Okategoriserad

Grok

av Johan

Det är lördag eftermiddag och stora delar av det svenska folket står medan jag skriver detta i begrepp att slå sig ner framför TV:n och sakta klämma anden ur ännu en kväll av sina liv. Taco-köttfärsen puttrar kanske redan i pannan och någonstans har någon tjuvöppnat en chipspåse. 

Gödsvinet är och har alltid varit en kraftfull röst i kampen mot mysandet men vi inser förstås att det är en kamp som inte går att vinna. Folk kommer att samlas i soffan framför idiotiska TV4-program oavsett ifall vi gillar det eller inte. Om det nu måste ske så bör det åtminstone ske med någon sorts värdighet. Vi kan kalla det skadebegränsning. 

Produkten på bilden heter Grok och den kan skänka just en gnutta värdighet till TV-kvällen. Visst, den har kanske inte alla de artärförtätande egenskaperna som vi kommit att uppskatta hos en 450g påse ostkrokar från Överskottsbolaget men den har något annat. Grok har smak, om det betyder något för dig. 

Grok är, såvitt jag förstår, en produkt som består av 100% torkad parmesan. Det är ju egentligen genialisk. Du har säkert varit med om att göra pizza eller varma smörgåsar i ugnen som oavsett hur goda de blivit på något sätt ändå inte är lika goda som de där resterna av lätt bränd ost på plåten. Grok är den enda rimliga ersättningen för ugnsplåtsost på den svenska snacksmarkanden. 

Naturligtvis kom jag mig inte för att köpa en påse själv. Jag fick med våld bända den ur fingrarna på mejeri-Robin för att hinna skriva om den innan han gjorde det. Han kommer inte att skriva några mejerirecensioner med de händerna på ett tag.  

Grok är ingen billig produkt, Robin lär ha gett kring 40 kronor för en påse om 60 gram. Inte en bra investering om han gjorde den i avsikt att skriva om produkten innan Gödsvinet. 

Alla ni som köper livsmedel med andra avsikter än att skriva om dem bör dock inte avskräckas av priset. Man får unna sig saker till helgen. 

Brewdog There is no Santa (11178)

av Johan

Av alla bryggerier som säljer julöl genom systembolaget i år, och de är många, är det nog Brewdog som bäst fångat den där riktiga julkänslan. Som självutnämnda punkare ger de förstås fingret åt denna den mest förhärdat vidriga av alla helger och det gör de rätt i. På etiketten till säsongens There is no santa skriver de att ölen skall betraktas som ”A Santa’s little helper for all those battling through the festive season”. Det är ett julbudskap som jag kan ställa mig bakom.

Julen är en högtid med många utmaningar och nästan alla av dem blir lättare med en flaska från Skottland. Julmusik, fet mat, dåligt väder och barn med tindrande ögon, det är en skräck som aldrig upphör. Säg ja till alkohol i jul, för barnens skull. 

There is no santa är dessutom en förhållandevis god julöl. Den är smakrik men inte söt vilket håller de annars ganska vilda smakerna i schack. Den smakar av torkad frukt, avslagen julmust, ingefära, nejlikor och enbär men inte mer än att man kan leva med det. 

Varje gång jag dricker en kryddad julöl funderar jag på hur den hade smakat utan kryddningen och varför jag helt enkelt inte köpte en sådan öl istället. När det är en There is no Santa från Brewdog så låter jag dock inte de tankarna förstöra min dag. Detta är en god öl, med eller utan julkryddor. 

19,90 kronor på systembolaget, nummer 11178 i katalogen

3,5 grinch av 5 möjliga 

Glenphilly whiskeycheddar

av Johan

Jag äter ost. Det har varit en sådan dag igen. Det är en whiskeycheddar så jag dricker whiskey till. Det har varit en sådan dag också. 

Den strävt torra cheddarosten smälter till en toxisk pöl av smak medan jag försöker minnas något om Somerset. Det är därifrån som cheddarost kommer om den görs rätt och det är därifrån som min Glenphilly whiskeycheddar kommer. Jag har läst något, någonstans, om whiskeycheddar från den lilla byn Ilchester i Somerset.

