembolaget stänger om en trekvart. Det är den där magiska stunden då planer smids och de avgörande besluten fattas. Har du allt du behöver för julbordet? Har du en Gouden Carolus Christmas? Då föreslår jag att du virar in dig i tjocka lager med skyddande textil och beger dig ut i decemberkylan för att köpa en sådan.

Gouden Carolus Christmas är en julöl med en tydlig smak av Belgien. Den är söt, stark och doftar av något som skulle kunna komma ur en påse från Haribo. Detta är utan vidare den mest smakrika och intressanta av alla de öl som systembolaget spridit till en huvudsakligen ovetande allmänhet.

Detta är en julöl men tro inte att den därför har något med julmaten att göra. En matchning med sill och köttbullar vore förödande. Istället skulle jag vilja föreslå att du dricker din nyligen inhandlade Gouden Carolus Christmas lite senare på julaftonskvällen. Spola ner knäcken i toaletten och ge kolan till hunden. Denna öl är det enda julgodis du behöver.

Gouden Caolus Christmas smakar läckert av lakrits och kungen av Danmark. Det är smaker som vi kanske inte vanligtvis associerar med öl men å andra sidan associerar vi inte heller vanligen Belgien med smak. Jag ville egentligen inte gå in på det men bör vi alls tala om smak kring jul? Är julen ett fenomen som tål det? Jag trodde inte det. Sätt fart nu.

29,50 kronor på systembolaget, nummer 11360 i katalogen

Fyra salta balkar av fem möjliga

Dagens korta: Negroni och oxhjärta på Bastard

Delar av Svinet samlades i går på Bastard för att gödas. Medan samtliga övriga deltagare körde ölspåret valde jag istället att gå hårt ut med ett glas ekologisk och förvånande prisvärd champagne. Med en skissad dissekerad blodigel slött sneglandes ner från väggen satte vi sedan tänderna i ett oxhjärta med senapsvinägrett. Måltiden fortsatta med kanin och hemmagjord blodpudding till huvudrätt och sedan en bit dansk mögelost. Allt vällagat och rimligt prissatt. Vegetarianen i sällskapet tror jag tyvärr inte var fullt lika nöjd. Explicita köttrestauranger är väl inte så bra på den biten helt enkelt.

Kände mig manad att testa en välbalanserad och frisk Negroni (gin, campari, martini) innan det bar ut i natten. Cavabaren var tom så vi avrundade med en IPA på Pickwick istället.

Fyra anatomiska anrättningar av fem möjliga.

Hibernation ale (11332)

Julölskorridoren på systembolaget i Vällingby kan vid ett första ögonkast se ut att ha varit med om något fruktansvärt. Den är i allt väsentligt tom och i ett bedrövligt skick på ett postapokalyptiskt vis. Villaägarna har slagits med radhuskurarna och höghusfolket om de sista julölen från alla de stora bryggerierna. När jag vandrar genom det öde landet finner jag dock att allt inte är förlorat

För längst in i hörnan fann jag det som ingen annan vällingbybo vill dricka till jul. Flaskorna som kostar mer än 25 kronor. Det är berättelsen om hur jag kom hem med en flaska Hibernation ale från Great Divide Brewing Company.

Hibernation ale är en julöl som är så julig att den förmodligen inte passar till någon sorts julmat. Det är inte någon dålig öl. Den bärs upp av skelettet av en maltig snarare än humlig öl och det är något fint att bygga på. Sedan kan jag förstås leva utan smakerna av nejlikor, apelsiner och danskt rågbröd. Åtminstone i min öl. Men det är sådant man får leva med i december månad. 

29,90 kronor på systembolaget, nummer 11332 i katalogen

Tre lite för korta recensioner av fem möjliga

 

Castelar Brut Reserve (99128)

Vintageskumpaglas i Marie antoinetteutförande från Baccarat fick jag nyligen i present av min gode vän Johan N. Vad vore då inte lämpligare än att nyinviga dessa i samband med en spontanmiddag där den generöse givaren närvarade?

Alltid pigg på att testa ny skumpa hade jag en flaska kylt bubbel (Castelar Brut Reserve) från Uruguay. Måste säga att det blev en besvikelse, Pommac med alkotouch är nog en rättvis sammanfattning. Glasen gjorde dock en del och lyfte upplevelsen några snäpp.

Undvik!

Rysk nyår

Som brukligt har jag glatt tagit på mig ansvaret för att komponera detta års nyårsmeny. Min fallenhet för bubbelvin ledde mig till det klassiska tillbehöret blinier (gärna med kaviar). När kungskrabba även visade sig kunna kallas stalinkrabba (Paralithodes camtschaticus!) var det ryska temat spikat.

Vad ska man då göra för rysk huvudrätt? Jag vill fortfarande att det ska andas nyår och vara enkelt att konvertera till ett vegetariskt fullgott alternativ. Möjligheten att göra egen seitan istället för färdigköpta (och därmed färdigkryddade) tsaispett finns men jag har inte så mycket vana (hrm, aldrig gjort det). Får värpa det det där lite till.

