Efter en snabb räd mot Sibyllans Te- och Kaffehandel precis innan stängningsdags har teförrådet nu fått påökt, inte för att det precis gapade tomt innan dess. Såhär till toasten på lördag förmiddag passar vi på att testa deras Ceylon Dimbula, ett te som i varje fall har namnet med sig. Det är ett trevligt te, piggt och nytert, som sitter fint i koppen till lunch-toasten eller i ensamt majestät. Man skulle kunna säga att det är som ett breakfast tea, men inte lika runt och fylligt, med lite mer fokus på efterbeskan. Det blir ett lite tunnare te, men ändå behagligt. Jag får en spöklik känsla av att inte vara riktigt nöjd, och min tanke går osökt till den där gången för tjugo år sen, när jag precis gjort en kopp te från det där stanniolpaketet med bilden av en glad tekopps-svängande indier i festbyxor. Kanske är det Ceylons öde: att göra te som blir helt ok, men inget att skriva hem om. Lite som Tysklands öde vad gäller öl, om ni frågar mig. De vet precis vad de sysslar med, men det blir bara sällan något minnesvärt.
3.5 män i festbyxor av 5 möjliga. 69 kr/hg på Sibyllans.
Precis vad jag tycker om Kooh-i-noor! Också den en ceylon ju. Har nu bryggt min första kopp från staniolpaketet och jag är lite besviken faktiskt. Ditt Ceylon från Sibyllas är säkert bättre än mitt Kooh-i-noot (för övrigt namnet på världens största diamant!). Tycker inte att det smakar nåt. Silverthé? Nä, mn nöästan, om det inte vore för beskan efteråt. Viss känns det som man dricker thé men smaken ör synnerligen diskret o h tråkig. Men ändå inte oangenäm. Jag köper inte en till, men dricker väl upp paketet jag köte, på ett knappt halvkilo, vilket lär ta ett tag.
Hade förresten aldrig hört talas om öle Majbock, som ni skriver om. Frågade en mycket ölintresserad kompis och han muttrade nåt med ”självklart”, som att jag borde begripa att han självklart är bekant med Majbock. Han är lite ölsnobb verkar det som, min polare. Jag passade på att tipsa om Gödsvinet. Nu har jag sagt mitt.
Mycket intressant! Kanske är det något med Ceylons mark och klimat som leder till lite blekt te, helt enkelt. Vindrickarna pratar ju mycket om terroir, och tydligen studeras det likaledes för te.
Försökte mig för övrigt på en lite längre bryggning (5 min) av Dimbulan men det enda det plockade fram var dessvärre beskan. Tror jag föredrar 2 minuters-varianten.
Apropå tysk öl får jag hänvisa till Johan, får hoppas din kamrat hittar något i hans skriverier att uppröras eller fröjdas över. Det beror väl mest på om man delar Johans inställning till tysk öl, om jag ska vara ärlig.
Tyskland – världens enda ölsupermakt. Nu var det sagt. Igen. Tror banne mig att jag rotar fram en Fühlingsbier till ur kylen bara för att göra min poäng.
Det brukar onekligen finnas ett obalanserat drag i psyket hos supermakter men den tyska kombinationen av Reinheitsgebot, Radler och Banana-Weisse känns som den vittnar mer om personlighetsklyvning än sann storhet.
Har nu druckit ett par koppar till av Dimbulan, och märkt att det absolut vinner på att man kör på med extra mycket teblad, kanske 50% mer än man annars brukar ha per kopp. Det kanske kan vara något att pröva med Kooh-i-Noor?
Med rejält mycket teblad vlir det bättre. Skulle vilja säga men behöver ta ungefär dubbelt så mycket Kooh-i-noor än ett finrae, dyrare te. Ett problem för mig är att det är så mycket smått med också, så det blir massa ”te-spill” i botten av koppen, som går rakt igenom min sil. Inte bra. Måste skaffa en ny sil, eller kanske lägga detta te i en tom tepåse, då kommer det ju inte med i tekoppen. Var köpa sånt? Tänk att det ska behövas…
Kul att höra att det blev bättre med mer te! Det finns väl såna där “te-strumpor” men jag vete hundan om jag tycker de känns helt fräscha, speciellt i längden. Kanske kan det bli bättre med en mer finmaskig metall-tesil?