Naturligtvis har jag läst det på mejeriprodukt.se, Nordens ledande källa till information om mjölkbaserade livsmedel. Det vet jag med säkerhet eftersom det också är min enda källa till information om mejeriprodukter.

I augusti skrev mejeri-Robin om Steffos whiskeycheddar från Ilchester British Cheese och han gjorde det fylld av entusiasm. Osten fick betyget fyra av fem. Det för oss fram till dagens recension.

Osten på bilden är en Glenphilly whiskeycheddar som tillverkas av Ilchester British Cheese, ett företag som ägs av den norska ostjätten Norseland. Denna Glenphilly whiskeycheddar importeras, i likhet med Steffos whiskeycheddar, till Sverige av Wernersson ost i Ulricehamn. I likhet med Steffos ost innehåller den också två procent whiskey men inte ett spår av whiskeysmak.

Är det förmätet av mig att påstå att det är samma ost? Jag kommer inte ihåg hur mycket min ost kostade så det går inte att avgöra hur mycket billigare den blir om man tvingas stå ut med Steffo Törnqvists ansikte i kylskåpet.

Glenphilly whiskeycheddar innesluts av ett tjockt och rätt envist lager med vax. Ett av de mer rörande ögonblicken när jag fann denna produkt i hyllan på Coop Extra var när jag såg texten på osten som uppmanade mig att ta bort vaxet innan jag åt den. Det besparade säkert både mig och många andra betydande obehag.

För att vara en cheddar är Glenphilly whiskeycheddar en något vit och krämig eller gräddig cheddar medan jag föredrar min cheddar gul och torr. Man kan säga att vi fick en dålig start tillsammans. När man lärt känna osten bättre så finns det dock en hel del bra saker och säga också. Den har en rik och fyllig smak med god rondör och betyget blir därför gott. Kanske är detta den godaste prästosten jag har ätit. 

3,5 äppel av 5 möjliga

 

Vad ska man göra med brysselkål?

av Jonas

Brysselkål är av många ansedd som den i särklass äckligaste grönsaken. Och inte kan man klandra folk med sina traumatiska minnen från skolmatsalar med överkokta brysselklumpar.

Men faktum är att brysselkål behöver inte vara äckligt. Den beska smaken som många förknippar nämnda bollar med framkommer först när man kokar dem för länge. Med en koktid modererad till c:a 7 minuter slipper man beskan, och det smakar bara vanlig grönsak.

Just det, bara vanlig grönsak. Ganska trevligt, men rätt vanligt. Men vill man göra något alldeles extra gott av brysselkål ska man göra puré. Det gör man genom att först mixa den kokta brysselkålen så slät man bara kan. Sedan spär man med vispgrädde till lämplig konsistens och smakar av med rätt mycket salt.

Purén blir vackert illgrön och smakar friskt och rent. Den passar utmärkt som tillbehör till bättre kött som filé av nöt eller vilt.

Se till att mixa först och tillsätta grädden sen. Jag råkade göra det i fel ordning sist, och då blev grädden vispad. Inte så vackert, men fortfarande gott. Egentligen ska det bli en helt slät kräm.

Dagens korta: Mellow, Sthlm

av Nils

Tidigare har jag bara varit här och vänt för en öl. Den här gången blev det istället trerätters på någon annans bekostnad. Rårakan är enligt kostens alla regler, oxryggen går inte av för hackor liksom chokladfondanten som faktiskt var perfekt.

Trevlig lagom servil service. Priserna vet jag ingenting om och när man för en gångs skull slipper betala så tänker jag inte kolla upp det heller (ok, se priser här).

Rekommenderas!

Strange fruit

av Johan

Jag är ingen medveten konsument. Jag är stundtals en medvetslös konsument. När jag motvilligt vaggar ner till Coop Extra i Vällingby för att handla så gör jag det helt och hållet utifrån mycket primitiva instinkter. Jag kan känna igen enklare färger och former men på det stora hela är innehållet i min kundkorg helt slumpmässigt. Jag vet aldrig vad jag ska ha och jag vet aldrig vad jag får. 