Någon form av hemmagjord sorbet, ev vodkabaserad till efterrätt. Tryfflar i något pseudoryskt utförande och sedan ost.

Har ni några tips om hur jag kan ryska till menyn? Rödbetor i någon form men antagligen inte borstj? Chicken Kiev (faktiskt inte ett ryskt påfund)? Hmmm. Jag återkommer när jag funderat lite till.

Ikväll skall för övrigt 3/4 av gödsvinet käka på Bastard i Malmö. Genererar säkert en rapport eller två.

Billigare skumpatips inför nyår är Geisweiler Monopole (Frankrike), Gardo & Morris Brut Rosé (Nya Zeeland), Rotari (Italien) eller Codorniù (Spanien) i någon form.

Dagens korta: Bistro le Garage

Norrland. Norrsken, snö, ”torr kyla” och ordkarga jägare i evig barrskog. Eller Refused, seitan, IKSU, Ålidhem och…Bistro le Garage.

Bra mat, kunnig personal som gärna delar med sig av sina funderingar och möjligheten att få Raisignac till desserten. Bra saker alltihop.

Här skall ni lätt käka om ni är i trakterna. Vi bokade samma dag vilket gick bra (ytterligare en bra sak med Norrland). Sen finns det ju de som inte anser att Umeå är Norrland, för mig som exilskåning är saken klar.

Montirius le Clos var en klar höjdare till kött och ost. Ett ekologiskt vin som jag tyvärr inte minns vad det hette föll mig absolut inte i smaken. Helt vidrigt om jag ska vara ärlig, mitt middagssällskap fann dock inget fel på det.

Sammantaget fyra hardcorekidz av fem möjliga

Pistonhead chimney sweeper (11439)

De allra flesta av de sanningar som Gödsvinet hade att säga om Pistonheads lager i april 2010 gäller även för denna julöl under samma varumärke. Detta är också en måttligt upphetsande men ändå anständig öl för folk som handlar på Carlings. Fast med julkryddor. Det är egentligen allt du behöver veta.

Pistonhead är förstås Spendrups försök till hipphet och det är en etablerad sanning att alla som försöker vara hippa är dömda att misslyckas. Spendrups har misslyckats med pistonhead-satningen och istället levererat sammanlagt fem öl som de förmodligen kunde ha gjort ändå.

I den brokiga massa av flanell och dålig andedräkt som vi känner som Sveriges ölbloggare väcker försök sådana som Spendrups ständigt mordiska uppsåt. Tanken på att de stora ölkapitalisterna försöker smyga in under radarn på den lilla delen av marknaden som kontrolleras av mikrobryggerierna genom att simulera autenticitet får fullkomligen blodet att koka i ohälsosamt trånga vener och artärer hos alla oss som tar bilder av ölflaskor på vår diskbänk.

Borde då Pistonhead chimney sweeper ha en varning på etiketten som säger ”Kan innehålla spår av Spendrups”. Ja, förmodligen. Men i slutänden spelar det nog inte så stor roll. Det är trots allt viktigare att detta är en rätt klassisk julöl av julölskarkaktär som smakar av pepparkakor, grönmögelost och citrus.

13,90 kronor på systembolaget, nummer 11439 i katalogen

2,5 hittepåöl av 5 möjliga 

Innestående kredit

Jag har aldrig gjort anspråk på att vara en välorganiserad person. På bilden ser du en liten del av anledningen till det. Det är några av de många stämpelkort som jag fått på Sibyllans Te och Kaffe på Sibyllegatan i Stockholm.

Tanken är förstås att man får en stämpel för varje gång man handlar och sedan löser in ett fullt stämpelkort mot ett paket te eller motsvarande. För att det systemet skall fungera måste kunderna komma ihåg att ta med sina kort. Det är där jag kommer in i bilden. Jag är fullständigt oförmögen att komma ihåg korten och därför får jag ett nytt varje gång. Ibland tröttar personalen på Sibyllan på mig och ger mig bara en stämpel på kvittot istället för ett helt nytt kort. 

När jag går igenom min privatekonomi så framstår min samling stämpelkort från Sibyllan som min kanske likvidaste av likvida tillgångar. Jag skulle kunna låna till ett hus med mina stämpelkort som säkerhet. Jag skulle kunna få världekonomin i gungning och sedan stanna den igen med mina stämpelkort.  

Vad ska jag då göra med alla korten? Det skall jag berätta. Jag ska göra rent hus. En dag tar jag gröna linjen in till stan och tömmer butiken. Mot en packe stämpelkort tjockt som ett lår byter jag till mig säckvis med kaffe och te från världens alla hörn. 

Jag ska springa runt i cirklar på Östermalmstorg och kasta kaffebönor omkring mig till sång. Jag ska strö kaffepulver längs med hela Drottninggatan och bygga en stack med grönt te utanför Rosenbad. Jag ska galoppera upp till slottet och kasta Earl Grey på högvakten. Sedan ska jag dumpa resten i strömmen och se hur den förvandlas till en ångande kopp. Det ska jag göra dagen då jag löser in mina kort.

Tills dess kokar jag en kanna och bidar min tid. Jag märker förresten att det är dags att handla kaffe snart igen.