Idag fick jag med mig frukten du ser på bilden och jag vet inte vad det är för något. Det ser ut som en gigantisk citrusfrukt. Jag placerade en normalstor Willie Nelson skiva bredvid för att ge en referens som alla känner igen. 

Den unga kvinnan i kassan visste inte heller vad det var för något. Hon såg kort på mig som om jag kläckt den själv. Det enda jag kunde upplysa om var att den kom från någonstans i östasien och att den låg i en så fin pyramid att jag var tvungen att köpa en. Det var inte nog. Jag höll upp kassan med samma självklarhet som någon dubbelt så gammal som mig själv och det samlades med tiden en imponerande folksamling bakom mig medan artbestämningen fortskred. Lyckligtvis är det väldigt få som har några tider att passa mitt på dagen i Vällingby. 

Vad är detta? Ett resultat av klimatförändringarna? En citron från Fukushima? Jag tänkte skära den mitt itu men jag är rädd för att det hoppar ut en liten rosa dinosaurie som blåser såpbubblor. Kanske tillkallar den med sitt skrik en vuxen skräcködla som lägger hela västerort i ruiner? Jag kan inte ta det på mitt ansvar.

Jag knackar på den likt en tant på Möllevångstorget. Från fruktens innanmäte hör jag bara ett dovt ekande muller. Den behöver nog mogna ett litet tag. Det är den nog inte ensam om.   

Sverigesvinet

av Jonas

Gödsvinet har som bekant inte någon partitillhörighet. Vi tar ingen som helst politisk ställning.

Ett parti svinet alldeles särskilt inte hör till är sverigedemokraterna. Här är en intressant artikel om dem i aftonbladet.

Nämnda demokrater har nyligen beslutat vad svenskhet är. Visserligen är det inte någon som bett dem om detta klargörande, men för härförare Åkesson är detta tydligen viktigt. Att kunna dela in folk i olika grupper är nämligen centralt för ett parti vars grundidé är att skapa motsättningar mellan människor. Tydligen finns det tre typer av människor: Infödd svensk, assimilerad svensk och icke assimilerad. Åkesson poängterar att det inte handlar om att olika människor har olika värde eller rättigheter, det får bara inte bli för många av några förutom de infödda svenskarna. Inget nytt, allt känns igen från en mustaschprydd herre som ställde till oreda under det gångna århundradet.

Men SD ska ha heder för en sak. Det finns en konsekvens i resonemanget.

Enligt SD är det inte bara möjligt för invandrare att assimilera sig och bli kulturellt svenska. Även de från kategorin ”infödda svenskar” slutar vara svenska om de byter ”lojalitet, språk, identitet eller kultur”.

Vi som råkar ha svenskt påbrå är inte på något sätt heliga. Var gränsen går för bli avassimilerad vet jag inte, men jag antar att det räcker med att vägra bära knätofsar i storkyrkan för att kunna förpassas till kategorin icke assimilerade.

Ingen går alltså säker. De med utländskt påbrå får det naturligtvis allra jävligast om SD får någon makt att tala om, men vi på svinet ligger nog pyrt till i kategorin infödda svenskar. Inte nog med att vi har raljerat över SD förr, vi har ju också omfamnat en mängd exotiska kulturyttringar. Jag var nära ett snedsteg för ett tag sedan när jag skrev om en pasta bolognese, men hann rätta mig.

När nästa person berättar för mig att bara de som har något att dölja är rädda för FRA-lagen, då ska jag återigen dra det gamla slitna exemplet om att SD kan komma till makten och ha tillgång till allt du någonsin har tänkt. Men den här gången ska jag backa upp det med att inte ens du med din helsvenska hembygdssläkt går säker. Det spelar ingen roll hur många folkdräkter som ryms på vinden hos dina föräldrar eller hur många skivor du har med Kalle Moreaus. Om du inte delar Jimmies kärlek till falukorv, fornminnen, rotmos och kalles kaviar så är du inte svensk. Och om FRA snappar upp detta, då ligger du brunt till.

Ayinger winter-bock (11011)

av Johan

Detta är recensionen som aldrig skrevs. Den kommer heller aldrig att skrivas. Jag beklagar det. I ett försök att hinna informera allmänheten om årets alla julöl satte jag mig för att prova dem alla. Det tog förstås ände med förskräckelse. En halvliter stark Ayinger winter-bock var det sista jag drack innan jag kom på att det finns roligare saker att göra under inflytande av alkohol än att skriva om det. 

Det hör till historien att systembolaget har tagit in ovanligt många och ovanligt goda julöl just i år. På mitt lokala systembolag här i Vällingby har de avsatt en hel korridor åt julölen och gud vet att de inte ägnar tid åt nyheter om de inte verkligen måste. 

Bland alla dessa julöl är kanske Ayinger winter-bock den bästa. Det är en len, för att inte säga tjock, svart vätska med mer djupgående karaktär än skrikiga karaktärsdrag. En del säsongsöl av liknande slag går helt överstyr med kryddningen, som i fallen med Dugges Rudolf ren ale eller Sigtunas Midvinternattens mörker. De stoiskt återhållsamma tyskarna respekterar ölkonsten för mycket för att pynta sönder en god brygd med bjärt skinande smaker. 

Istället låter de malten tala och det är ett språk som inte alla förstår men som alla måste respektera. Visst finns där en del runda smaker av russin och torkad frukt men de framträder i en diskret chokladaktig fyllighet som känns harmonisk. 

Det är därför en stor skam att denna fina öl aldrig kommer att recenseras. 

29,90 kronor på systembolaget, nummer 11011 i katalogen

Fyra advent av fem möjliga

 

Saiko

av Jonas

Jag har halkat efter på senare tid. Slappat. Inte hängt med bland hipsterrestaurangerna. Det är hög tid för en uppryckning.

Sagt och gjort. När det blev dags för hämtmat under fredagskvällen valde jag bort Tamnack Thai, Hai och falafel no 1 och istället styrde jag kosan mot Saiko vid S:t Knuts torg. Det var en lång promenad. Väntan vid kassan var ännu längre, trots att maten redan var färdig när jag kom. Men vad gjorde det när den färgglada hipstersushin låg och plirade så fint på mig under sitt genomskinliga plastlock.

Saiko har egentligen inriktat sig på så kallade japas. Det är en finurlig språkkonstruktion som är en sammandragning av orden Japan och tapas. Men dessa fanns inte på hämtmenyn, så jag chansade på en mixtallrik och makirulle med högrev. Japp, högrev.

Kalla det onödigt, smaklöst, pretentiöst eller vad du vill. Jag blir själaglad när någon försöker göra något kul med sushi, en vanligtvis genomtråkig maträtt. Högrev, pumpa och apelsin i en makirulle genererade inga änglakörer, men för att vara en sushirulle var den utmärkt. Högreven var mör och fin, och tog upp större delen av både smak och konsistens. Några brända små representanter från växtriket prydde anrättningen, som syns på bilden ovan, och de gav en välkommen knaprighet och liten udd i smaken. Som en bonus blev man rätt mätt, något som sushi ofta misslyckas med.

Mixtallriken var en salig blandning av traditionell sushi och fantasifulla rullar. Jag anade sill med fänkål i en, okänt skaldjur i en annan. Ett litet minus för att de inkluderade de lite trista omeletterna som alltid invaderar sushibrickorna, men i övrigt mycket bra.

Som ett tillbehör jungfruprovade jag Kimche. Det var inte så tokigt. Blev nästan lite besviken efter allt farligt jag hört om fenomenet i fråga.

Saiko i Malmö får fyra fiskar varma av fem möjliga.

Dagens korta: Chokladfabriken

av Nils

Säkert var mans ägo vid det här laget men ack så gott och i min mening prisvärt.

Själv gillar jag de små petits fours bäst, inte minst den med mint å guld (sic!) eller den med citronfyllning å marrängtopp. Idag blev det båda två tillsammans med oförskämt många espresso. Det krävs något extra om man ska orka gå igenom hela WHO´s diagnossystem ICD-10 i jakt på case definitions.

Dagens lunch med italiensk lammkorv inhandlad på Cajsa Warg gick inte heller av för hackor.

Happy svinivus!